Valmaskinens dilemma

Det kan vara skäl att läsa kommentaren under valmaskin 1. Den är nästan dråplig, och visar att den goda avsikten med valmaskinen inte är så lätt att i praktiken förverkliga.

Som var och en kan se av min text i valmaskin del 2, fick jag frågorna i annan form. Det sista alternativet lyder INGET SVAR, men den formulering jag skulle ta ställning till lyder "Jag kan inte säga".

I telefon, någon timme före deadline, fick jag höra ett par omformuleringar av detta, jag var då ute på stan på väg till jobbet, och skulle klara av Hbl:s intervju mm. Jag hann inte mera omformulera något.

I mina öron är INTET SVAR en annan sak än "Jag kan inte säga", vilket jag tolkar som att jag inte vet, eller att ngt hindrar mig från att föra fram min åsikt.

När valmaskinen nu ger alternativet INTET SVAR, så följs det av ett svar! En annan problematik är att bakom INTET SVAR följt av en kommentar, kan diametralt motsatta åsikter dölja sig.

Jag blev också med intrycket att man kunde kommentera bara de första frågorna (om en bra biskop, vad stiftet behöver osv), för "det har andra gjort". Det kan ju ha berott på ett missförstånd, jag märkte inte genast de senare frågorna - det har varit litet stökigt. Och det är åtminstone mitt fel, att jag inte märkte alltså!

Med dessa ord vill jag bara belysa mitt dilemma. Jag meddelade de andra kandidaterna om min svårighet att finna ett svar som skulle kännas äkta, annars skulle det bli kommentarer under varje fråga. (Fick för övrigt ett mycket vänligt svar av Helene L, som jag tacksamt noterar!). Dessa ord innehåller INGEN SOM HELST kritik mot de andras svar, de har våndats precis som jag med alternativen, antar jag.

Men jag frågar mig vad denna valmaskin egentligen säger - läs som sagt kommentaren under "valmaskin del 1", den säger en del.

Jag vill inte "sticka ut" eller förringa det arbete som har gjorts av våra redaktörer vid KCSA, men valmaskinen innehåller nog problem för den seriösa frågeställaren. Testa och se!

Henrik