Henriks kommentarer

02 januari 2008

EN SAMVETSFRÅGA

Paul von Martens, sände denna samvetsfråga till bl.a mig, och med hans tillstånd publicerar jag den också här.

Vårt samhälle synes ha gått in för att utrota de utvecklingsstörda redan i moderlivet, bland dem i första ledet personer med Downs syndrom vilka är lättast att urskilja bland fostren.
Finner Du det naturligt att en kyrka ledd av Ordet och Anden tiger inför detta som så djupt berör väntande mödrar, föräldrar och syskon till utvecklingsstörda och kristna människor som beordrats att verkställa själva avlivningen?
Denna samvetsfråga kan besvaras i tysthet.

Henrik

upplagd av Henrik Perret 13:10

3 kommentarer:

  • Som jag ser det handlar detta ytterst om ren avgudadyrkan.
    Låt mig förklara hur jag tänker!

    I det gamla Israel tillbads olika avgudar. Sådana kommer och går, medan andemakterna bakom dem består.
    Samma andefurstar som fick tillbedjan i det gamla Israel tillbeds i dagens Finland, tillbeds med stor iver.

    Baal kan väl beskrivas som materialismens gud - ägandets herre.
    Astarte var en fruktbarhets- och sexgudom.
    Aseran "ashere" står för lycka.
    Gå ut och fråga mänskor idag vad livets mening är, så kommer rätt många att svara att det är att bli så lycklig som möjligt - och att lycklig, det blir man om man har gott om pengar och ett överdådigt sexliv!

    Materialismen och översexualiseringen ingår således äktenskap och förväntas ge lycka som avkomma.
    Baal och Astarte tillbeds, för att Aseran ska ge det vi vill ha.

    Det fanns också en fjärde huvudgudom, som tillbads i det gamla Israel. Den hette Molok, och krävde barnoffer, helst spädbarn.

    Nu är det så, att där materialismen och översexualiseringen av samhället förutsätts göra mänskor lyckliga, där kommer alltid barnen att offras.
    Molok får sin bit av dyrkan.

    De aborterade fostren är tillsammans med skilsmässobarnen, de som övergivits av endera föräldern för att man sökt lyckan i sexuell utlevelse i främmande säng, eller varför inte alla de barn som växer upp i materillt överflöd, men med frånvarande föräldrar som jobbar och gör karriär för att hålla levnadsstandarden på topp, att betrakta som offer åt Molok.


    Samhället vill bli av med dessa barn som Paul talar om. De är inte lönsamma, kan inte förväntas fylla sin plats i maskineriet.
    Föräldrar bibringas ibland känslan av att det vore oansvarigt att sätta barn med Downs till världen.
    De skulle ju inte vara "normala", och således inte bli lyckliga!
    Det är väl sällan det sägs rent ut, att det blir för dyrt att låta dem komma till världen, låt oss slå ihjäl dem så länge vi kan göra det lagligt...

    Människobarn får först lära sig att det är OK med omedelbar behovstillfredsställelse, "tillbe Astarte för vad ni är värda!" - sedan får de rådet att låta avliva det barn som kommit till som oönskad biprodukt. Det kunde ju vara illa med tanke på den fortsatta falska lyckojakten om barnet fick födas!

    Downsbarnen, som naturligtvis ligger broder Paul särskilt varmt om hjärtat, är en del av detta större problem - att Finlands lag så lättvindigt tillåter mord på ofödda barn, både utvecklingsstörda och andra!

    Detta är en styggelse inför Gud, liksom all avgudadyrkan, och drar förbannelse över landet.
    "Våldslagar stiftar ni..."

    Att de kristna kyrkorna inte har mer att säga i den här frågan, inte är tydligare, är en skam och en skandal.

    "Vad gjorde ni med dessa mina minsta?"
    "Nja, vi såg på medan man styckade sönder dem i moderlivet..."

    Av Anonymous Anonym, Klockan onsdag, januari 02, 2008 5:10:00 em  

  • Från en svensk horisont
    Jag såg den "svenska debatten" om Down syndrom på svenska TV Axess
    (Söndag 23 december 2007)
    Alla intresserade kan klicka upp
    Hälsa Paul von Martens !?
    http://tv.axess.se/web/main.nsf/0/26DD8CA22DC07AAEC12573AA00373A20

    Tablå text:Ett hot mot rätten att födas. Efter nyår förfinas fosterdiagnostiken och ett så kallat KUB-test som tidigt kan upptäcka Downs syndrom erbjuds alla gravida kvinnor i Stockholm. En värdefull information till blivande föräldrar? Ett sätt att peka ut i synnerhet barn med Downs syndrom som mindre värda? at?

    Deltagare: Svante Linusson, Birgitta Rydberg, Sture Gustafsson, Elina Linna, . Programledare: Lennart Persson

    Av Anonymous Anonym, Klockan onsdag, januari 02, 2008 8:33:00 em  

  • Frid
    Det finns också andra än utvecklingsstörda som kanske anses ha sämre människovärde. I vår familj föddes för snart 15 år sedan vår femte son, med svår syrebrist vid förlossningen. Redan från första början stod det klart att han inte skulle bli som andra barn. Han kunde ingenting, inte se, inte höra, inte gråta, inte le, inte äta... men o, vilken älskad baby han var.
    Vi i familjen upplevde att han hade att gott liv, även om det blev kort. Och även om han saknade många viktiga funktioner. Det var nog en mycket viktig lärdom för oss. Och jag själv fick flera gånger revidera min uppfattning om vad ett gott liv är.
    Jag tycker också att det hör till vårt kristna ansvar att "häva upp" vår röst i denna fråga.
    h. Gerd Snellman

    Av Anonymous Anonym, Klockan onsdag, januari 02, 2008 8:46:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida