"Vi får lära oss att leva med detta"

På tisdagen kommer biskoparnas bok att ges offentlighet, en sexualetisk bok, vet inte riktigt vad den till alla delar kommer att omfatta.

Utan att försöka vara profetisk antar jag att vi inte får ett enigt och entydigt svar i fråga om homosexualiteten heller. Enligt ryktet så har två biskopar inte undertecknat texten, vilket - om det alls stämmer - är en principiellt intressant markering. Vad som därmed sägs beror ju på innehållet.

Jag misstänker att en ton i boken blir vi får lära oss att leva med detta. Jag hoppas min misstanke är obefogad, men skriver ut den i varje fall - detta har blivit ett allt vanligare svar i kyrkliga sammanhang. Kyrkan har svårt att enas om någonting.

Å ena sidan är denna sats "vi få lära oss att leva med detta" en ärlig bekännelse. Sanningen är ofta(st) den att man inte kan komma fram till ett svar som alla kan enas om, det må sedan gälla nästan vad som helst. I och för sig är detta en redovisning av det faktiska läget: hur göra när man helt enkelt inte kan övertyga varann?

Å andra sidan är det något mycket beklämmande över en sådan tes. Men felet är kanske inte att man säger så, det är ju i överensstämmelse med verkligheten, utan det faktum att teologin idag inte kan lösa teologiska problem på ett övertygande sätt. Det är med andra ord inte fel på svaret, det är fel på instrumentet som skall ge svar, på teologin.

Vi har hamnar i en situation där demokratin och inte teologin blir avgörande. Av hänsyn till de olika grupperingarna kan man inte fastlå något så absolut att inte de andra åsiktsgruppernas positioner skulle synas i slutresultatet.

Orsakerna finns säkert redan i utgångsläget. Det handlar om en ofta oredovisad och icke verkställd uppgörelse med de olika förförståelserna. Därför blir diskussionen svår.

I dessa diskussioner är Bibeln centralt med, men inte alltid som norma normans.

Det är detta som är kyrkans verkliga kris.

Nu behövs en teologi som har sina rötter i Bibeln. Detta är redan en sats som för många framstår som en omöjlighet, eftersom Bibeln för många per definitionem inte kan ge något entydigt svar.

Men detta är inte kyrkans bekännelse. Tvärtom talar såväl KL 1§ och KO 1§ om grunden för kyrkans tro: den heliga Skrift, dess profetiska och apostoliska skrifter.

Vi måste återvända till det bibliska mönstret att bejaka sanningen och att avvisa villfarelsen. Det går inte att leva med både ett ja och ett nej.

Men om denna kända tes används nu, återstår alltså att se.

Henrik