Är kristendomen ett seriöst alternativ?

Prof. Wlliam Lane Craig, fil. dr (Birmingham) och teol. dr (München), har skrivit en ny upplaga av sin kanske mest kända bok Reasonable Faith. Boken handlar om apologetik.

Jag vill lyfta fram två viktiga sanningar som Craig betonar.

Some people depreciate the importance of apologetics as a theoretical discipline. "Nobody comes to Christ through arguments," they'll tell you. "People aren't interested in what's true, but in what works for them. They don't want intellectual answers; they want to see Christianity lived out."

Detta är ju ett argument som ofta nämns idag. Men Craig tillägger:

I believe that the attitude expressed in these statements is both shortsighted and mistaken.

Han nämner som exempel upplysningen. Dess slogan om "tankens frihet", som ju inte med nödvändighet måste leda till icke kristna slutsatser - i själva verket var ju de flesta av upplysningstänkarna teister - så har upplysningsfilosofin resulterat i ett allmänt tänkande bland intellektuella i västvärlden att teologisk kunskap inte är någon vetenskap (Wissenschaft).

Problemet för kristendomen och evangeliet är detta:

It's difficult for the gospel even to get a hearing.

Den apologetiska utmaningen är att verka så att kristendomen förblir en levande option för tänkande män och kvinnor.

Craig citerar en teolog från Princeton, J. Gresham Machen, som har sagt:

False ideas are the greatest obstacles to the reception of the Gospel- We may preach with all the fervor of a reformer and yet succeed only in winning a straggler here and there, if we permit the whole collective thought of the nation to be controlled by ideas which prevent Christianity from being regarded as anythong more than a harmless delusion.

Machen varande för detta redan 1913. Den kristna apologetikens uppgift är att ta utmaningarna på allvar i tid.

It is crucial that Christians be alert to the power of an idea before it reaches its popular expression.

Här tror jag att man träffat rätt.

I ett skede när diskussionerna är akademiska, kan argumentationen ske - om utmaningarna tas på allvar och argumentationen är seriös. I det skede när en idé har blivit populism är det mycket svårt att avvisa den. Man lyssnar inte. Ingen hör.

Det ser man ju också i de inomkyrkliga diskussionerna. I stället för saklig argumentation och samtal börjar man dela ut stilpoäng. Man slänger ut ord som "fundamentalist", splittring, konservativ, liberal, oppositionell, kritik osv men har ju de facto ingenting sagt.

Jag har å tjänstens vägnar försökt få ett samtal mellan olika tänkande angående evolutionsteorin. Många har kritiserat prof. Tapio Puolimatka - även på svenskt håll fastän av naturligt skäl mera på finskt håll - men flera av hans främsta kritiker ställer inte upp i en ren diskussion "face to face". Någonting av trovärdigheten i kritiken försvinner.

Naturligtvis vill jag som luthersk teolog betona den Helige Andes överbevisning genom Ordet. Det rena förnuftet för inte fram, det är inte bara hjärtat som fallit utan även viljan och tanken - eller säg kanske att människan styrs inte av sitt intellekt utan av sitt fallna hjärta.

NU är det viktigt att hålla fast vid den historiska kristendomen. Den nyaste evangelieforskningen betonar i mycket högre grad igen evangeliernas karaktär av ögonvittnesskildringar. Också inom arkeologin finner man starkt stöd för BIbelns trovärdighet.

För oss kristna är det viktigt att känna tidens språk. Men det är också viktigt att hålla sanningsfrågan levande, att inte bara ge rätta svar utan arbeta för att människor skall vara upptagna av de rätta frågorna.

På bred front skall vi gå fram. Apologetik, medmänsklighet, empati, seriöst arbete och studier, allt för att vinna människor för Kristus.

Henrik