Över 10 000 namn på listan Konstruktiva lösningar
Nu har listan "Konstruktiva lösningar" över 10 000 namn! Detta hoppas man ju att skall väga tungt i biskopsmötets behandling av ärendet. Det glädjande är att uppropet uppenbarligen har undertecknats av personer som har en annan syn än uppropets initiativtagare.
Jag kan inte tänka att man kan förbigå detta eller nonchalera så många aktiva kyrkokristnas vädjan till våra biskopar. Kyrkan är inte biskoparnas, utan Kristi. Biskopen är liksom prästen församlingens och kyrkans tjänare.
Avsikten skall inte vara att förlänga en tvist, eller göra att problem kvarstår. Avsikten skall vara att kunna koncentrera sig på andra, viktiga frågor och att ge arbetsro. Jag tror att vi, vilken åsikt vi än har, måste inse att vi kommer att ha olika uppfattningar om detta i samma kyrka. Frågan är när livet blir så ohållbart att det inte längre går att vara inom samma kyrka. Det värsta är att frågan faktiskt kan komma att lyda just så: när livet blir ohållbart, inte om det blir det.
Jag tycker att åtminstone ämbetsfrågan är en för liten fråga för att splittra vår kyrka. Man framställer det ofta så att det är vi som håller fast vid den traditionella synen som splittrar. Men många av oss är villiga att ge livsrum åt båda grupperna, men det är man inte på majoritetshåll i samma utsträckning.
Uppenbart är att positionerna är så låsat att man borde hitta en tredje väg. För mig har denna tredje väg versus de två vägarna blivit att "leva och låta leva", inte som teologi utan som praktisk politik. Vi kommer i varje fall att ha en plurlaistisk kyrka och en kyrka som inom sig kommer att ha polariseringar. Detta kan vara en risk, men också en möjlighet för kyrkan.
Nu är det ödestider. Biskopsmötet, biskopsvalet, de kyrkliga valen i höst: i alla dessa val KAN försonlighet och respekt vara en nyckel ut ur svårigheter. Om vi vill.
I varje fall är det ju klart att en kyrka inte kan hålla ihop i längden med en så brokig teologisk palett som vår kyrka har idag.
Låt oss nu be - måtte det inte vara en fras för någon av oss, inte för mig, inte för Dig!
Henrik
Jag kan inte tänka att man kan förbigå detta eller nonchalera så många aktiva kyrkokristnas vädjan till våra biskopar. Kyrkan är inte biskoparnas, utan Kristi. Biskopen är liksom prästen församlingens och kyrkans tjänare.
Avsikten skall inte vara att förlänga en tvist, eller göra att problem kvarstår. Avsikten skall vara att kunna koncentrera sig på andra, viktiga frågor och att ge arbetsro. Jag tror att vi, vilken åsikt vi än har, måste inse att vi kommer att ha olika uppfattningar om detta i samma kyrka. Frågan är när livet blir så ohållbart att det inte längre går att vara inom samma kyrka. Det värsta är att frågan faktiskt kan komma att lyda just så: när livet blir ohållbart, inte om det blir det.
Jag tycker att åtminstone ämbetsfrågan är en för liten fråga för att splittra vår kyrka. Man framställer det ofta så att det är vi som håller fast vid den traditionella synen som splittrar. Men många av oss är villiga att ge livsrum åt båda grupperna, men det är man inte på majoritetshåll i samma utsträckning.
Uppenbart är att positionerna är så låsat att man borde hitta en tredje väg. För mig har denna tredje väg versus de två vägarna blivit att "leva och låta leva", inte som teologi utan som praktisk politik. Vi kommer i varje fall att ha en plurlaistisk kyrka och en kyrka som inom sig kommer att ha polariseringar. Detta kan vara en risk, men också en möjlighet för kyrkan.
Nu är det ödestider. Biskopsmötet, biskopsvalet, de kyrkliga valen i höst: i alla dessa val KAN försonlighet och respekt vara en nyckel ut ur svårigheter. Om vi vill.
I varje fall är det ju klart att en kyrka inte kan hålla ihop i längden med en så brokig teologisk palett som vår kyrka har idag.
Låt oss nu be - måtte det inte vara en fras för någon av oss, inte för mig, inte för Dig!
Henrik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida