Henriks kommentarer

04 mars 2009

Tahdonilmaisusta

Kirkon kotisivulla (www.evl.fi) sekä Kotimaan verkkolehden sivuilla on julkaistu tahdonilmaisu. Se on syntynyt arkkipiispan, muutaman muun piispan sekä herätysliikejärjestöjen johtajien neuvotteluissa.

Toisaalta voidaan sanoa ettei tahdonilmaisu oikeastaan sisällä mitään varsinaista uutta. Kaikki faktat ovat muutenkin voimassa. Samalla totean että kohdassa 2 viitataan niihin jäseniin, jotka eivät pidä v 1986 päätöstä oikeana (kts. ilmaisun sanamuoto). Kohta 5 puhuu siitä ettei järjestöillä voi olla vaatimuksia kun toimitaan yhdessä seurakuntien kanssa. Sen sijaan kohta 5 ei pakota ketään yhteistyöhön.

Kuitenkin paperia voidaan pitää hyvän tahdon ilmaisuna. Julkilausumassa puhutaan siitä että seurakunnat voivat antaa tilat järjestöjen käyttöön jne.

Olemme avoimesti puhuneet siitä että järjestöissä on paljon niitä jotka edelleen ovat perinteisen virkakäsityksen kannalla.

Samalla ajattelen kuitenkin että meidän on tehtävä kaikkemme kireän ja lukkiutuneen tilanteen purkamiseksi. Jos tällä voidaan vaikuttaa siihen että ilmapiiri paranee, että asenteet muuttuvat, niin se on ehdottomasti hintansa väärtti.

Olen ymmärtänyt ettei paperi tarkoita neuvottelujen lopettamista. Kanavat ovat auki ja keskusteluja voidaan jatkossakin käydä.

Itse toivon että herätysliikeväki pysyisi kirkossa, ja saisi vakaumuksensa mukaan julistaa ja toimia, loukkaamatta niitä jotka ajattelevat toisin. Oma kantani on myös etten lähde vastustamaan niitä jotka toimivat toisella tavalla – kunhan Kristuksen evankeliumi julistetaan!

Jotkut ovat vetäytyneet ja toimivat omissa yhteisöissä, kirkon jäseninä. Toiset toimivat yhteistyössä aina kun on mahdollista, mutta väistyvät silloin kun oma vakaumus niin “vaatii”, toiset ajattelevat että kirkko on päätöksensä tehnyt ja “jättävät” vastuun kirkon päätöksentekijöille.

En jaa kaikkien kaikkia käsityksiä, enkä ymmärrä kaikkien kantoja, mutta tahdon siunata kaikkia niitä tahoja jotka haluavat julistaa Jumalan sanaa.

Kun kaikki piispat ovat hyväksyneet tahdonilmaisun, ajattelen että yritetään myös tällä tavalla etsiä mahdollisuuksia myös järjestöjen toiminnalle. Myös järjestöjen jäsenet ovat oikeita kirkon ja seurakuntien jäseniä, jotka ovat maksaneet kirkollisveronsa. Usein nämä samat ihmiset ovat seurakuntien luottamusihmisiä ja ainakin vastuunkantajia.

Nyt on rukoiltava kirkkomme puolesta. Uudet kysymykset ovat tulossa ja ne saattavat aiheuttaa erittäin paljon ongelmia. Vanhat ongelmat säilyvät, mutta toivon ettei asioita enää ratkaistaisi käräjillä, vaan että kristityt ihmiset voisivat keskustella, rukoilla toistensa puolesta ja antaa elintilaa toisilleen.

“Olkaa siis vahvoja ja järkähtämättömiä, rakkaat veljeni, ja tehkää aina innokkaasti Herran työtä. Tietäkää, ettei Herra anna teidän työnne mennä hukkaan.” 1 Kor. 15:58

Henrik


 

upplagd av Henrik Perret 21:47

9 kommentarer:

  • "Nu är kyrkan be för. Nya frågor kommer och de kan orsaka en hel del problem. Den gamla problem återstår, men jag hoppas att det löser längre District, men att kristna människor att prata med, för att be för varandras räkning och att tillhandahålla bostadsyta för varandra."

    Så översattes sista stycket av Google! Jag tycker faktiskt att jag får en ovanligt god inblick i innehållet denhär gången. Då fungerar det betydligt sämre med nästkommande inlägg!

    Av Anonymous Anonym, Klockan torsdag, mars 05, 2009 5:31:00 em  

  • Heja, du är en baddare...!

    Denna gång gällde det kommentarer till en ganska finsk text, som för all del gäller alla.

    Du hade ganska väl fått fram det du ville. Vi ska ge varandra livsrum.

    Uttalandet, som godkändes av biskoparna och ledarna för de inomkyrkliga väckelseorganisationerna, har misstolkats i betydelsen att alla teologiska betänkligheter läggs ner och alla fogar sig.

    Det konstaterar helt enkelt att det handlar om det är församlingen som bestämmer villkoren, och rörelserna kan vara med om de går med på villkoren (de konkreta alltså), om inte, kan de dra sig.

    Det betyder att man kan - om man vill - finna vägar som ger livsrum. Församlingarna kan också upplåta utrymmen för rörelserna kyrkhelger, möten osv.
    Märkligt för övrigt att sådant måste deklareras - det handlar ju om kyrkans och församlingarnas egna medlemmar...

    Men uttalandet kan vara ett litet steg, bara ett litet, och förhoppningsvis påverka attityderna så att inte de kristna drar varann inför rätta utan söker försonligare alternativ.

    mvh Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan torsdag, mars 05, 2009 6:49:00 em  

  • Jag undrar om saken kan uttryckas så här: Väckelserörelserna har nu genom sina företrädare skrivit under ett papper som beskriver de spelregler som etablissemanget redan tidigare har dikterat. Skillnaden gentemot tidigare är alltså väckelseledarnas underskrifter.

    Ditt resonemang kring punkt 5 har jag svårt att följa.

    Punkt 5 lyder: "Kun herätysliikejärjestöt ovat yhteistyössä paikallisseurakuntien kanssa, ne toimivat kirkkomme vuonna 1986 tekemän virkaratkaisun ja paikallisseurakuntien käytäntöjen mukaisesti." Detta ser ut att betyda följande: När "samarbete" förekommer mellan lokalförsamling och "rörelse", förpliktar sig rörelsen att även gå in i "samarbete", inkl. full gudstjänstgemenskap, med kvinnliga präster, om församlingen kräver det.

    Nu tolkar du det så att rörelserna kan avstå från "samarbete" i detta fall. Men om detta är riktigt, varför har ni då skrivit under ett papper som i dess helhet uttrycker en vilja till samarbete?

    Ja borde vara ja och nej borde vara nej.

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, mars 06, 2009 9:11:00 fm  

  • Hej!

    Den tolkning jag skrev har bekräftats före beslutet av biskop Huovinen. Punkt 5, som också jag tycker att är luddigt formulerad (liksom hela pappret i övrigt också) betonar att detta med tjänsteuppgifter mm inte kan ändras genom påtryckning från rörelserna.

    Vi har uttryckligen sagt att många inte kan samarbeta i gudstjänster, och att möjlighet att då väja finns. Detta bekräftades helt entydigt.

    Märk väl: detta papper

    Jag skrev på det därför att det är ett försök till att påverka samtalsklimatet, dels på riksnivå, men framför allt på lokalnivå. Där står också (p 6) att församlingarna kan upplåta utrymmen för rörelsernas arbete. Jag hade inte behövt detta, för det gäller ju ändå, men om den satsen kan påverka ngn rädd khde och lösa upp föreställningen om att man inte får låta rörelserna ha egna tillfällen i församlingens lokaliteter, är det kanske värt ett försök.

    Det är ju inte ett juridiskt papper, det är "den goda viljans" papper. Om inte den finns, så finns den inte. Men biskoparna - alla - har godkänt texten, och den kan som känt kritiseras, men vi vill försöka verka försonligt, och det är väl bra?

    Och jag vill åtminstone försöka göra allt som kan bidra till att käbblet minskar. Pappret tvingar inte någon att leva enligt sin övertygelse. Men det signalerar försonlighet och en utsträckt hand, som jag gärna fattar tag i, "i allt som inte ger samvetsnöd."

    Inte har någon part - varken biskopar eller vi andra - någon övertro på vad ett uttalande av denna typ kan åstadkomma. Men varför inte ge chansen? Vem förlorar på det?

    Men - av frukten känner man trädet. Vi får väl se vad detta papper, som ej har underskrivits av någon, men godkänts, leder till.

    mvh Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, mars 06, 2009 10:37:00 fm  

  • Något föll bort när telefonen ringde och texten blev liggande länge.

    Jag understryker att detta uttalande inte har med församlingarnas inre arbetsordning att göra.

    Uttalandet har också tolkats i den riktningen att rörelserna måste samverka i gudstjänsterna. Så är ju inte fallet. Detta är ju givetvis vad biskoparna hoppas, och många andra med, men rörelserna har rätt att själva avgöra och vid behov dra sig. Detta skall alltså inte ske i sakristian, utan situationen bör vara klar i god tid. Väckelseorganisationerna kan också kolla med församlingen när församlingens planer och organisationens syn sammanfaller.

    Således är punkt 5 bara en beskrivning av nuläget.

    Som känt är jag ju av annan åsikt: biskopsmötets redogörelse är inget juridiskt papper, församlingen är ju suverän att själv besluta hur man vill ha det.

    Det som församlingarna inte kan besluta är givetvis att t.ex. utsätta en kvinnlig tjänsteinnehavare för påtryckningar, eller frånta henne hennes lagliga rättigheter.

    Men församlingarna behöver inte se till att det alltid uppstår konfliktsituationer när en konservativ rörelse besöker församlingen, vilket på vissa håll blivit fallet. Man gillrar fällor. Sådant är skamligt.

    Jag tror att vi snart ställs inför nya stora problem när betänkandet offentliggörs. Då kommer troheten till "fädernas kyrka" på allvar att prövas just ur perspektivet om kyrkan längre är fädernas kyrka ifall man går in för beslut mot klara bibelord.

    Men också framsteg handlar ofta om små saker. Jag säger ännu att om biskoparna signalerar en vilja att försöka finna ens små positiva lösningar, varför skulle då vi eller jag motsätta mig det?

    Uttalandet förpliktigar också mig, och oss i rörelserna, att försöka verka så positivt som det är möjligt.

    Mycket måste ske med oss alla. Men det får inte ske att vi överger HERREN.

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, mars 06, 2009 10:48:00 fm  

  • Jag har nu försökt läsa och begripa vad det här pappret egentligen handlar om. Finskan har jag inga problem med, men vad är själva idén med det hela??

    Att pappret beskriver nuläget är sant. Jag kan inte se att det tillför något nytt.
    Inte heller är det något nytt som sker, om "fädernas kyrka" skulle råka fatta fler beslut i strid med Skriften. (Och det kommer den att göra, det vet både du och jag.)
    När du formulerar dig som du gör, kan man få det intrycket att du menar att så tidigare inte har skett.
    Jag tror rent ut sagt att du hänger dig åt rent önsketänkande, när du säger att biskoparna signalerar vilja till små positiva lösningar. Jag ser att de signalerar vilja att härska genom att söndra. (Alla väckelserörelser tycks inte vara med på noterna)

    Ingmar R

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, mars 06, 2009 11:07:00 fm  

  • Hej, i all hast:

    Jag tror mångas problem när det gäller denna text är att man väntar för mycket.

    Detta uttalande - om det kan medföra något gott, vilket jag alltså hoppas - innebär en attitydförbättring, och kan t.ex. medföra att kyrkliga rörelser kommer in i församlingen bättre än förr. Biskoparnas redogörelse, med vilken man ville "likrikta besluten" har också gett upphov till en oro, församlingarna vet inte vad de kan eller får, utan att bli ställda inför rätta.

    NU signaleras en vilja att I DENNA FRÅGA försöka förbättra stämningarna. Vackert så. Om nu biskoparna räcker ut en hand, varför ska vi avvisa den?

    Vi godkänner inte en avvikelse från den klassiska teologin i frågan som kommer - i vilken form, vilka förslagen till åtgärder skall bli, vet vi inte ännu.

    Många av mina vänner tycks vara lite misstänksamma här - själv tycker jag att allt som kan leda till försonligare stämningar mm är värt priset.

    Men priset får aldrig vara att "sälja sig" enligt principen "fall ner och tillbed mig så ska du få allt detta".

    I samhället blåser vindar nu som är mycket hårda. De har också drabbat vår kyrka. Det är inte politiskt korrekt att hävda de heterosexuella äktenskapet som den enda form för äktenskaplig eller därmed sammanhängande, gemenskap mellan människor, dvs mellan en man och en kvinna.

    Vi ber, väntar och ser. Pröva allt och behåll vad gott är!

    mvh Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, mars 06, 2009 1:28:00 em  

  • Henrik, du klamrar dig hårt fast vid en liten ansats till VILJA att förbättra stämningarna. Grundfrågan är dock: har biskoparna en vilja att lyda Guds ord?

    Om de inte har det, finns inget att hoppas. Då ska man inte samarbeta med dem, utan i lydnad mot Tit 3:10 m.fl. (som jag näst intill tjatighet har påpekat tidigare) stämpla dem som villolärare och visa dem ifrån dig.

    Vår bön ska vara att Guds namn ska bli helgat, inte minst genom att Guds ord lärs rent och klart, inte i första hand att vi ska hitta kompromisser för att få leva tillsammans med villolärare.

    Av Anonymous Anonym, Klockan lördag, mars 07, 2009 12:22:00 em  

  • Hej, bröder, de kvinnliga prästerna skäller på biskoparna för att de sivkit dem och kommit oss till mötes - de konservativa klagar ocj tycker att vi (jag) kompromissar.

    Jag vet inte var kompromissen finns i detta papper. Jag tänker bara på att väckelserörelserna också tidigare mött sådant. Tänk på konventikelplakatet och tiderna då. Till en del fanns det ju en enhetligare uppfattning av vad klassisk kristendom är då, men villfarelse har nog funnits i alla tider.

    Låt oss de vad detta leder eller inte leder till.

    Jag ber om att HERREN skall ta denna situation i sin hand.


    "Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom." Rom. 10:12

    Vilka som åkallar Honom vet Gud allena. Vi söker vägar, hoppas vi inte behöver bekämpa varann i detta!

    mvh Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan lördag, mars 07, 2009 10:01:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida