"Morsgrisar är vi allihopa"
Rubriken är inget bibelcitat, om nu någon trodde det, men egentligen uttrycker den gamla barnsången en djup biblisk sanning. Paulus säger detta på olika sätt, bl.a Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal. 3:28). Eller "alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus JEsus har friköpt dem." Rom. 3:23-24.
Alla är ni ett och alla har syndat. Alla.
Denna gång tänker jag på det faktum att den offentliga diskussionen ofta tar fram någon särskild etisk fråga, t.ex. just nu homosexualiteten. Det blir tyvärr mycket lätt så att människors problem framstår olika.
En psykolog som arbetar bland homosexuella, sade nyligen att många av de homosexuella är mycket suicida (går med självmordstankar). Detsamma har en av ledarna för de kristna homosexuella betonat. När han talar om Bibelns syn på homosexualiteten är han "livrädd" för att "slå den slagna".
Jag är illa rädd för att den kristna församlingen har mycket att lära på denna punkt. Det finns utan tvekan etiska problem och också sådant som Bibeln entydigt fördömer som lyfts fram på ett speciellt sätt, medan mycket annat tigs ihjäl. Girighet, häftighet, själviskhet, lögn, och mycket annat, konkretiseras inte särskilt ofta, medan alkoholproblem, sexuella synder (också heterosexuella) ofta tas fram.
Egentligen borde just församlingen vara den naturligaste platsen för att bli erkänd och accepterad som människa, oberoende av vilka problem man kämpar med. Den ena ytterligheten, som inte blir någon befrielse, är att acceptera allt, också sådant som samvetet dömer. Den andra ytterligheten är att selektivt välja ut några problem, kring vilka diskussionerna nästan alltid rör sig.
Det resulterar sannolikt i att några aldrig vill komma till församlingen.
Och ändå: alla har syndat och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.
Tänk om vi genom vårt liv och våra attityder, våra ord och vårt kroppsspråk kunde förmedla något av detta! Att allas hopp är att få nåd!
Henrik
Alla är ni ett och alla har syndat. Alla.
Denna gång tänker jag på det faktum att den offentliga diskussionen ofta tar fram någon särskild etisk fråga, t.ex. just nu homosexualiteten. Det blir tyvärr mycket lätt så att människors problem framstår olika.
En psykolog som arbetar bland homosexuella, sade nyligen att många av de homosexuella är mycket suicida (går med självmordstankar). Detsamma har en av ledarna för de kristna homosexuella betonat. När han talar om Bibelns syn på homosexualiteten är han "livrädd" för att "slå den slagna".
Jag är illa rädd för att den kristna församlingen har mycket att lära på denna punkt. Det finns utan tvekan etiska problem och också sådant som Bibeln entydigt fördömer som lyfts fram på ett speciellt sätt, medan mycket annat tigs ihjäl. Girighet, häftighet, själviskhet, lögn, och mycket annat, konkretiseras inte särskilt ofta, medan alkoholproblem, sexuella synder (också heterosexuella) ofta tas fram.
Egentligen borde just församlingen vara den naturligaste platsen för att bli erkänd och accepterad som människa, oberoende av vilka problem man kämpar med. Den ena ytterligheten, som inte blir någon befrielse, är att acceptera allt, också sådant som samvetet dömer. Den andra ytterligheten är att selektivt välja ut några problem, kring vilka diskussionerna nästan alltid rör sig.
Det resulterar sannolikt i att några aldrig vill komma till församlingen.
Och ändå: alla har syndat och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.
Tänk om vi genom vårt liv och våra attityder, våra ord och vårt kroppsspråk kunde förmedla något av detta! Att allas hopp är att få nåd!
Henrik
upplagd av Henrik Perret
22:46
3 kommentarer:
Jättetrevligt att du börjat skriva mera allmänt "predikoliknande". Vi har haft tillräckligt av konflikter, nu är det dags för det som förenar. Särskilt roligt är det med "morsgrisar" för mig som är ett "kimitsvin". Det var för övrigt i Dragsfjärd paret Finne verkade då Elma Finne skrev musiken till "Låt sången om Kristus..."
Carola
Av
Anonym, Klockan
torsdag, november 30, 2006 11:27:00 em
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Av
Anonym, Klockan
fredag, december 01, 2006 11:18:00 fm
Ja, tack Henrik! Vi behöver alla annat än det stenhårda mediaklimatet.
År 2000, under Stockholms Pride Week, väntades 1500 till en nattvardsgudtjänst i Storkyrkan. Prästen som intervjuades i EKHO-Stockholm sade:“Det betyder mycket för människor att få en bekräftelse att de duger inför Gud och den kristna församlingen.” - “Glädje och bekräftelse är vad Kärlekens Mässa i Storkyrkan kommer att erbjuda.”
Det låter bra, att alla duger,men det var nånting som inte dög, en viktig detalj åtminstone för mig. Man sjunger också i Sverige alltid “O Guds Lamm” innan nattvarden. Den ersattes nu med Jag ville visa dig,Gud, min kärlek för dig. Jag vet inte säkert, men det där liknar litet kampen mellan Martin Luther och Erasmus aus Rotterdam. Hur hittar man den rätta vägen mellan att alla får uttrycka sin kärlek för Gud och att Guds Lamm är viktigt?
Marika A-S
Av
Anonym, Klockan
fredag, december 01, 2006 11:36:00 fm
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida