Obama, Obama...

I en av dagens eftermiddagstidningar finns en skämtteckning av en man som gått ner sig i isen, ligger i det iskalla vattnet och ropar: Obama! Obama!

Det ligger något i det – inte bara i det iskalla vattnet alltså, utan i det som bilden vill förmedla.

Det är ju på ett sätt gripande (faktiskt) att se hur folk förväntar sig förändring och förnyelse nu. Man kan inte bara ana, utan också se vilken lättnad det är för många människor. Många amerikaners självkänsla har varit väldigt mycket i kläm under den senaste tidens hårda kritik mot Bushs USA.

Men det är nog också ngt mycket naivt över det hela: människor har helt orealistiska förväntningar och varandra uteslutande förväntningar på Obama. Han representerar allt det goda och nya, och Bush, stackars Bush representerar allt det onda och gamla.

Stackars Obama. För så kan det inte vara.

Han skall ju inte belastas för att människor betraktar honom som ngt slags modern “messias” (vill helst inte skriva ner detta ord ens med citationstecken, men det motsvarar mångas uppfattningar, tycks det).

Nu blir det upp till bevis för den nye presidenten. Hoppas alla är med och arbetar för en bättre värld, och bättre villkor för så många människor som möjligt.

Tids nog återfår Obama sin plats bland oss vanliga människor. Den tiden kan komma fortare än någon tror.

Mina intryck av konserten igår (via TV) är kontroversiella. Å ena sidan var det fascinerande att se många människors känsla av “en ny vår”. Å andra sidan var det en hyllning av människan (mänskligheten), som låter skrämmande. Så har mycket ödesdigert börjat.

Min förhoppning är att Barack Obama skall söka Guds välsignelse och hjälp!

Henrik