Henriks kommentarer

18 juli 2008

Uppdraget

Med anledning av diskussionen under förra inlägget, och utan att ifrågasätta det berättigade i brödernas artiga kritik mot mitt litet dunkla tal om "en förlust för oss" i inlägget under detta (se nedan), vill jag avslöja orsaken till ordvalet: jag brottas ständigt med uppdraget:

"...göra alla folk till lärjungar..."

Detta är Uppdragsgivarens order till oss. Alla folk måste också innefatta "alla människor". Inte så att jag ska nå alla. Men uppdraget är riktat till alla, och vi får inte nöja oss med något mindre.

...all makt...alla folk...allt vad jag har befallt er...alla dagar...

Paulus skriver i Kol. 1:28-29 några ord, som jag för min del också får kämpa med. Verserna beskriver tyvärr inte vad jag gör, men nog vad jag skulle göra! Men det är denna grundton som är orsaken till att jag använde ordet "förlust" i förra inlägget. Ur uppdragets synvinkel innebär varje människa som går bort en förlust.

"Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa och undervisa var människa med all vishet, för att kunna ställa fram var människa såsom fullkomlig i Kristus. Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans kraft, som mäktigt verkar i mig."

Henrik

4 kommentarer:

  • Jag håller helt med dig Henca att alla som går bort är en förlust, kanske inte för oss utan för människan i fråga och för Gud. Men min point är den att en människa som skriver ut sig ur kyrkan inte är mera borta än den stora delen av kyrkans medlemmar som inte tror. Mina reflektioner härleds från tiden i H:fors när samfälligheten med samtliga dess kyrkoherdar förfasade sig över att mersdlemsprocenten i samfälligheten hade blivit så låg. Det var katastrof när procenten gick under 70. Det jag då försökte föra fram, men inte fick något medhåll för var att katastrofen har vi haft långt tidigare, nämligen så länge det finns människor inne eller utanför kyrkan, som inte tror på Jesus. Jag är övertygad om att du ser det på samma sätt, men det är så många andra som inte gör det. Jag tror att det är mycket viktigt att vi är tydliga här.
    Hälsningar

    Göran

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, juli 18, 2008 9:46:00 fm  

  • Får ej in min egen kommentar...!

    H

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, juli 18, 2008 11:10:00 fm  

  • Hej, tack för kommentar som jag helt kan omfatta.

    Orsaken, detta får inte bli en ordstrid eller en diskussion om ordval för det är inte någons poäng, var att jag också vill se vårt ansvar i detta.

    Jag minns ett seminarium i evangelisation för länge sen. Då talades det om kyrkans medlemmar, om hur många som inte tror och som inte acepterar kyrkans budskap.

    Den tyske föreläsaren betonade att man kan skriva "sekulariserade", och s.a.s. se detta helt ur deras perspektiv. Men man kan också säga att de inte har nåtts, därför att många hänger med utan att kanske någonsin verkligen ha konfronterats med kallelsen till Jesus.

    Denna kallelse måste framföras av någon.

    Det är Jesus som kallar, men evangeliet behöver budbärare.

    En god vän till oss båda, som varit missionär på samma missionsfält som Du och din familj, berättade om en gammal man där som sade: tänk att Ni kom hit till min by, till mitt land! Jag skulle ha dött utan frälsning om ni inte hade kommit!

    Kanske skribenten som ngn gång läser detta kunde ge den exakta versionen, för den är gripande.

    Och den betonar vårt uppdrag.

    Jag ser besvikna kyrkomedlemmar som ännu inte har vunnits och som skriver ut sig som en förlust.
    Kanske tanken inte är den tydligaste, men i ett klimat där folk på ett sätt alltför bekymmerslöst sitter och tittar på siffrorna som dalar, ville jag uttrycka det så.

    Men jag är mycket tacksam för Dina och Markus' rader. Jag tror att vi är fullständigt eniga och jag håller helt med dig om att man måste vara elt tydlig här!

    Kyrkan måste vara kristen.

    För någon kanske detta låter absurbt! Det är en konkret sak: kyrkan skall bevara det apostoliska evangeliet (Gal. 1:6ff), hon skall leva ett liv i Kristi efterföljelse, hon skall sprida evangeliet. Men kyrkan skall i Jesu namn också försöka söka upp förlorade får.

    Nu är det säkert en bedömningsfråga om medlemskapet eller utanförskapet (som Göran Persson lanserade som term inför EU-valutadisk i Sverige) är en bättre praktisk position.

    I en mening ger åtminstone medlemskapet församlingarna möjligheter att kalla samman sina medlemmar, tröskeln KAN vara lägre än att komma till ett samfund man inte hör.

    Men som Du säger, vi får inte agera så att den minsta skugga faller över frälsningens budskap: Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet.

    Tack, diskussionen får gärna fortsätta, avslöja gärna otydligheter eller annat dunkelt...

    hälsn

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, juli 18, 2008 11:13:00 fm  

  • Mycket kloka ord av både Henrik och Göran. Jag kan hålla med er båda. För min del vill jag klarlägga saker och ting:

    1) Får vi någonsin ett idealläge då 100% av t.ex. 3000000-4000000 medlemmar är aktiva och genuint kristna? Nej.

    2) Borde inte även de nås som inte är medlemmar, så att 100% av Finland blev kristet? Ja.

    3) Måste du, Henrik och du, Göran och jag gå omkring med dåligt samvete för att så inte är fallet? Nej.

    4) Är det gott och väl att sådana människor som är aktiva medlemmar i FELK får usel andlig föda i sina hemförsamlingar? Nej.

    5) Borde någon se till att dessa besvikna eller osaligt omedvetna medlemmarna fick god andlig föda? Ja.

    6) Är det sorgligt och tragiskt att många i praktiken förblir onådda eller åtminstone inte omvänder sig? Ja.

    Vi har blivit placerade där vi är för att sköta vår del av Jesu lammhjord. Genom att förkunna Kristus med den glöd och insikt som Herren ger och Paulus visar prov på (bl.a. i Kol. 1:28-29), kan vi nå och sköta om dem som Herren har satt på vår lott. Skördens Herre ser till att Hans utvalda på andra ställen i vårt land och på vår jord får Hans kallelse och tilltron till Kristus. Om Han vill att vi får sparken från FELK har Han stängt den dörren för oss men har en annan öppen - åtminstone efter en viss tid. Detta är också en anledning att i bön umgås med Jesus.

    mvh
    Markus

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, juli 18, 2008 5:32:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida