Jesus förenar?
I Nya testamentet finner man många exempel på hur radikal kristendomen är. Ett exempel på detta är det klassiska bibelstället i Gal. 3:28 där Paulus säger: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
I dessa begrepp finns så många stora frågor för mänskligheten.
I Ef. 2 talar Paulus om hur Jesus har förenat judar och hedningar: “Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.”
Här finns svaret på de konflikter som vi också idag får bevittna, allt från konflikten mellan Abrahams söner Isak och Ismael till alla andra motsättningar.
Jag hörde nyligen om en grupp kvinnor, kristna araber, palestiner, messianska judar, som samlades i Betlehem för att tillsammans be för situationen i Gaza. Gripande! Övertygande!
Men det finns ett skrämmande perspektiv ännu. Jesus förenar inte bara dem som tror på Honom, som sätter sitt hopp till Jesus allena. Han förenar också på ett annat sätt:
“Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.”
Luk 23:12
Fiendskapen mot Gud förenade ärkefienderna Herodes och Pilatus.
Hur gäller detta idag? För vi ser väl det också? Är kristendomen lika radikal idag? Och framför allt: är den det “på våra breddgrader”?
Ibland grips jag av något form av pessimism: det ser ut som om det skulle finnas mera som förenar vissa kristna och sådana som ställer sig helt avvisande till den kristna tron, än den gemenskap som råder mellan kristna i olika läger.
Eller har jag fel? Måste man sätta frågetecken efter de ord som alltid gällt: Jesus förenar!
Alltså: med vem står jag samman? Vilka håller ihop?
Men alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt..
Var det inte en annan tid?
Henrik
I dessa begrepp finns så många stora frågor för mänskligheten.
I Ef. 2 talar Paulus om hur Jesus har förenat judar och hedningar: “Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.”
Här finns svaret på de konflikter som vi också idag får bevittna, allt från konflikten mellan Abrahams söner Isak och Ismael till alla andra motsättningar.
Jag hörde nyligen om en grupp kvinnor, kristna araber, palestiner, messianska judar, som samlades i Betlehem för att tillsammans be för situationen i Gaza. Gripande! Övertygande!
Men det finns ett skrämmande perspektiv ännu. Jesus förenar inte bara dem som tror på Honom, som sätter sitt hopp till Jesus allena. Han förenar också på ett annat sätt:
“Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.”
Luk 23:12
Fiendskapen mot Gud förenade ärkefienderna Herodes och Pilatus.
Hur gäller detta idag? För vi ser väl det också? Är kristendomen lika radikal idag? Och framför allt: är den det “på våra breddgrader”?
Ibland grips jag av något form av pessimism: det ser ut som om det skulle finnas mera som förenar vissa kristna och sådana som ställer sig helt avvisande till den kristna tron, än den gemenskap som råder mellan kristna i olika läger.
Eller har jag fel? Måste man sätta frågetecken efter de ord som alltid gällt: Jesus förenar!
Alltså: med vem står jag samman? Vilka håller ihop?
Men alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt..
Var det inte en annan tid?
Henrik
upplagd av Henrik Perret
12:32
2 kommentarer:
"Inte frid, utan svärd" säger Jesus att Han kommer med in i den här världen. Likaväl som Jesus förenar, åtskiljer Han. Det finns en ondskans överenskommelse likaväl som en ljusets.
Minns jag rätt så används samma ord i grekiskan för dem, som kommer överens om att be om något, och de som alla på en gång rusar fram för att dräpa Stefanus.
Det sker "with one accord" i båda fallen...
Du är inte ensam om att ha undrat över hur kristna ibland kan ge sig till att gå i ok med dem som inte tror, och bilda front tillsammans med sådana mot andra kristna.
Där finns förstås många delorsaker, men är inte dubbla lojaliteter en av de vanligare?
Det börjar med att det finns personer, som av vinningslystnad, övertygelse eller något annat börjar "på smygvägar införa fördärvliga irrläror" i en kyrka.
Sedan finns det många andra, som har starka band av lojalitet till den kyrkan, och de banden gör att man ställer upp också på sådant som inkräktar på lojaliteten mot kyrkans Herre.
Småningom har det gått så långt att lojaliteten mot samfundet börjar kräva att man ska ta avstånd från sådana, som håller lojaliteten mot Herren och Hans bud främst.
Då går det inte att sitta på gärdsgården längre. Då blir åtskiljandet ett tydligt och öppet faktum.
Ingmar R
Av
Anonym, Klockan
lördag, februari 07, 2009 9:50:00 em
I Jesu Namn, Jakobs brev i Den Heliga skrift är nog Guds Ord även om Luther i stridens hetta måste kalla det en "halm-epistel". Nu skall vi fattiga syndiga ("dräpande") människor inse hur Oerhört träffande och benådande allt Guds Ord är. Må Det(Ordet om Guds Nåd och Frälsning) nu få vara till Nåd och välsignelse - ja - till ånger och tro för oss alla på Jordens Krets.Amen. mvh ulrik f.
Av
Anonym, Klockan
tisdag, februari 10, 2009 2:29:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida