Så i Sverige...
Jag läste idag ledaren i Världen idag där Carin Stenström skriver om det nya kyrkomötet och de frågor som väntar (bl.a frågan om samkönat äktenskap, som Svenska kyrkans ledning förefaller att omfatta). Men hon berör också situationen i Svenska kyrkan, skriver om dess policy mot "sin innersta och trognaste kärna".
Såhär skriver Carin Stenström under rubriken Skarpt läge inför kyrkomötet:
Fortsatt höga utträdessiffror, liksom minskning av antal förrättningar och gudstjänster, innebär att Svenska kyrkan snart befinner sig i en akut legitimitetskris.
Den förvärras av kyrkan inte sällan tar till maktmedel mot sin innersta och trognaste kärna. De som håller fast vid Svenska kyrkan, dess arv och tradition, måste räkna med att både hot och tillrättavisningar. För att kunna avancera i den kyrkliga hierarkin krävs numera en stor lyhördhet för politiskt signaler och en stor anpassningsförmåga till tidens trender. Men det är ingenting som bygger en stark kyrka.
Medan kyrkan som helhet försvagas växer de inomkyrkliga rörelserna. Nya mötesplatser tillskapas, nya former finns, nya kontakter knyts, både mellan olika grenar av kyrkan och ut till andra kristna gemenskaper. Människorna lämnar sammanhang som saknar liv och söker sig till sammanhang där de kan få andlig näring och växtkraft. Det är en självklar utveckling, men den riskerar att efter sig lämna en tom och livlös kyrka, ett skal utan innehåll.
Så i Sverige.
Hur är det hos oss?
Henrik
Läs hela ledaren, www.varldenidag.se.
Såhär skriver Carin Stenström under rubriken Skarpt läge inför kyrkomötet:
Fortsatt höga utträdessiffror, liksom minskning av antal förrättningar och gudstjänster, innebär att Svenska kyrkan snart befinner sig i en akut legitimitetskris.
Den förvärras av kyrkan inte sällan tar till maktmedel mot sin innersta och trognaste kärna. De som håller fast vid Svenska kyrkan, dess arv och tradition, måste räkna med att både hot och tillrättavisningar. För att kunna avancera i den kyrkliga hierarkin krävs numera en stor lyhördhet för politiskt signaler och en stor anpassningsförmåga till tidens trender. Men det är ingenting som bygger en stark kyrka.
Medan kyrkan som helhet försvagas växer de inomkyrkliga rörelserna. Nya mötesplatser tillskapas, nya former finns, nya kontakter knyts, både mellan olika grenar av kyrkan och ut till andra kristna gemenskaper. Människorna lämnar sammanhang som saknar liv och söker sig till sammanhang där de kan få andlig näring och växtkraft. Det är en självklar utveckling, men den riskerar att efter sig lämna en tom och livlös kyrka, ett skal utan innehåll.
Så i Sverige.
Hur är det hos oss?
Henrik
Läs hela ledaren, www.varldenidag.se.
2 kommentarer:
Jag tror vi måste inse att de som driver på "utvecklingen" betraktar oss i motståndsrörelsen som onda - eller i bästa fall som svårt vilsegångna - och "vår" sak som ond. Mot "ondskan" är alla medel tillåtna. Fagert tal om "samarbete" etc. (under det att pistolen göms bakom ryggen) hör med till spelet. Inte vill de "progressiva" ha samarbete; de kräver underkastelse.
Av Anonym, Klockan lördag, september 23, 2006 11:46:00 fm
You said it. Detta har jag nog fått uppleva också de senaste dagarna.
Må vi hålla ut nu!
Henrik
God rules!
Av Henrik Perret, Klockan fredag, september 29, 2006 11:40:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida