Bestseller om Jesus
Kan verkligen en bok om Jesus bli en bestseller?
Ja, naturligtvis. Bibeln är väl den bok som har den allra största betydelse i mänsklighetens historia, lika modern idag som för 2000 år sedan.
Men häromdagen kom jag över en artikel (i tidskriften Fast Grunn) som säger att du kan vara övertygad om att en bok om Jesus blir en bestseller, nämligen om du skriver mot Jesus.
Da Vinci-koden är ju en sådan, fiction från början till slut. Men oaktat så säljer den bra och författaren Dan Brown har förtjänat en förmögenhet på den redan.
Sam Harris har skrivit boken The End of Faith: Religion, Terror, and the Future of Reason", (2005). Harris, som är en representant för de nya ateisterna, har fått sällskap av två andra författare: Daniel Denett (Breaking the Spell - Religion as a Natural Phenomenon, 2006) och Victor Stenger (God:The Failed Hypothesis, 2007). Alla dessa böcker uttrycker redan i boktiteln var man står - så ivrig är man, att man redan i utgångsläget kommer med en öppen bekännelse.
Men kanske mest känd är Richard Dawkins' bok The God Delusion, en bok som bokstavligen säljer förvånansvärt bra. Det märkliga med Dawkins är att han, så professor i Oxford han är, kan missa så grovt. Han är i många avseenden helt okunnig om de frågor han skriver om.
Den svenska bloggaren Pelle Poluha skriver om honom:
"Dawkins är helt enkelt väldigt okunnig om trosfrågor och kan inte tänka klart när grunden för hans världsbild hotas. Denna okunskap parad med stor arrogans gör honom till inget mindre än en riktig skitstövel.”
Orden kan låta väl hårda och t.o.m. olämpliga. Avsikten hos den seriösa Pelle Poluha är förvisso inte att använda fula ord när argumenten tryter. Tvärtom! Han hänvisar till rescensioner av boken (t.ex. Andrew Rilstones rescension, se basun.poluha.se). Man kan ju i sammanhanget påminna om att prof. Dawkins har blivit seriöst bemött av professorn (också han i Oxford) Alister McGrath. Prof. McGrath är utbildad i molekulär biofysik mm men är nu verksam som teolog, med stora insikter i filosofi. Han har bl.a. skrivit boken The Dawkins Delusion och har uppmanat Dawkins att "sluta uppträda som Gud".
John W.R. Stott skrev redan på 1970-talet om the dislike of dogmatism som ett tidens symptom och han hävdade att egentligen all övertygelse, oberoende av hur seriös forskning den bygger på, är i motvind. Stott, som är en känd förkunnare och f.d. Rector för All Souls' Church i London, visade hur tvivlet i sig verkar ödmjukt och övertygande även om man ingenting vet om vad som ligger bakom. Nu har inte bara övertygelsen som sådan börjat segla i motvind, utan nu finns det en stark anti-Jesus vind, som blåser i tiden. Man kan skriva nästan vad som helst, och bli tagen på allvar, nota bene, om man är emot Jesus. För det krävs ingen dokumentation.
Både Jesus och Paulus, som alltid är goda vänner även om många försöker finna konflikter mellan dem, talar om sanningen. Jesus säger att var och en som är av sanningen, hör min röst (Joh. 18:37). Och Paulus talar om dem som inte gav kärleken till sanningen rum, så att de kunde bli frälsta (2 Tess. 2:10).
Sanningen, det är inte detsamma som vad jag tycker, inte heller vad du tycker. Sanningen är en person, Jesus själv (Joh. 8:12). Sanningen är också Guds Ord: Ditt Ord är sanning (Joh. 17:17).
Jag har den senaste tiden ofta tänkt att egentligen består varje människas liv i en kamp med "kärleken till sanningen". Det handlar inte primärt om vad andra gör mig, vad andra tycker, hur andra lever, det handlar om hur jag hanterar sanningen i mitt eget liv. Man kan missförstå detta utttryckssätt. Men det är fråga om vilken plats Jesusfrågan har i mitt innersta.
Eller kanske ännu hellre vilken plats Jesus har i min själ, mitt liv.
Frågan om det är värt att skriva en bestseller och förtjäna massor besvaras med Jesu fråga: vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Henrik
Ja, naturligtvis. Bibeln är väl den bok som har den allra största betydelse i mänsklighetens historia, lika modern idag som för 2000 år sedan.
Men häromdagen kom jag över en artikel (i tidskriften Fast Grunn) som säger att du kan vara övertygad om att en bok om Jesus blir en bestseller, nämligen om du skriver mot Jesus.
Da Vinci-koden är ju en sådan, fiction från början till slut. Men oaktat så säljer den bra och författaren Dan Brown har förtjänat en förmögenhet på den redan.
Sam Harris har skrivit boken The End of Faith: Religion, Terror, and the Future of Reason", (2005). Harris, som är en representant för de nya ateisterna, har fått sällskap av två andra författare: Daniel Denett (Breaking the Spell - Religion as a Natural Phenomenon, 2006) och Victor Stenger (God:The Failed Hypothesis, 2007). Alla dessa böcker uttrycker redan i boktiteln var man står - så ivrig är man, att man redan i utgångsläget kommer med en öppen bekännelse.
Men kanske mest känd är Richard Dawkins' bok The God Delusion, en bok som bokstavligen säljer förvånansvärt bra. Det märkliga med Dawkins är att han, så professor i Oxford han är, kan missa så grovt. Han är i många avseenden helt okunnig om de frågor han skriver om.
Den svenska bloggaren Pelle Poluha skriver om honom:
"Dawkins är helt enkelt väldigt okunnig om trosfrågor och kan inte tänka klart när grunden för hans världsbild hotas. Denna okunskap parad med stor arrogans gör honom till inget mindre än en riktig skitstövel.”
Orden kan låta väl hårda och t.o.m. olämpliga. Avsikten hos den seriösa Pelle Poluha är förvisso inte att använda fula ord när argumenten tryter. Tvärtom! Han hänvisar till rescensioner av boken (t.ex. Andrew Rilstones rescension, se basun.poluha.se). Man kan ju i sammanhanget påminna om att prof. Dawkins har blivit seriöst bemött av professorn (också han i Oxford) Alister McGrath. Prof. McGrath är utbildad i molekulär biofysik mm men är nu verksam som teolog, med stora insikter i filosofi. Han har bl.a. skrivit boken The Dawkins Delusion och har uppmanat Dawkins att "sluta uppträda som Gud".
John W.R. Stott skrev redan på 1970-talet om the dislike of dogmatism som ett tidens symptom och han hävdade att egentligen all övertygelse, oberoende av hur seriös forskning den bygger på, är i motvind. Stott, som är en känd förkunnare och f.d. Rector för All Souls' Church i London, visade hur tvivlet i sig verkar ödmjukt och övertygande även om man ingenting vet om vad som ligger bakom. Nu har inte bara övertygelsen som sådan börjat segla i motvind, utan nu finns det en stark anti-Jesus vind, som blåser i tiden. Man kan skriva nästan vad som helst, och bli tagen på allvar, nota bene, om man är emot Jesus. För det krävs ingen dokumentation.
Både Jesus och Paulus, som alltid är goda vänner även om många försöker finna konflikter mellan dem, talar om sanningen. Jesus säger att var och en som är av sanningen, hör min röst (Joh. 18:37). Och Paulus talar om dem som inte gav kärleken till sanningen rum, så att de kunde bli frälsta (2 Tess. 2:10).
Sanningen, det är inte detsamma som vad jag tycker, inte heller vad du tycker. Sanningen är en person, Jesus själv (Joh. 8:12). Sanningen är också Guds Ord: Ditt Ord är sanning (Joh. 17:17).
Jag har den senaste tiden ofta tänkt att egentligen består varje människas liv i en kamp med "kärleken till sanningen". Det handlar inte primärt om vad andra gör mig, vad andra tycker, hur andra lever, det handlar om hur jag hanterar sanningen i mitt eget liv. Man kan missförstå detta utttryckssätt. Men det är fråga om vilken plats Jesusfrågan har i mitt innersta.
Eller kanske ännu hellre vilken plats Jesus har i min själ, mitt liv.
Frågan om det är värt att skriva en bestseller och förtjäna massor besvaras med Jesu fråga: vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Henrik
upplagd av Henrik Perret
21:32
4 kommentarer:
Ifall jag förstått dem rätt, så skriver Bennett, Hitchens, Harris och Dawkins nu inte mot Jesus i synnerhet utan religion - all religion, inklusive kristen tro - i allmänhet (jfr. boktitlarna du räknar upp. Något som passar hand i handske med deras ateistiska nit. Jonas Gardells bok om Jesus lär bli nästa stora svenska mediehändelse kring Jesus.
Ps. Du har visst fortfarande problem med att länka till internetsidor? ;)
Av
Vesa, Klockan
tisdag, september 04, 2007 9:12:00 fm
Bra skrivet! Det är smått frustrerande/irriterande när argument mo religion accepteras utan grund; medan fakta och "bevis" för religion inte accepteras, även om det är mer välgrundat än vår lagstifning. =P
Av
Anonym, Klockan
onsdag, september 05, 2007 4:53:00 em
Hej, Vesa, tack för kommentarerna. Jag har inte svårt med länkar, jag har inte ens försökt-;)
Så är det Linus. Det är som Paulus skriver, "allt efter som det kliar dem i öronen.::" dvs man hör vad man vill höra..
Hälsn
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
onsdag, september 05, 2007 6:48:00 em
Du kallar böcker mot Jesus bestsellers.... Kolla bara på den ekonomi som kristendom och bibel skapat och gör lite jämförelse.
Du påstår även att Dawkins "missar så grovt" och att han är "helt okunnig om de frågor han skriver om". Däremot presenterar du ingen motivering till varför han missar "så" grovt eller vad han är okunnig om specifikt. Richard Dawkins är definitivt arrogant och aggresiv mot religion stundvis, men hans resonering är koherent. Ifall du skall gasta om hans fel får du också visa upp hans fel, för annars låter det som om du bara blint ogillar vad han säger och använder fet stil för att försöka låta övertygande.
Du hävdar att sanningen inte är detsamma som "vad jag tycker" utan säger att sanningen är Jesus. Men varför ser jag isåfall ständigt i den kristna världen totalt arbiträra tolkningar om VAD Jesus då är och vad han menade? Hur många tusental böcker är skrivna om vad Jesus "egentligen" menade? Om sanningen är Jesus men Jesus tolkas enligt egen vilja(omedetet eller medvetet), då är ju sanningen enligt dessa personer "vad jag tycker". Det är oundvikligt att tolka Jesu ord genom sin egna världsbild, så det är löjligt att påstå att man "vet" vad Jesus menade. Isåfall ställer man sig i ställning med gud. Människan är bristande och tro löser inte problemet.
En kommentar åt linus: Givetvis blir du frustrerad när din tro blir anfallen, men du talar om "fakta och bevis" för religion som något etablerat. Lagstiftningen är långtifrån välgrundad så den är också en dålig jämförelse. Religion ,som den har haft tendens att vara, är dogmatisk och föreställer sig som statisk. Men ack sånt fusk med riter och dylikt som ständigt begås för lättjans skull; se bara på hur dopet under kristendomens tid förändrats från att vara en näradöden-upplevelse till att skvätta lite vatten på någons panna. Religion är helt enkelt en dålig idé om man vill komma närmare gud/ar. Andlighet slutar där religion börjar, för andlighet är etisk, självkritisk och fri medan religion är hierarkisk, dogmatisk och statisk, och därmed blir oundvikligen skenhelig av samma orsaker som brott skapas av lagsystem.
Av
freenerd, Klockan
fredag, september 07, 2007 3:20:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida