Selektiv rättskänsla
En gång tidigare har jag skrivit om den selektiva rättskänslan (11.08.2007), och nu måste jag skriva under samma rubrik.
Det pågående kriget – den militära offensiven och den humanitära katastrofen – i Gaza omges av mycket ensidig information. Därför tappar man på något sätt förtroende för olika parter och känner sig tvungen att fråga “vad är sanning?” (se föreg inlägg).
Nu har kyrkan bett vår regering be om en utredning av Israels angrepp på en klinik, som kyrkan (och Svenska kyrkan) har understött.
Väl så. Tro nu för all del inte att jag motsätter mig uppförandet av sjukhus eller accepterar att man slår ut kliniker och sjukhus!
Men jag hör inget ord om utredningar åt andra hållet, varför Hamas under 8 år kunnat skjuta missiler i på israeliskt område utan minsta försök eller kanske förmåga att skilja mellan civila och militära mål.
I tidningen Dagen får man veta att en Hamasledares bostad finns alldeles intill kliniken och att det var denna bostad som man ville förstöra.
Jag vet inte. Erkänner!
Men vi är inte trovärdiga om man selektivt riktar angrepp på den ena parten. Varför hör man aldrig något om den sidan?
Nu i TV-nytt är Mads Gilbert igen i farten, varför kom han nu hem om den humanitära situationen är hopplös?? Eller har hans mandat mera politiska motiv?
Jag vet inte. Det kan låta obarmhärtigt, inte vill jag Mads Gilbert något ont, allra minst att han själv skall råka illa ut.
Det år så svårt att vara objektiv, och därför hoppas jag att vi tydligt och klart signalerar en vilja att förstå båda parter. Annars är vi helt enkelt inte trovärdiga.
President Bush sade i sin avslutande presskonferens att “det finns vissa områden i Europa där man blir populär om man skyller alla problem i Mellanöstern på Israel.”
Kanske är de inte så längt borta. President Bush är ju själv ett offer för en mycket selektiv nyhetsförmedling. Man kan verkligen ha olika åsikter om Bushs politik, vad han gjort och vilka alternativ han hade haft.
Men för att kunna bedöma fakta måste man ha tillgång till pålitlig information.
Annars blir rättskänslan mycket selektiv och därmed snedvriden.
Henrik
Det pågående kriget – den militära offensiven och den humanitära katastrofen – i Gaza omges av mycket ensidig information. Därför tappar man på något sätt förtroende för olika parter och känner sig tvungen att fråga “vad är sanning?” (se föreg inlägg).
Nu har kyrkan bett vår regering be om en utredning av Israels angrepp på en klinik, som kyrkan (och Svenska kyrkan) har understött.
Väl så. Tro nu för all del inte att jag motsätter mig uppförandet av sjukhus eller accepterar att man slår ut kliniker och sjukhus!
Men jag hör inget ord om utredningar åt andra hållet, varför Hamas under 8 år kunnat skjuta missiler i på israeliskt område utan minsta försök eller kanske förmåga att skilja mellan civila och militära mål.
I tidningen Dagen får man veta att en Hamasledares bostad finns alldeles intill kliniken och att det var denna bostad som man ville förstöra.
Jag vet inte. Erkänner!
Men vi är inte trovärdiga om man selektivt riktar angrepp på den ena parten. Varför hör man aldrig något om den sidan?
Nu i TV-nytt är Mads Gilbert igen i farten, varför kom han nu hem om den humanitära situationen är hopplös?? Eller har hans mandat mera politiska motiv?
Jag vet inte. Det kan låta obarmhärtigt, inte vill jag Mads Gilbert något ont, allra minst att han själv skall råka illa ut.
Det år så svårt att vara objektiv, och därför hoppas jag att vi tydligt och klart signalerar en vilja att förstå båda parter. Annars är vi helt enkelt inte trovärdiga.
President Bush sade i sin avslutande presskonferens att “det finns vissa områden i Europa där man blir populär om man skyller alla problem i Mellanöstern på Israel.”
Kanske är de inte så längt borta. President Bush är ju själv ett offer för en mycket selektiv nyhetsförmedling. Man kan verkligen ha olika åsikter om Bushs politik, vad han gjort och vilka alternativ han hade haft.
Men för att kunna bedöma fakta måste man ha tillgång till pålitlig information.
Annars blir rättskänslan mycket selektiv och därmed snedvriden.
Henrik
upplagd av Henrik Perret
19:49
4 kommentarer:
Informationen är förvisso ensidig. Israelerna släpper ju inte in journalister i Gaza för att rapportera om den katastrofala situationen t.ex. Vidare framställs Israels aktioner i allmänhet som en reaktion på motpartens handlingar men motpartens handlingar (i detta fall Hamas) lämnas utan förklaring. Det är klart att Hamas raketangrepp provoceras fram av Israels isolering av Gaza som redan före det nuvarande kriget uppenbarligen hade lett till en humanitär katastrof. Det förefaller dock som om det inom konservativa kyrkliga kretsar så gott som aldrig går att se negativt eller neutralt på Israels förfarande. Det kan knappast finnas något försvar för att medvetet förstöra en klinik för barn och kvinnor upprätthållen av välgörenhetsorganisationer. Förklaringen att en Hamasledare (möjligen) bodde intill är närmast sorgligt ynklig (och osannolik, en varningsmissil hade sänts mot kliniken som var klart lär ha varit klart markerad). Och varför skulle Israel förstöra en Hamasledares hem för den delen? Israel beteende är dock inte så förvånande. Landets militär besköt ju även under det senaste kriget mot Libanon medvetet en FN-utpost där bl.a. en finländsk officer dog. Den som har ögon må se, den som har öron må höra. För den som inte vill tro hjälper inga argument.
Av
Anonym, Klockan
tisdag, januari 13, 2009 2:40:00 em
Ingen har försvarat Israels åtgärder, men jag försökte säga att hur skulle vi reagera om vi under 8 år skulle bli beskjutna, utan att veta vad man vill åt - ingen åtskillnad på civila elle rmilitära mål i linje ens med Geneve-konventionen - när de kommer osv. Någon gång tar tålamodet slut.
Västvärlden och de kristna kyrkorna kan aldrig imponera på Israel och påverka dem så länge man i Israel inte har den känslan att vi i väst ens försöker vara litet objektiva.
När Hamas konsekvent har vägrat upphöra, när Libanon-fraktionen av Hamas lyckades avbryta det eldupphör som Egypten försökte förhandla fram, då tar man till alla medel för att få slut på detta.
Uppenbart också förbjudna medel!
Det kan hända att dessa utrymmen har använts för militära ändamål - liksom andra motsvarande. Ändå fördömer jag alla brott mot civila.
Men skulle vi i Helsingfors, Borgå eller någon annan stad ständigt råka ut för beskjutningar, kanske vi skulle ha "tilläggssynpunkter".
Det är verkligen synd om palestinierna som har dåliga ledare.
För övrigt: varför sätter du inte ut ditt namn? Det skulle göra din text mera trovärdig. Du har ju rätt att säga vad Du vill ändå..
Tack i alla fall för din kommentar. Vi är trots allt säkert eniga om att detta måste få ett slut NU.
mvh Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
tisdag, januari 13, 2009 4:20:00 em
Var det inte så att Israel byggde murarna för att landet översvämmades av självmordsbombare?
Av
Anonym, Klockan
torsdag, januari 15, 2009 10:08:00 fm
Vad menar du med din fråga? Till vem är den riktad?
Skriv under eget namn.
mvh
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
torsdag, januari 15, 2009 10:14:00 fm
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida