Reaktioner - på vad?
Många har reagerat negativt på beslutet att avstänga Jari Rankinen från prästämbetet.
Kyrkan är grym, sade en, i vilken annan bransch kan du lika lättvindigt mista ditt levebröd??
Jag har också funderat över detta, att samma människor som fattar dylika beslut kan i andakter tala om vikten att behandla varann varsamt, inte förtrycka eller slå. Var i all världen är logiken i detta?
Jag tror att den dag kommer när biskoparna och kyrkans ledning behöver alla tänkbara villiga personer som vill hjälpa till, bära ansvar, be för arbetet, och naturligtvis understöda kyrkans arbete ekonomiskt.
Fick idag veta att statistiken för Helsingfors församlingar ser sorglig ut.
Under tiden 1.1.-31.10 ser statistiken ut såhär:
skrivit in sig i kyrkan / utträtt ur kyrkan
2005: 1443 / 2527
2006: 1512 / 2459
2007: 1432 / 3717
Detta innebär att utträdet per 31.10 ökat med 66% jämfört med motsvarande tidpunkt senaste år!
De senaste åren har antalet utträdda ökat i ett slags accelerando i slutet av året, så om trenden fortsätter kan siffrorna bli sämre. Jag skall återkomma till dessa uppgifter de närmaste dagarna.
Men om man räknar med att t.ex. 175 personer skriver ut sig per dag - igår skrev 207 personer ut sig via eroakirkosta.fi - så betyder det att t.ex. en församling av Kronoby församlings storlek försvinner på två veckor!
I Helsingfors försöker man sig nu på kampanjen tro, hopp och kärlek.
Det är bra att man försöker, men den kampanjen är genombedrövlig - åtminstone det som hittills publicerats.En finsk kyrkoherde från östra Finland skrev om "ljushuvuden", som inte vet vad teologi är.
Om saltet mister sin sälta - till vad duger det? Vad gör människorna med sådant "salt"? Kolla vad Jesus säger!
Vår kyrka är ett sjunkande skepp, nu behövs alla. Den kyrkliga ledning som driver ut dem som älskar sin kyrka och tror på dess budskap "från pärm till pärm" vet nog inte vad den gör.
En gammal dam (man kan säga gammal för hon är 100 år) säger att hon fått en profetia som säger att några år av förföljelse följs av en stor väckelse. "Sedan kommer man att be om hjälp av er", sade hon. "Håll ut ännu några år."
Utan att ta ställning till hennes budskap, som jag onekligen känner en samhörighet med - kan man säga att de siffror och de reaktioner på kyrkans agerande som antytts ovan talar i samma riktning som den 100-åriga Hilja.
I en samfällighet trodde informatören att orsaken är de konservativa, och deras inställning till kvinnliga präster. Detta har skadat kyrkan, det gör att människor flyr, menade hon.
Vi skall se om hon har rätt. Om nämligen den synen stämmer kommer människorna under slutmånaderna att storma till kyrkan, de kommer att trängas i köerna av människor som vill skriva in sig.
Rankinen. Pöyhtäri. Malmivaara. Så kan martyrer, åtminstone i viss mån, heta idag. Man får inte använda ordet "martyr" (som ju betyder vittne) för lättvindigt. Men nog handlar det om vittnesbörd, och om lidande.
Men kanske dessa herrar trots allt är början till något nytt.
I de aktuella fallen har ju inte Rankinen m.fl. angripit någon, de har bett om att få stå på sidan, att få väja. De har vädjat om att man kan planera så att det går att undvika konflikter.
Så sade också t.ex. biskop Kalevi Toiviainen när det begav sig (i debatten i kyrkomötet 1986 när han förklarade varför konstitutionsutskottet inte gått in för en samvetsklausul eller motsvarande). Så sade prästförbundet i sina "körregler" (1987).
Jag fördömer inte människor, som har andra åsikter än jag. Men det spår som kyrkans ledning nu har tagit upp är orättfärdigt, obarmhärtigt och okristligt. Andra kanske tänker annorlunda.
Henrik
Kyrkan är grym, sade en, i vilken annan bransch kan du lika lättvindigt mista ditt levebröd??
Jag har också funderat över detta, att samma människor som fattar dylika beslut kan i andakter tala om vikten att behandla varann varsamt, inte förtrycka eller slå. Var i all världen är logiken i detta?
Jag tror att den dag kommer när biskoparna och kyrkans ledning behöver alla tänkbara villiga personer som vill hjälpa till, bära ansvar, be för arbetet, och naturligtvis understöda kyrkans arbete ekonomiskt.
Fick idag veta att statistiken för Helsingfors församlingar ser sorglig ut.
Under tiden 1.1.-31.10 ser statistiken ut såhär:
skrivit in sig i kyrkan / utträtt ur kyrkan
2005: 1443 / 2527
2006: 1512 / 2459
2007: 1432 / 3717
Detta innebär att utträdet per 31.10 ökat med 66% jämfört med motsvarande tidpunkt senaste år!
De senaste åren har antalet utträdda ökat i ett slags accelerando i slutet av året, så om trenden fortsätter kan siffrorna bli sämre. Jag skall återkomma till dessa uppgifter de närmaste dagarna.
Men om man räknar med att t.ex. 175 personer skriver ut sig per dag - igår skrev 207 personer ut sig via eroakirkosta.fi - så betyder det att t.ex. en församling av Kronoby församlings storlek försvinner på två veckor!
I Helsingfors försöker man sig nu på kampanjen tro, hopp och kärlek.
