Henriks kommentarer

16 oktober 2006

Amputation!?

Läste idag i "bladet" om amputation, någon hade antytt detta på kyrkodagarna, "för att resten av kroppen skall fungera"...

Ja, blir detta aktuellt så är här en frivillig som anmäler sig till att amputeras!

Henrik

upplagd av Henrik Perret 08:29

6 kommentarer:

  • Snälla Henrik, gå inte med på amputation. Kroppen behöver alla sina delar.
    Carola

    Av Anonymous Anonym, Klockan måndag, oktober 16, 2006 11:08:00 fm  

  • Visst behöver kroppen alla sina delar, men i Matt 18:8-9 står de att om handen eller foten förleder dig till synd så ska man hugga av det och kasta den ifrån sig. Lika så om ögat förleder en till synd så ska man riva ut det, de e bättre att gå in i livet stympad å halt än att kastas i den eviga elden. Vet ej om de e detta som Henrik poängterar här, men kunde inte låta bli att påpeka.
    Ha d bra!
    Guds välsignelse!

    //Johanna

    Av Blogger Jossan, Klockan måndag, oktober 16, 2006 4:40:00 em  

  • Kanske amputationen syftar på min fråga om kyrkan som Kristi kropp. Jag konstaterade att om vi ser kyrkan som Kristi kropp så är varje splittring liktydig med en delning av Kristi kropp. Det har skett då öst och väst skildes åt och bannlyste varandra, det har skett vid reformationen och då frikyrkligheten uppkommit, och det har man försökt reparera genom den ekumeniska rörelsen. Om vi nu splittras söndrar vi igen mera - i mitt tycke får detta inte ske utan att vi blir varse att vi då drar på oss någon form av handikapp, och jag frågade vid kyrkodagarna vilket detta handikapp rent konkret blir. Jag vädjar att alla som bekänner sig som lemmar i kristi kropp skulle betänka detta, och att anmäla sig frivillig för amputering (ett ord som jag inte använt) kan jag inte alls förstå!

    Av Blogger Johan, Klockan måndag, oktober 16, 2006 11:22:00 em  

  • Hej! Nanna talar om en annan, men nog så viktig sak. Jag syftade denna gång på en kolumn i Hbl, som Birgitta Jernvall-Ingman skrivit där hon antydde att kanske en amputation kan behövs för att rädda kroppen. Jag uppfattade inte det som hennes ord, utan hon refererade till något som jag inte vet ngt om, eftersom jag inte var på kyrkodagarna.

    Orsaken till att jag skrev som jag skrev var att jag börjar bli kanske trött på alla som i tid och otid visar oss, mig och andra, på dörren. Alternativet är att handla mot vårt samvete! Vi vill inte strida, jag försökte tala för rätten för båda åsiktsgrupperna att rymmas i kyrkan (se också inlägg på denna blogg), men det enda som man fastnade för var att jag ärligt sade att jag inte funnit teologiskt hållbara argument för nyordningen - trots det ville jag inte påtvinga min syn på andra, men sade och säger att jag är tvungen att försöka vara "en trogen förvaltare".

    Man talar om vikten av kärlek och respekt för andra, men detta gäller ju muslimer, inte oss.

    Detta inte på något sätt skrivet mot broder Johan W, vars ord här jag helt kan skriva under. Också jag vädjar om besinning, men om man inte vill ha oss kvar, så är dey kanske bäst att gå skilda vägar (jag har hittills vägrat tro detta!).

    Jag fortsätter att bida och se. Jag möter i mitt arbete folk som inte får prästvigning, för att de tror som man trodde före 1986. Men teologer som förnekar centrala trossatser har inga svårigheter att få ordination.
    Det värsta är ju att detta har sagts förut, jag orkar knappt säga det mera, men det är trots allt sant.

    Jag hoppas på en ny öppning. I veckan skall vissa finska präster stå inför valet, samvetet eller ut, det låter för hemskt!

    Nu behövs bön. Jag tror förståelsen växer nerifrån, och inte under tvång. Man kan respektera varann om man vill, man kan leva "på majoritetens villkor", dock så att också minoriteten ryms.

    Kan man inte?

    Jag upplevde också min gode vän biskopens ord litet sårande, någon urkraft som han skulle kämpa mot...
    Inte är det alltid så lätt, Johan!

    Frid! Med alla och för alla!

    H

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan måndag, oktober 16, 2006 11:46:00 em  

  • Johans hänvisning till ekumeniska överväganden är teologiskt sett alldeles på sin plats. Både Bibeln och vår lutherska bekännelse innehåller ekumenisk argumentering. "Såsom i alla de heligas församlingar..." är bara ett exempel på detta. Det är ett oryggligt faktum att de som drev på i kvinnoprästsaken befrämjade splittringen både _inom_ "vår" kyrka och i _ekumeniskt_ perspektiv. Det är orimligt att i detta läge kräva av oss som intar den enda ekumeniskt gångbara positionen att vi skall uppge den. Kardinal Kaspers tal till Church of England nyligen visar hur allvarlig och ödesdiger den väg är som CoE har valt - alltså samma väg som vi.

    Av Anonymous Anonym, Klockan tisdag, oktober 17, 2006 12:41:00 fm  

  • Med "som vi" menar jag "som vår kyrka".

    Av Anonymous Anonym, Klockan tisdag, oktober 17, 2006 12:42:00 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida