Stefan Gustavsson lämnade Svenska kyrkan
I ett inlägg på CredoAkademins hemsida, “Därför har jag lämnat Svenska Kyrkan”, skriver Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och direktor för CredoAkademin, att han har lämnat Svenska kyrkan.
Han skriver bl.a:
“Jag har inte ändrat tro eller teologi. Jag har inte bytt församling; sedan 1992 är jag och min familj med i Betlehemskyrkan (EFS) i Stockholm och vi firar gudstjänst där, vilket vi kommer fortsätta att göra. Jag har inte gått med i något nytt samfund. Jag har inte ens gett upp min övertygelse att Svenska Kyrkan genom sin unika historia i vårt land har en speciell roll att spela.
Men jag har i protest gått ur Svenska Kyrkan som medlem.”
Stefan Gustavsson har tidigare varit medlem av kyrkomötet. Han har författat några böcker, kanske mest känd är hans Kristen på goda grunder, som har översatts till flera språk.
Stefan Gustavsson är en mycket känd och uppskattad apologet och förkunnare. Hans exempel kommer säkert att noteras.
“Det har blivit omöjligt för mig att motivera varför jag ska ge mitt stöd till en maktstruktur – som genom mitt medlemskap och mina pengar förstärks som maktstruktur – samtidigt som den allt för ofta motarbetar den bibliska och klassiskt kristna tron på Jesus Kristus som världens Frälsare och Herre.”
Jag misstänker att många kristna inte har insett hur stort beslutet i kyrkomötet verkligen är. Svenska kyrkan stiger ut ur en världsvid kristen gemenskap med en 2000 år gammal tolkningstradition.
Det anmärkningsvärda är ju inte att det handlar om homosexualitet. Det anmärkningsvärda är att i valet mellan tydliga och entydiga bibelord har Scenska kyrkan valt folkets röst, inte Guds röst. Detta har ju också flera biskopar inom Svenska kyrkan konstaterat. Beslutet är politiskt, inte teologiskt.
Henrik
Läs hela inlägget: http://www.credoakademin.nu/index.php/blog/blogpost/533/
Han skriver bl.a:
“Jag har inte ändrat tro eller teologi. Jag har inte bytt församling; sedan 1992 är jag och min familj med i Betlehemskyrkan (EFS) i Stockholm och vi firar gudstjänst där, vilket vi kommer fortsätta att göra. Jag har inte gått med i något nytt samfund. Jag har inte ens gett upp min övertygelse att Svenska Kyrkan genom sin unika historia i vårt land har en speciell roll att spela.
Men jag har i protest gått ur Svenska Kyrkan som medlem.”
Stefan Gustavsson har tidigare varit medlem av kyrkomötet. Han har författat några böcker, kanske mest känd är hans Kristen på goda grunder, som har översatts till flera språk.
Stefan Gustavsson är en mycket känd och uppskattad apologet och förkunnare. Hans exempel kommer säkert att noteras.
“Det har blivit omöjligt för mig att motivera varför jag ska ge mitt stöd till en maktstruktur – som genom mitt medlemskap och mina pengar förstärks som maktstruktur – samtidigt som den allt för ofta motarbetar den bibliska och klassiskt kristna tron på Jesus Kristus som världens Frälsare och Herre.”
Jag misstänker att många kristna inte har insett hur stort beslutet i kyrkomötet verkligen är. Svenska kyrkan stiger ut ur en världsvid kristen gemenskap med en 2000 år gammal tolkningstradition.
Det anmärkningsvärda är ju inte att det handlar om homosexualitet. Det anmärkningsvärda är att i valet mellan tydliga och entydiga bibelord har Scenska kyrkan valt folkets röst, inte Guds röst. Detta har ju också flera biskopar inom Svenska kyrkan konstaterat. Beslutet är politiskt, inte teologiskt.
Henrik
Läs hela inlägget: http://www.credoakademin.nu/index.php/blog/blogpost/533/
upplagd av Henrik Perret
19:58
9 kommentarer:
Det här ger betydligt mera gungningar åt SveK än majoriteten på kyrkomötet hade tänkt sig, gissar jag. Stefan Gustavssons beslut är rakryggat och föredömligt. Han torde få många efterföljare.
Jag känner igen en del av motiveringarna från mitt eget beslut 1998 - utan att i övrigt göra jämförelser. Även jag hade tänkt stanna kvar i den gemenskap där jag var hemma - i Evangeliföreningen - sedan jag bekräftat det avståndstagande från folkkyrkan som redan då varit ett faktum i många år. Det återstår att se om EFS förhåller sig öppnare än Evangeliföreningens ledning gjorde. För min del blev jag i praktiken utfrusen från mitt andliga hem.
Av
Ola Österbacka, Klockan
måndag, oktober 26, 2009 12:12:00 em
Jag tycker att Stefans beslut är väldigt tråkigt. Hade han varit en av de ganska många medlemmar i SvK som också är medlemmar i ett annat samfund hade jag tyckt att det var ett naturligt beslut. Men nu verkar det ju som om Stefan alltjämt aktivt vill verka för att befria SvK, och det enda vi med säkerhet vet att detta kommer att föra med sig är att färre röster kommer att läggas på de obundna och bekännelsetrogna grupperna i nästa val.
Jag hoppas att fler inte följer hans exempel och jämnar vägen för liberalernas totalt övertagande av svk.
Av
Unknown, Klockan
måndag, oktober 26, 2009 1:17:00 em
Jag undrar om det inte redan är för sent att rädda svenska kyrkan. Skulle det bli något annorlunda om man lyckades mota ut partipolitikerna? Den bild som jag fått är att t.o.m. de kritiska biskoparna är mest oroliga för de ekumeniska konsekvenserna, de kritiserar inte beslutet för att det är obibliskt i sig. Har jag missförstått?
Med tanke på vår egen kyrka är Simons kommentar mycket aktuell. Skall vi här stanna och kämpa ännu ännu en tid eller skall vi satsa krafterna på att bygga något nytt?
Finns det ett rimligt hopp om framgång? Eller är frågan fel ställd? Handlar det bara om stå troget där man är placerad och överlåta utgången åt Honom som har allt i sin hand?
håkan salo
Av
Unknown, Klockan
tisdag, oktober 27, 2009 10:23:00 fm
I går skrev jag texten på min egen blogg. Tycker den passar in i det här samtalet också:
Den kristna kyrkan började som ett nätverk av små grupper, husförsamlingar, cellgrupper och så. Sådana har alltid varit svåra att kontrollera, och ibland har de varit förbjudna av makthavarna - vilket säger något om hur farliga de uppfattades vara! Sen gick det för den kristna kyrkan som det gick för Israel efter att de fått komma in i sitt förlovade land, den blev egensinnig, upprorisk, fet, tjock, stinn och förvärldsligades alltmer.
Småningom landar vi så i dagens situation, där människorna matats med något slags vidskeplig föreställning om att "Gud bor i kyrkan, och det är dit man ska gå för att träffa honom" (något karikerat) och därför blir vilsna och rådvilla när det som görs och predikas i denna kyrka inte längre stämmer med verkligheten.
"Vart ska jag gå, vart ska jag ansluta mig, vad ska jag göra?"
"Eller ska jag bara stå kvar tills jag stupar på min post?"
Kanske det nu börjar vara dags att minnas hur det var i början?
Inga myndigheter kan komma och bestämma om vem man får bjuda in som talare, vilken bibelöversättning som får användas, vem som får leda nattvardsfirandet, och så vidare, om man samlas i ett privathem, eller i en lokal som ägs av en självständig förening! Ingen kan tvinga obibliska ordningar på en husförsamling! Där biter det inte med att ta till tjänstemannalagen för att få cellgruppsledaren att ta rättning. Där finns inga tjänster att dra in, ingen som Stora Rådet kan avstänga eller avsätta.
På denna gräsrotsnivå har den enskilde möjlighet att påverka!
Här började kyrkan, här fanns frontlinjen i den urkristna tiden, och här var den kristna kyrkan en segrande kyrka! Man måste ju inte slösa bort sina krafter och sitt engagemang på att slåss mot en avfallen kyrkas väderkvarnar. Det går att satsa på att vara med och uppfylla missionsbefallningen i sin egen näromgivning i stället, söka gemenskap med dem som "av rent hjärta åkallar Herren" och vända sig bort från dem, som uppenbart försöker tjäna två herrar - de kommer ändå i praktiken bara ett tjäna en av dem, säger Jesus.
Visst behöver vi stöd av andra, inte är vi oss själva nog i vår lilla grupp, men det ska vara ett stöd som kommer från nätverket, från Kristi kropp, och där spelreglerna kommer från himlen, inte de krokben som kommer från politiska beslut, som klätts i religionens fårpäls!
Ingmar R
Av
Anonym, Klockan
onsdag, oktober 28, 2009 9:30:00 fm
Hej alla!
Det ska snart hållas ett seminarium om "kyrklösa", och det är som jag kan se en växande grupp i våra nordiska länder.
En TD sade idag att han inte kan förstå att man som kristen måste tillhör en juridisk gemenskap, NT handlar ju om medlemskap i Kristi kyrka.
Jag tycker ju att det finns mycket i detta, men dock så att man i urkyrkan också fanns i Rom, Korint, Efesus, utan att fixera detta vid en förvaltningsmässig lösning så behöver varje kristen en nattvardsgemenskap, och ett sammanhang dit han/hon genom dopet införlivas (också på jorden).
Det finns en koinonia-aspekt.
Jag tror att ett steg är att alla föreningar inom kyrkan i dagens svåra situation borde möjliggöra medlemskap som är baserat på tro och bekännelse, inte på kyrkotillhörighet. Flera av STI:s medlemsorganisationer, liksom också STI, har det så.
Vi är nu i en brytningssituation. Jag tror att vi borde komma bort från temat "andra kristna har gjort fel", jag tror att olika lösningar kan försvaras.
Jag frågar mig t.ex. detta:
om en kyrkas biskopar och präster avfaller från tron, eller förnekar den m.a.o., skall då en medlem i kyrkan lämna kyrkan??
Så har många gjort.
Men det finns en annan grundsyn: då skall kyrkan (läs Guds folk) kalla rätta präster och biskopar och leva enligt detta. Det är ju egentligen vi präster och biskopar som församlingen ska pröva, håller vi inte måttet (enligt bekännelsen - nåd behöver alla!) ska man göra sig av med sådana.
En linje är att man har en sann gemenskap i ngn kyrka, i ngn gudstjänstgemenskap el motsv, en nnan att man bildar ngn ny.
Huvudsaken är att Guds Ord förkunnas och efterföljs.
Det är ju en skam att våra nordiska kyrkor börjar rösta om sådant som Guds Ord säger. En annan sida är dock att det finns många troende inom våra nordiska kyrkor, och den som går ut "förlorar på ett sätt sin talan". Men detta kan bli nödvändigt, för mig går en gräns om i möjligheterna att förkunna evangeliet, om detta blir omöjligt (jag menar enligt Guds Ord) så då måste man senast se.
Men vi har en svår situation nu: låt oss inte försvagas genom inbördes käbbel, utan uppmuntra varann till tro och goda gärningar oberoende vilken väg var och en har valt. Med detta menas inte delaktighet i det som enligt Ordet skall avvisas.
Men överallt, i alla församlingar på jorden, finns det ofullkomliga med. Detta ger oss inte rätt att försvara det som är fel.
Vaka själ, och bed och till strid Dig red...
Nämligen i Jesu namn, för tron!
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
onsdag, oktober 28, 2009 4:22:00 em
Tron som Gud ger är otrolig. "Just som jag svartast usligast är; öppnar Han (Jesus) famnen och håller mig kär!" Det är det glada budskapet om syndernas förlåtelse och sedan kommer det som de första kristna trodde och gjorde; "Jag tror allt som är skrivet i Lagen och Profeterna" - och i vår tid allt som är Skrivet i Nya Testamentet, inklusive kyrkofäder och lutherska bekännelsen o a men även andra bekännelser högaktar jag p g a att jag sett hur obarmhärtigt ond och arglistig den onde är.
Tor vi Jesu Ord så ställer vi oss frågande till "kyrkan" redan när den svävar på målet i vanliga renhets och äktenskapsfrågor samt dess praxis visavi de andra inte desto mindre synderna vilka ofta har florerat fast Läran varit omöjlig att klaga på. Ja Nåd för människosläktet behövs förvisso och "Jesus Kristus är försoningen för våra synder och inte allenast för våra utan för hela världens synder." Domen lämnar vi åt Honom och det Ord Han uppenbarat för oss och ber om ursäkt om vårt förtvivlans arbete verkar dömande. Kom, Hör Tro och LYD genom att tro försoningen i Herren så skall vi alla få del av jordens goda samt Himmelskt bröd och frälsning. Amen.
mvh Ulrik Fagerholm
Av
Anonym, Klockan
torsdag, oktober 29, 2009 4:48:00 em
Så länge jag har en öppning så vill jag påtala missförhållanden i FELK som kan leda människor vilse: 1.Jag är skeptisk mot Bibel 2000 och därmed följande handböcker och den senaste katekesen som saknar viktiga aspekter om "en sorglös människa," väckelse, omvändelse osv. 2.Jag är skeptisk mot dem som anvisar ny praxis med hänvisning till förändrade förhållanden och "erfarenheter" i stället för till Guds Ord.(Den onde arbetar med makt för att förändra tider (seder) och Lagar!!!+
Guds Ord säger att: "Jesus Kristus är densamme igår och idag och så ock i all evighet;" och Hans Ord (Den Heliga Skrift) är också detsamma till dom eller salighet dvs etiken eller moralen är oföränderlig fast nya saker uppfinns. Att vi är dårar ändrar inte på den saken!!!+
Sanning=GUDS Ord=Den Heliga Skrift uppmanar till Bättring och Tro på Syndernas förlåtelse. Då skall hela vårt liv vara bättring, ånger, Tro och goda gärningar. Om ngn är svag så har Han Guds Ord:"Min Nåd är dig nog ty kraften fullkomnas i svaghet." MEN LÅT OSS FÖR VÅR EGEN SKULL HÅLLA GUDS ORD HELIGT OCH ALLTI BE ATT HAN SKULLE AVHJÄLPA VÅRA BRISTER och det gör Han nog Men Kärlek i teologisk mening innefattar Sanningen i Guds oföränderliga ord. "Inte en prick av Lagen skall falla bort...Amen. Kom Herre Jesus, önskar din svage Ulrik Fagerholm
Av
Anonym, Klockan
torsdag, oktober 29, 2009 5:53:00 em
Varför inte stanna kvar i sv k och fira mässa, få barn döpta etc - den roll kyrkan tydligen vill ha i medlemmarnas liv, och därutöver bilda hemgrupper/husförsamlingar som kan vara kristna gemenskaper, öppna för nya människor i vardagen - ingen hindrar ju detta, konventikelplakatet avskaffades för 150 år sedan och ingen kyrkotukt finns (ingen kan bli utesluten, bara motarbetad och inte få jobba i kyrkan). "Förr hotade vi med att gå ur, nu med att stanna kvar" Kan vi bara lösa den andliga uppbyggelsen missionen mm lokalt finns det väl inget som hindrar att vi biter oss kvar tills allt annat har avskaffat sig själv som villoläror brukar göra med tiden, eftersom Gud inte välsignar. Vad beträffar andlig vägledning finns ju hela den värlsdsvida kyrkan att tillgå via internet mm. När tre nivåer är mer eller mindre under occupation finns fortfarande dessa nivåer (hemgruppen och den världsvida kyrkan)kvar i full frihet. Och redan vid den donastiska striden på 300-talet(?) så avgjordes det att sakramenten är giltiga även när en avfälling handhar dem, så vi kan alltså tryggt ta emot dop och nattvard av sv K präster utan att vara rädda för att Gud inte verkar genom dem, oavsett celibrantens kön dessutom!
Av
Anonym, Klockan
fredag, oktober 30, 2009 10:54:00 em
Hej, får jag återkomma sen när Du satt ut ditt namn - detta har gällt alla här.
mvh Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
lördag, oktober 31, 2009 1:12:00 fm
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida