"Allt står väl till, allt står väl till"
Min vän och broder Stig-Olof Fernström hade vid en samling på teologdagarna i Grankulla idag plockat fram litet siffror från kyrkans fyra årsberättelse.
År 1980 – 1999 minskade högmässodeltagarnas antal i Borgå stift (!) från 564 248 (år 1980) till 362 075 (år 1999), vilket innebär en minskning med 35,8%. Från år 2000 ändrades principerna för hur man bokför deltagarna, vilket omöjliggör en fortsatt jämförelse. Men 200 000 färre deltagare på 20 år...
Man kan naturligtvis säga att en del andra mötes- och gudstjänststatistiker balanserar denna statistik, men sanningen är den att detta bara gäller till en del. Tendensen är en tydlig nedgång.
När jag studerade teologi på 1960-talet och in på 1970-talet, hörde drygt 92% av finländarna till kyrkan. Idag hör 80,7% till kyrkan. Under åren 1975-2007 (alltså inte helt samma tid) ökade de anställdas antal från 11 145 (1975) till 21 392 (2007). Mellan år 1975 och 2007 innebär detta en ökning på 91,9%, som visserligen nu avstannat och förmodligen igen börjar minska.
Har vi rätta prioriteringar?
Är sekulariseringen en nödvändighet?
Hur kommer det sig att antalet medlemmar minskat kraftigt, medan antalet anställda ökat kraftigt?
Jag tror och tycker att svaret måste vara att kyrkan skall välkomna alla krafter som vill förkunna evangeliet om Kristus. Det må sedan handla om cellgrupper, karismatiker, gudstjänstgemenskaper, tideböner, högkyrkligt eller lågkyrkligt eller något mitt emellan.
ALLA, som har något att tillföra kyrkan, behövs nu.
Om vi sedan har litet olika uppfattningar, så ge livsrum.
“Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."
Matt. 13:30
Finns här något av detta? Jesus säger: Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker...
Det kan inte betyda att kyrkan kan tolerera falsk lära eller falskt liv. Förkunnelsen måste vara klar!
Och ändå undrar jag hur mycket tid som får gå till inbördes uppgörelser, och diskussioner i all oändlighet.
Ge livsrum i kyrkan och låt folk finna sitt andliga hem där de får bröd för sin själ.
Därför välsignar jag också sådana grupper som inte till alla delar ser allt som jag. Bröder och systrar i andra kyrkor, i andra rörelser och grupper inom vår egen kyrka, stiftelser, gemenskaper, vad de allt heter. Så länge de förkunnar Kristus – som “på det ena eller andra sättet blir förkunnad”.
Jag hoppas att detta inte är nedslående text, utan en utmaning och en uppmaning till att gå med i arbetet för Kristi sak.
Henrik
År 1980 – 1999 minskade högmässodeltagarnas antal i Borgå stift (!) från 564 248 (år 1980) till 362 075 (år 1999), vilket innebär en minskning med 35,8%. Från år 2000 ändrades principerna för hur man bokför deltagarna, vilket omöjliggör en fortsatt jämförelse. Men 200 000 färre deltagare på 20 år...
Man kan naturligtvis säga att en del andra mötes- och gudstjänststatistiker balanserar denna statistik, men sanningen är den att detta bara gäller till en del. Tendensen är en tydlig nedgång.
När jag studerade teologi på 1960-talet och in på 1970-talet, hörde drygt 92% av finländarna till kyrkan. Idag hör 80,7% till kyrkan. Under åren 1975-2007 (alltså inte helt samma tid) ökade de anställdas antal från 11 145 (1975) till 21 392 (2007). Mellan år 1975 och 2007 innebär detta en ökning på 91,9%, som visserligen nu avstannat och förmodligen igen börjar minska.
Har vi rätta prioriteringar?
Är sekulariseringen en nödvändighet?
Hur kommer det sig att antalet medlemmar minskat kraftigt, medan antalet anställda ökat kraftigt?
Jag tror och tycker att svaret måste vara att kyrkan skall välkomna alla krafter som vill förkunna evangeliet om Kristus. Det må sedan handla om cellgrupper, karismatiker, gudstjänstgemenskaper, tideböner, högkyrkligt eller lågkyrkligt eller något mitt emellan.
ALLA, som har något att tillföra kyrkan, behövs nu.
Om vi sedan har litet olika uppfattningar, så ge livsrum.
“Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."
Matt. 13:30
Finns här något av detta? Jesus säger: Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker...
Det kan inte betyda att kyrkan kan tolerera falsk lära eller falskt liv. Förkunnelsen måste vara klar!
Och ändå undrar jag hur mycket tid som får gå till inbördes uppgörelser, och diskussioner i all oändlighet.
Ge livsrum i kyrkan och låt folk finna sitt andliga hem där de får bröd för sin själ.
Därför välsignar jag också sådana grupper som inte till alla delar ser allt som jag. Bröder och systrar i andra kyrkor, i andra rörelser och grupper inom vår egen kyrka, stiftelser, gemenskaper, vad de allt heter. Så länge de förkunnar Kristus – som “på det ena eller andra sättet blir förkunnad”.
Jag hoppas att detta inte är nedslående text, utan en utmaning och en uppmaning till att gå med i arbetet för Kristi sak.
Henrik
upplagd av Henrik Perret
22:53
5 kommentarer:
Dubbla budskap, tycker jag, Henrik - även om jag uppskattar det mesta som du skriver.
Du kan ju inte å ena sidan säga att kyrkan inte kan tolerera falsk lära eller falskt liv - eftersom förkunnelsen måste vara klar! - och samtidigt göra dej till tolk för det mångfaldstänkande som låter alla grupper som vill rymmas i kyrkan så länge de förkunnar Kristus "på det ena eller andra sättet."
Jag får inte ihop det. Ärligare vore då att öppet diskutera vilka falska läror som faktiskt kan tolereras och vilka som inte kan tolereras. För att travestera Chesterton har vi konservativa kristna inte så skiftande åsikter om vilka läror som är falska, som vi har om vilka falska läror vi kan stå ut med.
Av
Andreas Holmberg, Klockan
onsdag, januari 07, 2009 10:00:00 em
Hej Andreas!
Tack för din kommentar.
Jag väntade faktiskt att denna reaktion skulle komma. Det kan hända att Du har mycket rätt, och jag är inte klar med denna diskussion.
Men jag brottas med frågan om vår uppgift är att riva upp ogräset ur en folkkyrka (låt bilden bibehålla sin sakliga laddning i Nya testamentet) eller om den onde har lurat oss in i städnigt nya debatter utan slut.
Denna blogg är inte ett uttryk för min dogmatiska syn. Det finns inga möjligheter att tolerera falsk lära. Den som förkunnar ett annat evangelium, vem han än är, är förbannad, skriver aposteln. Den förbannelsen är inte min förbannelse, utan Guds.
Men frågan är alltså om kyrkobegreppet måste inkarneras mera konkret vid altaret, dopfunten och trosgemenskapen som finns lokalt i ett "då och där", snarare än en kyrkosyn som skall pressa in folkkyrkostrukturerna i teologiska kläder som inte passar...
Är det kanske då snarare fråga om gerillakrigföring, där fronten inte är front mot front, utan där det gäller att "mitt ibland er ska män uppträda och tala vad förvänt är".
Här möts olika bilder. Och min blogg var - ännu en gång - att jag tänkte högt.
Men bra att du läser kritiskt.
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
onsdag, januari 07, 2009 11:51:00 em
Om jag har fattat texten i Fil 1 rätt, så handlar det inte om att Kristus blir predikad på olika sätt, utan om att han blir predikad med olika motiv?
Inte skulle aposteln ha glatt sig över att någon hade börjat predika en annan Kristus, eller ett annat evangelium?
Ingmar R
Av
Anonym, Klockan
torsdag, januari 08, 2009 11:49:00 em
Hej, jag avser naturligtvis inte "ett annat evangelium", se tidigare respons, utan sådana som dragit andra slutsatser än jag, eller högkyrkliga resp lågkyrkliga, m.fl. som alltså vill förkunna Kristus.
Jag talar inte t.ex. om s.k. regnbågsmässor! Där ändras ju budskapet och kläderna sys om så att de skall passa.
I stället ska varje mässa och varje gudstjänst vara en gudstj för "regnbågsfolket" (termen är stulen, men du vet vad som avses här - i Bibeln är det snarare förbundsfolket), dit alla, med sina "sidor och verkligheter, identiteter och frågor" ska vara välkomna.
Jag kanske uttryckte mig otydligt. Å ena sidan vill jag säga att Gud är större än jag, och att jag inte sett allt - vilket måste betraktas som självklart och låter idiotiskt när man skriver det så enkelt.
Å andra sidan ville jag säga att den onde inte skall få skriva kyrkans agenda. Att vi står i ett gerillakrig, där frontlinjerna går mitt ibland oss.
Jag tycker att det handlar om evangeliets intressen. Var vi är ställda och kan tjäna Herren.
Vi ska inte gå med på att engageras i fel frågor, så att vi hindras att göra det vi är kallade.
En ren församling/kyrka får vi aldrig. Detta får dock inte hindra oss att alltid hålla oss till Guds Ord, och inte tolerera falsk, obiblisk lära.
Jag tror du förstår.
Henrik
H
Av
Henrik Perret, Klockan
fredag, januari 09, 2009 12:01:00 fm
Jo, visst tror jag att jag förstår hur du menar, Henrik! Min kommentar var väl lika mycket till det som Andreas skrev, som till ditt inlägg.
En ren församling får vi väl inte här på jorden, men församlingen är ändå en åker, som ständigt behöver rensas.
Åkern där allt ska få växa tillsammans intill skördetiden är världen, inte den kristna församlingen.
I den ska det enligt bibeln finnas både förmaning och tukt - vilket har visat sig nog så svårt att genomföra i praktiken, framför allt i en (folkkyrko)situation där de, som skulle vara i behov av tillrättavisningen har tillåtits bli i majoritet.
Och nu har jag en rolig ordverifiering igen: "readme"! :)
Ingmar R
Av
Anonym, Klockan
fredag, januari 09, 2009 4:36:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida