"Evolutionsteorin omkullkastar ateismen"
Prof. Tapio Puolimatka kommer med ett intressant påstående när han säger att evolutionsteorin omkullkastar ateismen. Vi är vana att förknippa ateism och evolutionsteori med varann – vad menar Puolimatka?
Han konstaterar att ateismen förutsätter att människans intellektuella förmåga, såsom förnuftet och iakttagelseförmågan har utvecklats som ett resultat av en process som har styrts av slumpmässiga mutationer och det naturliga urvalet. Men det naturliga urvalet är enligt prof. Puolimatka endast intresserad av hur varelserna beter sig, inte fakticiteten i deras föreställningar. Det naturliga urvalet kan inte avgränsa sig mot felaktiga föreställningar. Detta innebär att man på basis av evolutionsteori och ateism inte har orsak att tro på det mänskliga förnuftets tillförlitlighet.
Det inns inte skäl att tro på föreställningar som det mänskliga förnuftet har utvecklat. Ateismen är en av dessa föreställningar. Av detta kan man hävda att det inte finns orsak att anse att ateismen är en riktig föreställning.
Ur ett teistiskt (en som utgår från tron på en Gud) perspektiv sett kan man däremot säga, eftersom man utgår från att Gud har skapat världen, att teisten kan vara öppen för detta hur skapelsen har ägt rum. En teist kan anse att det är möjligt att Gud också skapat genom makroevolution, anser Puolimatka.
Man kan fråga sig hur en ateist kan tro på att hans intelligens, hans iakttagelser och hans tänkande är pålitligt, när det har uppkommit helt slumpmässigt och inte egentligen intresserar sig för sanningsfrågan, eller av att värdera olika uppfattningar.
För att inte också fråga efter det meningsfulla i att forska och ta reda på. Både Puolimatka och en av hans stora påverkare Alvin Plantinga har konstaterat att hela det moderna vetenskapsbegreppet har fötts i en kristen referensram. Den som tror på Gud vill veta mera, vill veta sanningen om allt som man kan få veta. Den som bekänner tron den Gud som skapat människan till sin avbild har också intellektuella skäl att tro att hon kan få en vederhäftig information om livet.
Henrik
I denna veckas nummer av tidningen Kotimaa ingår en intervju med Tapio Puolimatka.
Han konstaterar att ateismen förutsätter att människans intellektuella förmåga, såsom förnuftet och iakttagelseförmågan har utvecklats som ett resultat av en process som har styrts av slumpmässiga mutationer och det naturliga urvalet. Men det naturliga urvalet är enligt prof. Puolimatka endast intresserad av hur varelserna beter sig, inte fakticiteten i deras föreställningar. Det naturliga urvalet kan inte avgränsa sig mot felaktiga föreställningar. Detta innebär att man på basis av evolutionsteori och ateism inte har orsak att tro på det mänskliga förnuftets tillförlitlighet.
Det inns inte skäl att tro på föreställningar som det mänskliga förnuftet har utvecklat. Ateismen är en av dessa föreställningar. Av detta kan man hävda att det inte finns orsak att anse att ateismen är en riktig föreställning.
Ur ett teistiskt (en som utgår från tron på en Gud) perspektiv sett kan man däremot säga, eftersom man utgår från att Gud har skapat världen, att teisten kan vara öppen för detta hur skapelsen har ägt rum. En teist kan anse att det är möjligt att Gud också skapat genom makroevolution, anser Puolimatka.
Man kan fråga sig hur en ateist kan tro på att hans intelligens, hans iakttagelser och hans tänkande är pålitligt, när det har uppkommit helt slumpmässigt och inte egentligen intresserar sig för sanningsfrågan, eller av att värdera olika uppfattningar.
För att inte också fråga efter det meningsfulla i att forska och ta reda på. Både Puolimatka och en av hans stora påverkare Alvin Plantinga har konstaterat att hela det moderna vetenskapsbegreppet har fötts i en kristen referensram. Den som tror på Gud vill veta mera, vill veta sanningen om allt som man kan få veta. Den som bekänner tron den Gud som skapat människan till sin avbild har också intellektuella skäl att tro att hon kan få en vederhäftig information om livet.
Henrik
I denna veckas nummer av tidningen Kotimaa ingår en intervju med Tapio Puolimatka.
upplagd av Henrik Perret
19:16
2 kommentarer:
Inställningen till frågan återspeglar ett grundläggande missförstånd om vetenskapsteori, som dessutom inte har nånting att göra med ateismi per se.
Att kalla evolution slumpmässigt är att vrida på sanningen; det att mutationer uppstår utan vägledning betyder inte att evolutionen inte skulle konvergera mot någon punkt. Evolution konvergerar stort sett mot bättre geners överlevnad och därför också mot större förökning. På grund av den till synes kaotiska naturen föds biologisk diversitet. Evolution kommer därför med sannolikhet att i något skede börja konvergera mot en intelligens som ger bättre överlevnads- och förökningsförmåga. Den är alltså "tillräckligt bra" för att uppfylla vissa uppgifter som handlar om fysiska världen runtom oss. Däremot, vore det fullständigt vansinnigt att anta att människans tankegång skulle ha något med fakticitet att göra i sig. Sådana idéer är religiösa, inte vetenskapliga.
Ingen ateist eller evolutionsbiolog vid sina sinnes fulla bruk skulle hävda att människans rationella funktionsförmåga skulle implicera facticitet i denne människas påfund. Hela idén är vansinnig, och vetenskapsteori utgår specifikt från att människans påfund inte har facticitet som egenskap. Vetenskapsteori förkastar vad vi normalt ser som facticitet - konceptet 'sanning'.
För att i dagens läge kunna producera något som med gott samvete kunde kallas försök på vetenskap, måste hypoteserna kunna testas och resultaten återproduceras i kontrollerade miljöer utan undantag - ett enda undantag förkastar hypotesen. Vetenskap hävdar inget om fakta, utan om modeller som med någon grad gör det möjligt att förutse hur universum(och därmed också människor, m.m.) beter sig. Vetenskapsteorierna stöder sig på den konsensus som uppstår mellan skilda parter som återproducerat samma resultat med samma parametrar. Vetenskap stöder sig inte på tillförlitlighet i människors påfund eller tro på facticitet i tankegång. Fakta är något vi alltid kan sträva efter, men som vi knappast någonsin kommer att nå - men på vägen mot faktat, tjänar oss vetenskapliga metoden bäst, som så många gånger är konstaterat, att det är tidsslöseri att gnabba om det.
Av
freenerd, Klockan
fredag, februari 13, 2009 12:41:00 fm
Hej, läste nog din insändare då när den skrevs.
Jag vet inte riktigt var man ska börja, men om inte pålitlighet finns i människans tankegång, kan vi inte lita på det jag tänker, ok, men hur är det med du tänker?
Har du tänkt på det?
Man kan ju föra frågan vidare: om du tänker att din och andra människors tankegång inte är pålitlig (vanligen gäller kritiken av tankegångar främst andra människor), hur kan man veta att det du tänker om andra människors (och dina egna) tankegångar är plälitligt...??
Jag tror du inte har läst Puolimatkas böcker. Du kritiserar en man som läst filosofi hela sitt liv. Skriv till honom och diskutera!
Men tack för inlägget! Dels är det för mig intressant att veta hur andra tänker, och dels vill jag att andra läsare också bedömer vederhäftigheten i olika argument.
Många hälsningar
Henrik
P.S. När jag läste min text ovan, oroas jag för att du ska uppfatta den litet arrogant, vilket det alltså inte alls vill vara! Jag menar bara rent intellektuellt, att den som kritiserar människans förmåga att tänka, att uppfatta det som är rätt, mm sågar av den gren hon själv sitter på.
Av
Henrik Perret, Klockan
söndag, februari 22, 2009 9:17:00 fm
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida