Ändrade planer
Det finns några små ord i Apostlagärningarna, boken i NT som med fog kunde ha hetat Andens gärningar, som jag älskar och inte kan upphöra att förundra mig över.
Paulus och Silas reste tillsammans och kom till Derbe och Lystra. Det hade skett en splittring, Paulus och Barnabas kom inte överens, och de reste åt var sitt håll. Sen träffade Paulus Timoteus.
Om deras fortsatta resa, den som ledde till att kristendomen kom till Europa, heter det:
Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Apg. 16:6,7
Vad i all världen är detta!? “Eftersom de av den Helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien.” Och vidare: “...till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.”
Märkliga ord! Jag har ibland grubblat över hur detta gick till. Var det så att någon blev sjuk, att guiden inte kom, att något kom i vägen varje gång de försökte fara tills någon i sällskapet sade: detta är nog inte Guds vilja, det är som med Bileams åsna.
Inte Asien, men kanske Bitynien? Nej, inte dit, Jesu Ande tillät inte det!
Vad säger detta?
Någon kanske tycker att den gemensamma nämnaren är villrådighet.
Jag tror att orden understryker att det finns en plan. Gud har en plan! En plan, som för oss européer var en verklig lycka, det kristna evangeliet kom till vår världsdel och så såmingom till oss i Norden.
Orden understryker att denna plan är Guds plan. Vi ser inte, vi visste inte, men Gud vet.
Allt ju vilar i min Faders händer.
Det är inte vi som ska ha planen, den har Gud. För oss handlar det därför först och främst om att vara trogna, att be om att få komma in och bevaras i Guds plan.
Men mitt i allt detta säger ju ordet att det stämde som Jesus hade lovat: jag är med er alla dagar. Det var inte på minnena av Jesus som lärjungarna skulle leva. De levde med den levande Jesus, dag för dag, också när deras planer ändrades.
Mitt i det som ser ut som tillfälligheter och virrvarr, finns Herren med.
Ingen kunde ha tänkt ut hur det skulle gå till att sprida evangeliet ut i hela världen. Ingen, utom Gud. Ingen mänsklig långsiktsplan eller strategi förverkligades, det var helt annorlunda än någon människa hade kunnat tänka.
Det är denna Andens ledning vi nu behöver, Guds plan, Guds strategi, för vår kyrka, vårt stift, vårt land, vår värld.
Mänskligt sett ser det ut som kyrkan förlorar terräng. Mindre skaror, mera förvillelse, större vilsenhet, det är bara en sida av allt.
För mitt i allt detta förverkligar Gud sina planer. Tänk om man fick vara med på ett hörn! Det du!
Henrik
Paulus och Silas reste tillsammans och kom till Derbe och Lystra. Det hade skett en splittring, Paulus och Barnabas kom inte överens, och de reste åt var sitt håll. Sen träffade Paulus Timoteus.
Om deras fortsatta resa, den som ledde till att kristendomen kom till Europa, heter det:
Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Apg. 16:6,7
Vad i all världen är detta!? “Eftersom de av den Helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien.” Och vidare: “...till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.”
Märkliga ord! Jag har ibland grubblat över hur detta gick till. Var det så att någon blev sjuk, att guiden inte kom, att något kom i vägen varje gång de försökte fara tills någon i sällskapet sade: detta är nog inte Guds vilja, det är som med Bileams åsna.
Inte Asien, men kanske Bitynien? Nej, inte dit, Jesu Ande tillät inte det!
Vad säger detta?
Någon kanske tycker att den gemensamma nämnaren är villrådighet.
Jag tror att orden understryker att det finns en plan. Gud har en plan! En plan, som för oss européer var en verklig lycka, det kristna evangeliet kom till vår världsdel och så såmingom till oss i Norden.
Orden understryker att denna plan är Guds plan. Vi ser inte, vi visste inte, men Gud vet.
Allt ju vilar i min Faders händer.
Det är inte vi som ska ha planen, den har Gud. För oss handlar det därför först och främst om att vara trogna, att be om att få komma in och bevaras i Guds plan.
Men mitt i allt detta säger ju ordet att det stämde som Jesus hade lovat: jag är med er alla dagar. Det var inte på minnena av Jesus som lärjungarna skulle leva. De levde med den levande Jesus, dag för dag, också när deras planer ändrades.
Mitt i det som ser ut som tillfälligheter och virrvarr, finns Herren med.
Ingen kunde ha tänkt ut hur det skulle gå till att sprida evangeliet ut i hela världen. Ingen, utom Gud. Ingen mänsklig långsiktsplan eller strategi förverkligades, det var helt annorlunda än någon människa hade kunnat tänka.
Det är denna Andens ledning vi nu behöver, Guds plan, Guds strategi, för vår kyrka, vårt stift, vårt land, vår värld.
Mänskligt sett ser det ut som kyrkan förlorar terräng. Mindre skaror, mera förvillelse, större vilsenhet, det är bara en sida av allt.
För mitt i allt detta förverkligar Gud sina planer. Tänk om man fick vara med på ett hörn! Det du!