Det är bra att man försöker, men den kampanjen är genombedrövlig - åtminstone det som hittills publicerats.En finsk kyrkoherde från östra Finland skrev om "ljushuvuden", som inte vet vad teologi är.
Om saltet mister sin sälta - till vad duger det? Vad gör människorna med sådant "salt"? Kolla vad Jesus säger!
Vår kyrka är ett sjunkande skepp, nu behövs alla. Den kyrkliga ledning som driver ut dem som älskar sin kyrka och tror på dess budskap "från pärm till pärm" vet nog inte vad den gör.
En gammal dam (man kan säga gammal för hon är 100 år) säger att hon fått en profetia som säger att några år av förföljelse följs av en stor väckelse. "Sedan kommer man att be om hjälp av er", sade hon. "Håll ut ännu några år."
Utan att ta ställning till hennes budskap, som jag onekligen känner en samhörighet med - kan man säga att de siffror och de reaktioner på kyrkans agerande som antytts ovan talar i samma riktning som den 100-åriga Hilja.
I en samfällighet trodde informatören att orsaken är de konservativa, och deras inställning till kvinnliga präster. Detta har skadat kyrkan, det gör att människor flyr, menade hon.
Vi skall se om hon har rätt. Om nämligen den synen stämmer kommer människorna under slutmånaderna att storma till kyrkan, de kommer att trängas i köerna av människor som vill skriva in sig.
Rankinen. Pöyhtäri. Malmivaara. Så kan martyrer, åtminstone i viss mån, heta idag. Man får inte använda ordet "martyr" (som ju betyder vittne) för lättvindigt. Men nog handlar det om vittnesbörd, och om lidande.
Men kanske dessa herrar trots allt är början till något nytt.
I de aktuella fallen har ju inte Rankinen m.fl. angripit någon, de har bett om att få stå på sidan, att få väja. De har vädjat om att man kan planera så att det går att undvika konflikter.
Så sade också t.ex. biskop Kalevi Toiviainen när det begav sig (i debatten i kyrkomötet 1986 när han förklarade varför konstitutionsutskottet inte gått in för en samvetsklausul eller motsvarande). Så sade prästförbundet i sina "körregler" (1987).
Jag fördömer inte människor, som har andra åsikter än jag. Men det spår som kyrkans ledning nu har tagit upp är orättfärdigt, obarmhärtigt och okristligt. Andra kanske tänker annorlunda.
Henrik
upplagd av Henrik Perret
18:15
1 kommentarer:
Det här inlägget väcker många tankar - eller snarare, det aktualiserar tankar jag tänkt också förut.
Var i all världen är logiken, frågar du. CS Lewis beskriver den situation som leder fram till en sådan här "logik" i sin geniala bok "Från helvetets brevskola". Den gamle överdjävulen Tumskruv talar: "Jag vet patienter jag har haft så fullständigt i min hand att de utan samvetsbetänkligheter kunnat avbryta sig i en brinnande bön för sin inbillade hustru för att börja slå och okväda den verkliga hustrun..."
Det går alltså till så att man talar vackert om eller ber för några helt overkliga personer, mänskor som bara finns i ens egen fantasi som något slags dimmiga finnskanskenognågonstans-varelser, utan att på något sätt koppla detta till de verkliga personer man har omkring sig. Sen kan man mycket väl leva i den tron att man "behandlar varann varsamt", samtidigt som man mobbar ut varandra från jobb och tjänst!
Att detta är ett i princip nästanpsykotiskt beteende upptäcker man aldrig, för man låter aldrig den värld man befolkat med sina imaginära personer komma i kontakt med den verkliga. Och Tumskruv & co får nya skrovmål.
"Kyrkan är grym / Men det spår som kyrkans ledning nu har tagit upp är orättfärdigt, obarmhärtigt och okristligt."
Skulle vilja påpeka att detta inte är något nytt spår för kyrkan. Att med hjälp av världsliga myndigheter sätta pli på oliktänkare har varit det vanliga spåret bakåt i tiden, även om det varit lugnt på den sidan den senaste mansåldern.
Men gå bakåt hundra år i historien, och fortsätt bakåt från det, så framstår de nordiska folkkyrkorna som rena förföljarmakter.
Det som kyrkans ledning nu gör kan beskrivas med Jesu egna ord "Nåväl, fyll då era fäders mått!"
I och med det som nu har övergått broder Rankinen har Finlands ev.luth. kyrkas biskopar och befallningshavare bevisat sig vara barn av dem som bötfällde och fängslade de profeter som Gud i gångna tider sände till det här landet.
Den dag är redan här, och har varit det länge, när "biskoparna och kyrkans ledning behöver alla tänkbara villiga personer som vill hjälpa till, bära ansvar, be för arbetet, och naturligtvis understöda kyrkans arbete ekonomiskt."
Men har de varit villiga att se det eller erkänna det? Finns det orsak att vänta sig att de ska bli det? Det ska nog bedjas många trons böner om de otrosmurarna ska falla!
Om väckelsen kommer, då kommer du, Henrik, och de andra som tänker som du att behövas. Några andra finns det knappast i kyrkan som är kapabla att ge de nyfödda gudsbarnen någon "oförfalskad andlig mjölk".
Sedan är det en fråga för sig om kyrkan i praktiken kommer att ge rum för någon stor väckelse på Ordets grund. Igen, det kommer att gå åt mycket bönearbete om de murarna ska falla! Att information inte räcker torde väl för länge sedan vara bevisat.
Det är svårt att visa något åt dem som stänger både öron och ögon.
Av
Anonym, Klockan
måndag, november 26, 2007 7:20:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida