Såsom i en spegel...

Seminariet där kyrkan tar ställning till homosexualiteten pågår som bäst i Helsingfors. Efter detta inlägg finns adressen till kyrkans hemsida, där inläggen publiceras (ofta i förkortad form).

I inläggen av Kari Kuula, Kai Peltonen, Martti Nissinen, Riitta Särkiö, Antti Laato .m.fl. kan man konstatera att majoriteten inte har några som helst betänkligheter när det gäller Bibelns ord om utlevd homosexualitet.

Enligt min mening visar de flesta inläggen på kyrkans och teologins kris. Påståendet att man med Bibeln kan bevisa vad som helst, förefaller sant. Jag skriver "förefaller", för det är ju inte så.

Här går nog spåren tillbaka till den teologiska utbildningen, som har gett en teologi som är helt suverän i förhållande till de bibliska texterna. Hur man t.ex. som Kuula kan påstå att Paulus grundar sin syn "på den allmänna opinionen" och att han inte anför skapelsen som argument, förblir en gåta. Paulus säger ju: "De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen..

Genomgående har vi motsatsparet (vilket Laato hänvisar till) de bytte ut - Gud utlämnade dem.

Vi finner ingenstans i Bibeln någon "utvecklingslinje" som möjligher att ett Guds nej blir ett ja. Paulus talar om sanning och lögn, om naturligt och skamligt. Oberoende av vad vi har för åsikter kan vi inte komma förbi detta.

Man frågar sig varför kyrkan (!) inte kallat exegeter och teologer med en annan syn? Är detta det enda kyrkan kan åstadkomma? Inte just någon representant för väckelserörelserna är kallad att delta i diskussionerna, några finns med, men inte många. Jag ifrågasätter objektiviteten och sakligheten i dessa diskussioner, tyvärr.

Vad har vi efter detta?

Vi har en förvirrad kristenhet inom kyrkan och kyrkorna. De flesta människor känner intuitivt att en utlevd homosexualitet är "mot naturen".

Vi ser goda teologer och kyrkokristna lämna kyrkan. Igår fick jag senast höra om ett äkta par, den ena känd redan som teolog trots sin unga ålder, som skrev ut sig. De hade väntat ett år på "någon signal från kyrkans ledning" som skulle ge uttryck för att detta inte är rätt, men INGENTING hände.

Men för mig finns det viktigaste perspektivet kvar: kvar blir människan, som brottas med sin sexualitet, och möter dåliga rådgivare. Rådgivare som i praktiken kommer att bejaka ett liv som för in på en väg som inte har Guds välsignelse. Guds välsignelse skapas inte genom att formulär införs i handboken.

Hur man skall kunna "överbrygga" dessa åsiktsgrupper inom kyrkan och hålla ihop en sådan kyrka blir nog en omöjlighet. Man måste nog verkligen fråga sig om man skall överbrygga sådana åsiktsgrupper, eller om man måste våga tro att Guds vilja, uttryckt i Bibeln, är GOD för människan, också när Gud talar till synes strängt.

Prof. Laato har rätt när han säger att om Bibelns "nej" blir ett "ja", så finns det härefter INGEN FRÅGA eller detalj som man inte skulle kunna ändra med motsvarande hermeneutiska argumentation.

Det skrämmande är nog (må läsaren pröva detta och fråga sig om det överord eller inte) att kyrkan blir en spegel av samhällets värderingar. Vi vet alltså genom att iakta samhällets trender var kyrkan kommer att stå om en tid. För kyrkan kommer efter, efter visserligen, men säkert.

"Om saltet mister sin sälta.." Vad sker då?

Prästbröder, kristna! Höj upp din röst nu! Låt det bibliska vittnesbördet ljuda klart. Visa omsorg och inklusivitet mot ALLA människor, inklusive homosexuella. Ta också upp kampen med dina egna svårigheter, så visar du att alla är lika beroende av Guds nåd, att ingen är hel, men att alla kan leva i Guds helande gemenskap.

I den kristna församlingen är det inte "vi" och "de". Mina tillkortakommanden, överträdelser och försummelser (läs: synder) ropar i min själ så att jag inte skulle vilja skriva en enda rad om sådant som gäller andra människor.

Jag har full sysselsättning av att städa min egen trappa.

Men man får inte vara en dålig vägvisare genom att bejaka vad Gud avvisar, för det är i grunden obarmhärtigt, fast det ytligt sett kan se ut som medmänsklighet.

Ett litet smakprov på Antti Laatos text följer här. Läs hemsidan och inläggen och se vad klockan är slagen.


Raamatullinen hermeneutiikka ja sen uskottavuus ekumeenisissa dialogeissa

• Jos kirkot päätyisivät yleisesti lopputulokseen, jonka mukaan Raamatun “ei”sana muutetaan “kyllä”sanaksi,
niin koko Raamatun hermeneutiikka ajautuisi ekumeeniseen kriisiin.
• Raamatussa ei tämän jälkeen voisi olla mitään asiaa tai yksityiskohtaa, jota ei halutessa voitaisi muuttaa
vastaavalla hermeneuttisella argumentoinnilla.
• Kirkot eivät maailmanlaajuisesti tule hyväksymäänhomoseksuaalista elämäntapaa kristillisen
avioliittonäkemyksen rinnalle.
• Ekumeenisissa suhteissa on aina arvostettu raamatun hermeneutiikkaa suuri arvo meidän kirkollemme

(prof. Antti Laato)

Mera kan du läsa här: http://www.evl.fi/kkh/ktk/parisuhde/Kirkotjahomoseksuaalisuus/

Henrik