Henrik
upplagd av Henrik Perret
23:57
5 kommentarer:
Tack för en fin "predikan"! Det är bra och tryggt att lita på det att Gud har en plan!
Av
Elina Koivisto, Klockan
fredag, maj 08, 2009 8:05:00 fm
Tack Elina för hälsningen!
Amazing grace...
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
fredag, maj 08, 2009 10:04:00 fm
Det inger uttryckligen trygghet att tänka sig att Gud har en plan. Och det är funktionen med ett sådant tänkande. Det ger en illusion av att någon kontrollerar och styr skeendena. Man hamnar förstås vid närmare eftertanke alltid i den svåra frågan hur det är möjligt att Gud har en plan då det sker så mycket oerhört tragiskt (t.ex. en miljon mördade i Ruanda). I ljuset av detta kan man inte dra någon annan slutsats än att Gud är "allsmäktig" endast i en mycket relativ bemärkelse. Eller att han endast är en tröstande konstruktion av människosinnet.
Av
Anonym, Klockan
söndag, maj 10, 2009 8:02:00 fm
Hej, tack för din kommetar, som denna gång var anonym. OK så också.
Jag förstår din frågeställning, tror jag, men jag tror den bygger på en missuppfattning om vad jag menade.
Den kristna tron hävdar inte att Guds vilja sker i allt. Det är ett vanligt missförstånd att tänka att Guds allmakt är tvång, att man inte kan välja bort Gud och hans vilja.
Många resonerar från axeln skapelse - frälsning. Man glömmer bort syndafallet, och allt vad detta innebär av ondska, av att det onda sker i stället för det goda - och det gäller enskilda individer, folk, grupper av människor och globalt mänskligheten.
Men detta gäller bara med Guds tillåtelse, det upphäver inte Guds plan. Han för sitt rike till seger, och det kommer alla människor att få se.
Nu påstår jag alltså inte alls att du inte ser Guds plan och att jag ser den. Nej. Inte så.
På samma sätt som ondskan egentligen är fördold, vi ser dess yttringar och följder, så är Guds godhet och stränghet ofta fördolda, jag ville peka på att evangeliet om Jesus Kristus spreds mot alla odds, under extrema förhållanden, när de flesta av dem som ville sprida godhetens och kärlekens evangelium torterades, förföljdes och dödades.
Men vad har skett? Slog ondskan ner kristendomen? Nej!
Har förföljelsen mot de kristna i det kommunistiska Kina utgått med segern?? Nej, efter den kommunistiska stränga parentesen kom den kristna kyrkan ut med en explosionsartad ökning av alla kristna.
Jag vill inte nu signalera att livet och lidande kan förstår i t.ex. fem punkter. Det finns så många frågetecken för oss alla.
Men mitt i allt detta förverkligas en plan, Guds plan. Man ser det när man jämför det som Bibeln säger att skall ske - både vad det goda och det onda beträffar. Man ser det när man läser Apostlagärningarna, precis så gick det (jfr vers 1:8), men det skedde enligt Guds plan, inte människors.
Såg nyligen ett dokument om en man som konverterat från islam till kristen tro. Han drevs bort från sitt hem (Pakistan?, Bangladesh? sades inte) och återvände, blev omhändertagen av en vän, som också kom till tro. Han blev gripen av en grupp från sin egen by, som slog och sparkade honom, efter att ha bundit honom.
Mannen berättade att han då kom ihåg Jesu ord "Fder, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör". Och han bad för sina torterare. Idag, sade han, är ALLA som var med om tortyren av honom troende, döpta kristna.
Let's join! Evangeliet måste gripa vårt hjärta, det är starkare än all ondska, Och så tillkamp mot ondska, orättvisor i vår värld.
mvh Henrik
P.S. Morsdagsförberedelser pågår, så det blev litet onyanserat.Hoppas du förstår!
Av
Henrik Perret, Klockan
söndag, maj 10, 2009 1:28:00 em
Om man får nåd och tid att läsa,höra och Se och "smaka" Guds ord i Nya Testamentets och Gamla Testamentets ljus så kan man mitt i allt tvivel inför nutidshistoria och dåtidshistora vara full övertygad om att Gud är en "i allt" fungerande Allsmäktig Gud. Exempelvis Luther och Wislöff kallade lugnt den onde för en "bandhund" och av Gud är han kopplad och till vår prövning tillåts han rasa. "Gud ger lyckan, och skapar olyckan"(GT:hänvisning Jesaja,olika kapitel.)
Men vi själva som kristna är som vittnesbörden bekräftat kallade att välsigna och vända oss bort från det onda som i olika former för oss har blivit eller kan bli en stötesten. Det verkar omöjligt men om vi får Nåd att personligen tro(på) Gud mitt i det att hans plan för oss är oförståelig och omöjlig att fatta för förnuftet enligt bokstaven så skall vi veta att Han då för oss uppenbarar sitt underbara "underliga" LJUS. Det finns glädje bortom graven och enframtid fylld av sång.Amen.
mvh Ulrik Fagerholm
Av
Anonym, Klockan
söndag, maj 10, 2009 8:32:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida