Både avkristning och påkristning

Läs vad Göran Skytte skriver i Svenska Dagbladet 11.4.2009

Kolumn | Påsk
Publicerad: 11 april 2009, 04.43

KOLUMN | GÖRAN SKYTTE
Journalist och egenföretagare
goran.skytte@telia.com

För att vara död verkar Jesus vara ovanligt levande i Sverige just nu. Hade jag varit ateist hade jag blivit galen. Men det är jag inte, så för min del är allting helt OK.

Intresset för Jesusgestalten beror inte enbart på att det är påsk, inte ens på att Jonas Gardell har skrivit en bok som påstås handla om Jesus. Det är något annat som är i görningen.

Elisabeth Sandlund var tidigare ekonomijournalist på SvD. Totalt ointresserad av kristen tro. Vid ett besök i en kyrka ändrades allt. ”Jag fylldes av total visshet.” Sedan dess är hon uppskattad kristen författare, föredragshållare, chefredaktör för Dagen. Har myntat ett klassiskt begrepp: ”påkristning”.

Det är sant att Sverige avkristnas. Men det är också sant att Sverige påkristnas. Det är sant att många kyrkor står tomma. Men det är också sant att andra kyrkor är överfulla. På en del platser bygger man nya och större kyrkor, för de gamla blev för små.

Varje vecka samlas stora mängder till någon form av gudstjänst – sannolikt fler än de som besöker någon form av idrotts- eller kulturevenemang.

Under sommaren samlas tiotusentals personer till kristna folkfester runt om i landet. Aldrig hört talas om det? Inte så konstigt. Det brukar inte synas i medierna, i vart fall inte på riksnivå.

Senaste nytt i medierna tycks vara att i jättereportage beskriva ”swingers” som den nya trenden i svenskt familjeliv. ”Här har gifta sex med andra gifta.” I sådan mediemiljö väger Jesus lätt.

Men om man läser ledar-, kultur-, debatt- och insändarsidor ser man att det är tryck i frågan om Jesus och kristen tro.

Det gäller brottningen mellan troende och ateister, om sökande efter andlig mening i en allt mer materialistisk omvärld.

Men det handlar också om utvecklingen inom kyrkligheten det bisarra svenska systemet där politiker bestämmer över kyrkan och lärans innehåll, att centrala kyrkliga krafter verkar skämmas för evangeliet och önskar kasta stora delar av Bibeln på historiens soptipp. Men det handlar också om att det idag sker historiskt viktiga närmanden mellan olika riktningar som tidigare stått långt från varandra.

Själv märker jag det när jag är ute och talar i landets kyrkor. De två senaste åren har publiken uppgått till 44000 personer – alla schatteringar. De lyssnar under 1,5 timme till ett anförande om treenighetens mysterium, synd och nåd, omvändelse och andlig kamp, om ont och gott, Saul som blev Paulus.

Dessa möten arrangeras ofta av olika samfund gemensamt. På en ort var det samtliga frikyrkor tillsammans med katolikerna. Det hade varit otänkbart för bara några år sedan.

Så. Vissa delar av kyrkan är döende, andra lever och frodas. Det är både avkristning och ”påkristning” – inte bara i samhället, utan också inom kyrkan själv.

Igår var det långfredag och Jesu död på korset. Men den döden visade sig vara högst tillfällig. Den varade – så att säga – bara i tre dagar. Sedan dess har hans anhängare ökat från 12 till 2,4 miljarder. I morgon firas han med fest över hela jordklotet. Inte för att han är död, utan för att kristna är övertygade om att han lever.

(Sagt som upplysning till den som tror att vi firar påsk för att hylla en kyckling, eller liknande.)

Göran Skytte är författare och fri skribent.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2724377.svd