Sociologi eller teologi?
Frågor i kyrkan brukar nuförtiden resultera i utredningar. Dessa utredningar leder i sin tur oftast till att kyrkan blir delad. Redan nu har vi fått veta att “det finns två olika och oförenliga syner på frågan om välsignelse av samkönade par”.
Samtalade idag med en riksdagsman. Han berättade att man i riksdagens utskott nu diskuterar s.k.homoadoptioner. En annan riksdagsman meddelade mig idag att i diskussionerna har redan krav på könsneutrala äktenskap framförts.
Treden är tydlig. Först acceptans av homosexualiteten, sen rätt att registrera sitt homosexuella förhållande, sedan kräver man att homosexuella par och heterosexuella äktenskap skall behandlas lika, sen kommer adoption, lagstiftning som gäller arv, rättigheter och skyldigheter mm, sen kommer kravet på kyrklig välsignelse av registrerade parförhållanden, och sen kommer en återtagning av tidigare målsättning: vi behöver inte alla skeden här, det vi menar är könsneutrala äktenskap, då behöver inga speciallagar stiftas för samkönade par.
Röster har höjts och krav framkommit i riksdagens diskussioner.
Samtidigt påminner jag om, om man får tala om en så stor fråga på en marginell blogg, att det handlar om en grundläggande fråga för hela mänskligheten. Det handlar om kyrkans människosyn, äktenskapssyn, syn på äktenskapets uppgift, på man och kvinna osv.
Det vemodigaste är att kyrkan inte tycks ha någon teologi att komma med som kan ge entydiga svar. Teologin blir sociologi, och man löser olika principiella positioner genom att sociologiskt ringa in olika förhållningssätt till t.ex. etiska frågor.
Det verkar som om det snart inte finns något som är absolut, omistligt, grundläggande, traditionellt kristet, alla frågor ändrar. Det som då var nej, blir i den nya “bibelöversättningen” ja. Detta fenomen drabbar särskilt de lutherska kyrkorna, vår egen kyrka inbegripen. Det skall bli spännande att se hur fel jag har. Nu när jag ingenting vet säger jag att jag tror att innehållet i betänkandet utgår från en beskrivning av två olika tänkesätt, det ena mera traditionellt, det andra värdeliberalt. Måndagen den 16 mars vet vi mera. Då kommer betänkandet att bli offentligt.
Men nu måste kyrkan lära sig att säga så säger HERREN. Annars blir det bara en tidsfråga när kyrkan går mot sin upplösning. Kyrkan kan ju inte i alla känsliga frågor ha olika tolkningar och svar, ofreönliga, parallella lösningar.
Enligt men mening gör man nu misstaget att genom kyrkans ordning försöka skapa enhet. Det man borde göra är att ha en läromässig och andlig enhet som förenar. Bekännelsen ger också ordning.
Det är bra med sociologi, men inte som kompensation för teologi. Teologin måste vara förankrad i Guds ord och bekännelsen.
Nu behövs också civilkurage för att vara kristen i tiden.
Man kan värna om individers väl och ha omsorg om människor utan att ändra på kyrkans lära beroende på hur människor vill leva.
Det gäller oss alla!
Henrik
Samtalade idag med en riksdagsman. Han berättade att man i riksdagens utskott nu diskuterar s.k.homoadoptioner. En annan riksdagsman meddelade mig idag att i diskussionerna har redan krav på könsneutrala äktenskap framförts.
Treden är tydlig. Först acceptans av homosexualiteten, sen rätt att registrera sitt homosexuella förhållande, sedan kräver man att homosexuella par och heterosexuella äktenskap skall behandlas lika, sen kommer adoption, lagstiftning som gäller arv, rättigheter och skyldigheter mm, sen kommer kravet på kyrklig välsignelse av registrerade parförhållanden, och sen kommer en återtagning av tidigare målsättning: vi behöver inte alla skeden här, det vi menar är könsneutrala äktenskap, då behöver inga speciallagar stiftas för samkönade par.
Röster har höjts och krav framkommit i riksdagens diskussioner.
Samtidigt påminner jag om, om man får tala om en så stor fråga på en marginell blogg, att det handlar om en grundläggande fråga för hela mänskligheten. Det handlar om kyrkans människosyn, äktenskapssyn, syn på äktenskapets uppgift, på man och kvinna osv.
Det vemodigaste är att kyrkan inte tycks ha någon teologi att komma med som kan ge entydiga svar. Teologin blir sociologi, och man löser olika principiella positioner genom att sociologiskt ringa in olika förhållningssätt till t.ex. etiska frågor.
Det verkar som om det snart inte finns något som är absolut, omistligt, grundläggande, traditionellt kristet, alla frågor ändrar. Det som då var nej, blir i den nya “bibelöversättningen” ja. Detta fenomen drabbar särskilt de lutherska kyrkorna, vår egen kyrka inbegripen. Det skall bli spännande att se hur fel jag har. Nu när jag ingenting vet säger jag att jag tror att innehållet i betänkandet utgår från en beskrivning av två olika tänkesätt, det ena mera traditionellt, det andra värdeliberalt. Måndagen den 16 mars vet vi mera. Då kommer betänkandet att bli offentligt.
Men nu måste kyrkan lära sig att säga så säger HERREN. Annars blir det bara en tidsfråga när kyrkan går mot sin upplösning. Kyrkan kan ju inte i alla känsliga frågor ha olika tolkningar och svar, ofreönliga, parallella lösningar.
Enligt men mening gör man nu misstaget att genom kyrkans ordning försöka skapa enhet. Det man borde göra är att ha en läromässig och andlig enhet som förenar. Bekännelsen ger också ordning.
Det är bra med sociologi, men inte som kompensation för teologi. Teologin måste vara förankrad i Guds ord och bekännelsen.
Nu behövs också civilkurage för att vara kristen i tiden.
Man kan värna om individers väl och ha omsorg om människor utan att ändra på kyrkans lära beroende på hur människor vill leva.
Det gäller oss alla!
Henrik
upplagd av Henrik Perret
23:22
3 kommentarer:
Tack för upplyftande läsning. Det skulle vara önskvärt att alla präster som svurit prästeden och därmed lovat hålla sig till Guds ord skulle synas i debatten och t.ex. mangrant stöda detta inlägg, helst förstås på en mer synlig plats. Det stödet behöver den vanliga församlingsmedlemmen!
Maria.B
Av
Anonym, Klockan
lördag, mars 07, 2009 9:16:00 fm
Beaktande de undersökningar och utredningar som gjorts är det svårt att motivera ett motstånd mot t.ex. samkönade äktenskap och adoption för samkönade föräldrar. Man kan naturligtvis alltid hänvisa till att "Gud har sagt" men det argumentet är relevant endast för bokstavstroende kristna (som ändå inte förhåller sig lika absolut till allt annat som "Gud har sagt" i Bibeln). Och hur skall man göra då två olika religioner båda hävdar att "Gud har sagt" men citerar den högste olika? I praktiken kommer kyrkan så småningom att slitas sönder av meningsskiljaktigheter och få allt mindre relevans för befolkningen. De mest konservativa åsikterna kommer att leva kvar som en relikt i en liten krets en lång tid. Så småningom kommer man att förundra sig över att de tidigare varit dominerande (på samma sätt som man idag kan förundra sig över att homosexualitet varit kriminaliserad för inte alltför länge sedan).
AD.
Av
Anonym, Klockan
lördag, mars 07, 2009 1:47:00 em
I Jesu Kristi Namn, när det gäller den lutherska bekännelsen så kan man se hur genomeldad av den Helige Ande den är. Problemet är att "världen inte kan ta emot den helige Ande, ty hon(världen) ser och känner honom inte." Och det är det som är problemet. Som icke i tjänstvarande präst är min kontaktyta inte så stor, men i de människomöten man har och de små utblickar man gör över den offentliga diskussionen här och i andra länder så ser man ett genomgripande antikristligt, förnuftsbaserat materialistiskt tänkesätt och en felartad "humanistisk syn" som alla i sina resonemang ligger antikristliga ljusår från de tider då luther var verksam.(Antalet rättsinniga levande kristna har väl alltid varit i minoritet;en stark minoritet som fötts av Gud (AV ORDET genom vilket världen de facto ju får sitt liv...(vi skall alla står till svars)).Kyrkan i dess verkliga mening har funnits för varje hjärta som Herrens Hus för varje tid och generation och för den "jord"(=samhällsordning som byggde på Guds Ord och att man inte skulle smäda Israels Gud)
Stridsfrågorna då vid protestanternas reformatoriska åtgärder gällde ju främst rättfärdiggörelsen,påvens och de påvligas missbruk av sin ställning som kyrkosamfund, det gällde Tron,Ordet, den Heliga Skrift och Sakramenten.(De övriga frikyrkorna är nog saliga genom sin ställning till Jesus och Skriften, för det personliga hjärtats längtan att möta Gud och friheten att be för de kristna bland alla folk och länder. (((Luther såg nog inte hela Babel och dess bojor i dess styggelse och det gör vi nog inte heller))))
Det Goda är att när man studerar Luthers andaktsböcker ser hur allt han sade liksom gått i fullbordan vartefter man juridiskt gjort det olovliga lovligt och att staten inte mera straffar i samlivets oseder och missbruk som den ibland gjorde på Luthers tid, tidigare och senare också, ibland tyvärr till de rikas fördel (sic). Den eld som vår Frälsare tände den brinner nog, men den brinner så märkligt som den käre Luther sade att husen håller samman fast trons gräns dras mellan far och son, mor och dotter osv. En sådan frid behjärtades av reformatorn och hans starka arbete i Anden har gjort det möjligt att existera intill denna dag att och se förnuftet i Guds Ord för Samhället och värdet av syndernas förlåtelse för människor som söker frälsning och Guds Rike. Sådana som frälsta från syndens välde längar efter att vi alla skulle få samma saliga förstånd som Gud ger åt den som beder genom den Helige Ande, TRON, DOPET ORDET och de övriga heliga handlingarna. Gud är stor nog att låta sig ha en avkomma även i denna tid vilka håller Hans Ord och Jesus Helig i hjärtat och personligen så vet jag att efter u kommer v såsom det alltid gjort mitt i vår förunderliga timliga välsignelse. Amen i Faderns och Sonens och Den Helige Andes Namn. ö ulrik f
Av
Anonym, Klockan
lördag, mars 07, 2009 5:24:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida