"HERREN var där"
En gång för länge sen, i Uppsala 1972, hölls nordiskt studentmöte.
Då var den karismatiska rörelsen rätt ny och okänd, och därför väckte den frågor och farhågor. På studentmötets talar- och ledarsamling diskuterades det om vi skulle låta dem som ville hålla ett karismatiskt eftermöte, som alternativ till de andra, bl.a sång- och vittnesbördsmöte, som Torsten Josephsson och jag brukade hålla (Torsten ledde mötet, jag spelade).
Vännen och sedermera teol. dr Agne Nordlander sade att han vill gå på det karismatiska mötet, också för att se vad det går ut på, hur det är.
När vi sedan alla samlades och varje ledare rapporterade från "sitt" eftermöte, hur det varit, om det var folk osv, kom turen till Agne. Alla väntade ivrigt vad den gode och kloke Agne skulle säga.
Jag minns såväl hans ord. Han sade endast: HERREN var där.
Alla såg på Agne att han talade sanning.
Jag minns ännu, smått road och med saknad, Torsten J, som ju hade en förbluffande "förmåga" att "sniffa sig till" de rätta vindarna. Han var alltid där det hände, och där det som just då var inne (i god mening sagt) hände. Och Torsten var nu besviken över att han inte fått vara med om det karismatiska mötet, bönemötet, där "Herren var".
Det är ju en riktig avundsjuka...
När jag tänker på Katarinakyrkan och dagarna i Stockholm, tycker jag att min förnimmelse är densamma:
Herren var där.
Vad det innebär vet vi inte ännu. Men jag har på känn att vi kommer att få veta en hel del ännu.
Henrik
Då var den karismatiska rörelsen rätt ny och okänd, och därför väckte den frågor och farhågor. På studentmötets talar- och ledarsamling diskuterades det om vi skulle låta dem som ville hålla ett karismatiskt eftermöte, som alternativ till de andra, bl.a sång- och vittnesbördsmöte, som Torsten Josephsson och jag brukade hålla (Torsten ledde mötet, jag spelade).
Vännen och sedermera teol. dr Agne Nordlander sade att han vill gå på det karismatiska mötet, också för att se vad det går ut på, hur det är.
När vi sedan alla samlades och varje ledare rapporterade från "sitt" eftermöte, hur det varit, om det var folk osv, kom turen till Agne. Alla väntade ivrigt vad den gode och kloke Agne skulle säga.
Jag minns såväl hans ord. Han sade endast: HERREN var där.
Alla såg på Agne att han talade sanning.
Jag minns ännu, smått road och med saknad, Torsten J, som ju hade en förbluffande "förmåga" att "sniffa sig till" de rätta vindarna. Han var alltid där det hände, och där det som just då var inne (i god mening sagt) hände. Och Torsten var nu besviken över att han inte fått vara med om det karismatiska mötet, bönemötet, där "Herren var".
Det är ju en riktig avundsjuka...
När jag tänker på Katarinakyrkan och dagarna i Stockholm, tycker jag att min förnimmelse är densamma:
Herren var där.
Vad det innebär vet vi inte ännu. Men jag har på känn att vi kommer att få veta en hel del ännu.
Henrik
upplagd av Henrik Perret
20:07
4 kommentarer:
Guds frid, den som kan säga: Herren dvs hans Ord är också i mitt hjärta eller Herren var där - Den människan behöver inte längre slava under Lagen och profeterna och i att beskäftigt försöka vara Bergspredikans görare. För den fattiga syndiga människa och församlade grupp människor som har Herren i sitt hjärta och i sin gemenskap den är Guds Barn och barnet är fritt att göra och tala vad Gott är.
I yngre dagars vånda diktade jag:
vad är det som skiljer
människobarnet ifrån Gud
Jo, avundsjukan!
Den stunden såg jag bara min sociala och andliga avundsjuka och Ordet hade inte enat min splittrade själ att se också de andra synderna och synden att vilja vara gudomlig som dolde sig i den fromma nödropsdikten. Avundsjuka efter Ande leder i bästa fall till Guds Rike och därifrån önskar jag alla ett välsignat slut på detta Kyrkoår:
Ulrik Fagerholm, rättfärdigjord och glad - ännu i kamp mot synd och värld och kött och djävul. P.S. Frid över Kristenheten.
Av
Anonym, Klockan
tisdag, november 18, 2008 8:10:00 fm
Ytterligare vill en teolog satt på undantag med stor fröjd och glädje meddela att den mångomtalade källan "Q" som det ordas om i förnuftsmänniskans quloarer inte är någon annan än Den Helige Ande som drev apostlarna när de sammanfattade sitt vittnesbörd - ty Mästaren säger "av mitt skall han taga och förkunna för eder"
Jag tror inte jag är ensam om denna upptäckt och jag tror nog Henrik ursäktar mitt kommentarsrally.(Lyckades inte upprätta en egen blogg i första kiseldansen skriver Ulrik Fagerholm.) P.S. Makt och styrka åt Den Helige Andes Teologi som strömmar i den Heliga Skrift rakt ner från Himmelen den Himmelen som för oss ser så mångskiftande ut när vi tittar ut. amen i Jesu Namn.
Av
Anonym, Klockan
tisdag, november 18, 2008 2:09:00 em
Tack ännu en gång Henrik för att du ville medverka på Frimodig kyrkas möte i Katarina kyrka. www.frimodigkyrka.se
Mycket spännande att se vad mötet kan få innebära. Jag lever fortfarande i tron att Herren kan förvandla de nordiska folkyrkorna.
Jan-Anders Ekelund
Av
Anonym, Klockan
tisdag, november 18, 2008 10:19:00 em
I wish I could say the same, but I say I would wish the same...
Vi lever nu i en kyrkornas besökelsetid, tror jag.
Om kyrkorna tar emot Guds nåd och ber om Guds hjälps, då kan det bli en framtid. Så har det ju varit många gånger.
Men samtidigt lever vi i en tid när den yngre generationen inte egentligen har de band till våra folkkyrkor som våra generationer. Men detta är bara den mänskliga sidan av saken.
Herren har allt i sina händer och Guds folk har en framtid, det är säkert. Luk. 11:32.
Och onekligen var det hoppingivande att träffas och höra och se.
Men frågorna är flera än att rädda systemet. Det gäller Guds rikes arbete. Och det är HERREN som bestämmer.
Om det är vi säkert inte oense.
Låt oss be och arbeta!
mvh Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
tisdag, november 18, 2008 11:02:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida