Henriks kommentarer

25 oktober 2007

Anamnes

Det grekiska ordet anámnesis (med "svenska" bokstäver skrivet) betyder återkalla i minnet, en påminnelse, dvs att till nuet hämta det som gäller, det som förklarar nuet.

Inom medicinen är det ett slags "historia", en berättelse om vad som skett, en sjukdomshistoria.

Inom teologin används ju ordet centralt t.ex. i nattvardsteologin: gör detta till min (p)åminnelse, kom ihåg vad Kristus har gjort för oss, det gäller här och nu.

Också grundlagen innebär ett slags anamnes. I livets olika skeden kan man lätt glömma vad som faktiskt står i Grundlagen. Det gäller i denna form varje människa i vårt land, vän som ovän, kvinna som man, meningsfrände likaväl som meningsmotståndare.

11 §
Religions- och samvetsfrihet

Var och en har religions- och samvetsfrihet.

Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.

Henrik

upplagd av Henrik Perret 22:46

16 kommentarer:

  • Sällan har jag sett någon vara emot religionsfrihet på senare tid (från annat än religiöst håll), men jag har nog sett flera fall där man försöker ge en viss religion hegemoni i politik utgående ur religionsfriheten. Vad omfattar "att ge uttryck för sin övertygelse"? Ifall ett uttryck är, som i en del religioner, att göra skada åt en annan, även mörda en annan, går detta mer att se som något man bör ha friheten till, fastän man har övertygelse om att det man gör är rätt? Ifall jag får för mig att min granne är djävulen själv, har jag då rätt att döda denne?

    Man kan givetvis tänka sig, att religionsfriheten är enslags grund, ur vilken man sedan gör undantag i enlighet med resten av lagstiftningen, men i vissa specialfall är det inte helt så enkelt.

    Ett särskilt fall i samband med stadgan 11, uppstår nämligen med omyndiga, speciellt barn. Får barnet läras någon viss ideologi som sanning? Man kunde ju argumentera att barnet tror på ideologin i fråga, då det inte blir ett problem i bemärkelsen "ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning", men frågan är inte så enkel. Barnet vet inte vad övertygelsen egentligen är och innebär, så barnet kan därmed inte ha övertygelsen som först håller på läras ut åt barnet. Barnet är inte heller i en ställning att ta ställning till ideologin, både för att barnet inte är intelligensmässigt moget, men också för att barn är otroligt receptiva.

    Men ändå sker det indoktrinering av barn; jag har själv varit med om en mycket religiös lågstadieskola där det var obligatoriskt att be bordsbön, höra på simplifieringar av evangeliet riktade åt barn, samt sjunga psalmer, ofta längre tider fler än en gång i veckan. Jag har blivit bestraffad för att inte bekänna den kristna världsuppfattningen och den kristna gudasynen som ständigt prackades på mig och de andra eleverna i skolan. Jag vistades i den skolan bara de två första klasserna(7-8 år gammal), men ändå blev min psalmbok så använd (jag har den fortfarande) att man kan slå upp de oftast sjungna psalmerna med att knäppa på den på rätt sätt. Jag har t.o.m. efter alla dessa år en massa psalmnummer jag kommer ihåg utan association.

    Min ställning är dock inte en konsekvens av att jag blivit plågad av religiösa. Orsaken till att jag nämnde mitt fall var att demonstrera att det sker de facto masshjärntvättning till ideologier, där offren(barnen) inte begriper vad som matas åt dem.(-egentligen är det väl definitionen på hjärntvättning.) Vi fick aldrig egentligen höra om något större perspektiv på kristendom eller vad som var centrala concept i kristendom, utan matades istället en översimplifierad barnasaga-aktig grej där gud var vår osynliga men gemensamma vän som vi skulle tacka för allting, dock beskrevs aldrig varför. Jesus porträtiserades som en snäll typ som alla hyllade men sedan hamnade på korset p.g.a. en elak romare som framstod som barnasagans skurk. Dock beskrevs aldrig detta som en barnasaga, utan som absolut historisk fakta. Detta var att lägga en grund för den religionsutbildning vi senare skulle få, som skulle vara mer djupgående - en slags fuskreligion. Och detta är typiskt för hjärntvättsmetodologi.

    Efter att jag bytte skola fick jag veta om livsåskådningslära, som inte hade funnits som läroämne i min förra skola eftersom rektorn vägrade ordna det fastän det fanns ett stort antal intresserade. Livsåskådningsläran var alldeles annorlunda; vi behandlade flera världsreligioner, utdöda och levande, gick igenom deras bakgrunder och mytologi och diskuterade moral och filosofi. Jag kom efteråt att läsa livsåskådning ända fram till min studentdimission, och inte en enda gång under alla dessa lektioner med flera olika lärare, kom det någonsin att hävdas som sanning att det finns gudar eller att det inte finns gudar. Jag har aldrig blivit matad ateism som dogm, men har nog blivit matad en hel del kristendom, t.o.m. med hot av straff.

    Varför nämner jag detta? Jo, för att grundlagen endast fungerar som motivering mot religionsundervisning åt ickemyndiga, inte mot avsaknaden av den eller mot ett allmänfilosofiskt läroämne. Religionsundervisningen i grundskolorna är alltså mot vår grundlag.

    Av Blogger freenerd, Klockan fredag, oktober 26, 2007 12:37:00 fm  

  • Det är ganska naturligt att barn får en världsbild, mer eller mindre religiös, av sina föräldrar.

    Ett problem i "freenerds" utförliga resonemang ovan är synen på barnet. Den ser där ut att vara lika med en vuxen, endast med den skillnaden att barnet är kortare (i centimeter).

    Det är ett vuxet perspektiv att anlägga kritik på ideologier och religioner och etiker, och göra ett kritiskt val mellan dessa. Kanske idealiskt, men hur tillämpas det på ett barn, om vi tar på allvar barnaskapet, det att växa och fostras och formas?

    Kan föräldrar undgå att fostra sina barn (oberoende om det är två hängivna ateister i Sovjetunionen eller två hängivna baptister i Alabama)? Kan det vara på något sätt önskvärt att icke-fostra sian barn? (sådant kan nog förekomma ...)

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, oktober 26, 2007 1:59:00 em  

  • Kristian:

    freenerds resonemang utgår nog inte från att ett barn är till sin mentala kapacitet jämställd med en vuxen, utan tvärtemot erkänner att ett barn inte är kapabel till samma form av kritiskt tänkande.

    Det är just avsaknaden av kritiskt tänkande som gör det så farligt att ge religiös uppfostran åt barn, för de har en långt mindre chans att fatta ett eget rationellt beslut gällande materialet, än en vuxen som någon försöker konvertera har.

    Därför bör man inte uppfostra barnet till att tänka på nåt specifikt sätt - varken religiöst eller politiskt - utan istället lära barnet kritiskt tänkande, självförtroende och tillit till sitt egna förnuft. När barnet är vuxet nog kan det fatta sina egna beslut om religionens trovärdighet eller det politiska systemets sannolikhet att bidra till en bättre värld.

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, oktober 26, 2007 6:27:00 em  

  • Det är viktigt att komma ihåg att den kristna tron inte först och främst är ett tankesystem som man ska bedöma utifrån sitt förnuft eller granska kritiskt, utan kristendomen handlar om gemenskap med den uppståndne frälsaren, barnens vän. Denna gemenskap är barnens rätt, och ingen får ta denna ifrån dem! "Låt barnen komma till mig..."

    Johanna och Kristian Nyman

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, oktober 26, 2007 9:53:00 em  

  • Kristian Norrback:

    Ett problem i "freenerds" utförliga resonemang ovan är synen på barnet. Den ser där ut att vara lika med en vuxen, endast med den skillnaden att barnet är kortare (i centimeter).

    Tvärtom tar jag och specifikt påstår att barn inte kan appliceras samma regler som vuxna. Följande citat borde förtydliga det: "Barnet är inte heller i en ställning att ta ställning till ideologin, både för att barnet inte är intelligensmässigt moget, men också för att barn är otroligt receptiva..

    Gällande uppfostran utan påverkan; jag tycker mina egna föräldrar lyckats ganska väl med det. Den teosofiska bakgrunden kom aldrig fram i hemmet på något sätt jag kan komma ihåg, och inte något alternativ till teosofi heller. Givetvis fick vi en viss nivå av moraluppfostran; den var bara inte bunden till något övernaturligt. Så jo, jag tycker det demonstrerat går att uppfostra utan att påverka i någon större grad. Inte behöver föräldrarna hålla på aktivt dölja sin världsbild eller ljuga om den; de ska bara ge barnet grunderna och möjligheterna till att hitta sin egen. På så sätt tycker jag vi undviker hela etiska och lagmässiga problemet.

    Av Blogger freenerd, Klockan fredag, oktober 26, 2007 10:12:00 em  

  • Jag kan kanske tillägga åt Johanna och Kristian Nyman: ni tar alltså och tycker att man ska tro blint? Det tycker jag inte är värst konstruktivt i någon bemärkelse. Tänk om man tror snett eller fel? Ifall man inte utsätter sin tro för någon kritik, fastnar man ju i den uppfattning som man hade i den situationen då man fattade beslutet att tro.

    Jag har nog för mig att tro kan (och bör) utvecklas med livet. Som min ena goda vän en gång sade:
    "People seem to think changing one's mind is a sign of weakness. But why are we here, if not to change our minds?".

    Vi ska utvecklas genom livet som personer, och med vår person utvecklas även vår världsbild.

    Av Blogger freenerd, Klockan fredag, oktober 26, 2007 10:19:00 em  

  • ...men "Jesus Kristus är den samme i går och i dag, så ock i evighet"!

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, oktober 26, 2007 11:11:00 em  

  • Till freenerd. Tro blint? Nej verkligen inte! För repetitionens skull: Den kristna tron är inte FÖRST OCH FRÄMST ett tankesystem, utan gemenskap med Frälsaren. (Hur har du det, känner du Honom? Om inte så borde du lära känna Honom!)

    Och visst ska vi växa - både vi och vår tro. Men det är viktigt att vi växer tillsammans med och i Herren, för annars blir det garanterat både "snett" och "fel". För det finns inget status quo som bibehålls när/om vi håller oss "neutrala" i dessa frågor - eller strävar efter att ge våra barn en "neutral" uppfostran. Nej, antingen påverkas vi (och barnen) positivt av vår gemenskap med Herren, eller så påverkas vi negativt av den gudsfrånvända världen vi lever i.

    Johanna och Kristian Nyman

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, oktober 26, 2007 11:11:00 em  

  • Till paret Nyman:

    Den kristna tron är inte FÖRST OCH FRÄMST ett tankesystem, utan gemenskap med Frälsaren.

    Att utvärdera ett tankesystem rationellt är nåt man antingen gör eller inte gör, det finns ingen mellanväg. Antingen måste ens religion vara i samförstånd med ens förnuft, eller sen har man förkastat sitt förnuft. Att selektivt koppla av sitt förnuft då det inte passar in med någon religiös dogm är precis lika förkastligt som att inte använda förnuft överhuvudtaget och istället babbla vad som helst för psykotiskt ovett som faller en in.

    För det finns inget status quo som bibehålls när/om vi håller oss "neutrala" i dessa frågor - eller strävar efter att ge våra barn en "neutral" uppfostran. Nej, antingen påverkas vi (och barnen) positivt av vår gemenskap med Herren [...]

    Påverkas också unga muslimer positivt av sin gemenskap med Allah när de studerar i en madrasa? Påverkades hitlerjugend positivt av sin gemenskap med sin Führer? Nej, hjärntvätt blir inte ett dugg bättre av att hjärntvättaren är övertygad om att han har rätt. Det är i varje fall förkastligt att utnyttja barns svaghet för påverkan. Om det man tror på verkligen är sant och rätt, kommer ju barnet att finna det så även om det får fatta sitt eget beslut.

    Jag frågar er, inte skulle väl er goda och allsmäktiga gud låta barn bli förtappade bara för att dom inte blev hjärntvättade som barn? Om kristendom är sant ska det kunna dra till sig också fritt tänkande vuxna, inte bara slå rov på de svaga.

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, oktober 26, 2007 11:48:00 em  

  • Jag beklagar, tog och läste det som att "...kristna tron först och främst inte är ett tankesystem...".

    Jag är mycket nöjd med hur jag har det med Jesus - tänk hur det vore ifall alla hade det som jag? Jag tackar er dock för er omtänksamhet.

    Det stämmer för visso att vi inte totalt kan ungdå påverkan av barn, men det är inte sagt att neutralhet skulle vara kontraproduktivt. Jag befogar en länk till en intressant statistisk undersökning om förhållandet mellan religion och moraliskt beteende i demokratiska I-länder : ur Journal of Religion and Society

    Av Blogger freenerd, Klockan fredag, oktober 26, 2007 11:48:00 em  

  • Hej, läste en del inlägg här. Det är nog så att Jesu ord "låt barnen komma till mig" är grunden för all fostran av barnen.
    Det låter bestickande att säga att man lämnar frågan öppen, objektivt och bra, inte sant, men låt mig understryka att också det är ett val.
    Den som inte är för mig, är emot mig.

    I varje fall ger vi värderingar åt våra barn, frågan är om vår personliga moralkaka eller brist-på-moral-kaka är bättre än den som har sina rötter, sin människosyn och sin livsglädje i den kristna tron.

    Jag hoppas diskussionerna, i stort håller sig kring det som var inläggets grundfråga. Poängen blir nog offentlig så småningom... Religionsfrihet innebär både frihet till och frihet från religion. Ingen, inte t.ex. kyrkans medlemmar är tvungen att delta i religionsutövning (typ julkyrka, andakt el motsv). Att delta i religionskunskap, vilket innebär att lära känna den kristna tron och andra religioner, är inte religionsutövning.

    Jag har tenterat stora böcker om buddism, hindusim, islam osv men har inte utövat dessa religioner. Och jag har varit borta från kristna gudstjänster när det funnits sådant (t.ex. en predikant) som innebär att det inte alltid handlar om en kristen förkunnelse och trossyn.

    Tack för era kommentarer, svarar på dem bara såhär, för att jag ligger i Lappajärvi och inte kan sova... :-), vilket också har sina orsaker...

    HERREN är min starka och min lovsång, min melodi som man också kan översätta det.

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan lördag, oktober 27, 2007 6:36:00 fm  

  • Till waino: Igen en gång: "FÖRST OCH FRÄMST". Det ena utesluter ingalunda det andra. Och jag är utan vidare övertygad om att alla som växer in i tron på Herren Jesus från det att man är liten förr eller senare nog kommer fram till sanningsfrågan.

    Det där med unga muslimer och hitlerjugend förstår jag inte riktigt... De exempel du nämnde är ingen positiv uppfostran, och inte är den neutral heller - så varför skulle dessa unga påverkas positivt av det de utsätts för?

    Sen finns det nog många exempel på människor som i vuxen ålder, efter "fritt tänkande", har blivit brinnande kristna utan att ha blivit "hjärntvättade" som barn. Dessutom tycker jag att det är ganska betecknande att du/ni som talar för fritt, kritiskt tänkande och förnuft inte tror så mycket på det du/ni säger att ni vågar stå för det med eget namn... :)

    Till freenerd: Det var en maffig text. Ska läsa den när jag hinner till det.

    ps. Jag undrar vad Henrik tycker om att vi har kapat denna tråd på det sätt som vi nu har gjort. Vi har ju nog kommit ganska långt bort från det ursprungliga inlägget...

    Kristian Nyman

    Av Anonymous Anonym, Klockan lördag, oktober 27, 2007 6:59:00 fm  

  • Till Perret:

    I varje fall ger vi värderingar åt våra barn [...]

    Det stämmer, man kan inte låta bli att vara en förebild för sina barn, och det ska man inte försöka heller. Och jag tycker inte det är något fel med att basera sin moral på Jesu läror (så länge man inte faller för någon fundamentalistisk tolkning som leder en att skada eller förtrycka andra).

    Den som inte är för mig, är emot mig.

    Det är här det blir problem. Om du ser världen som svartvit, att det i varje fråga bara finns för och emot, tvingar du alla som inte håller 100% med dig att bli dina fiender. Jag vill inte vara din fiende, eller en fiende till Jesus, jag vill få vara neutral till er. Inser ni inte hurdant enormt mänskligt lidande sådant där polariserat tänkande har orsakat?


    Till Nyman:

    Jag tolkar åtminstone "FÖRST OCH FRÄMST" att innebära att ifall det uppstår konfliktsituation mellan två alternativa tankemodeller, är det den som är främst som får ha rätt, och den andra förkastas. Om modellerna passar fullständigt ihop (t.ex. så att de behandlar fullständigt skilda delar av livet), uppstår inga sådana konflikter, och man behöver inte lyfta den ena fram om den andra.

    Det där med unga muslimer och hitlerjugend förstår jag inte riktigt... De exempel du nämnde är ingen positiv uppfostran,

    Jag kan förstå att du har svårt att följa tankegången, i.o.m. att den ställer sig kritisk till din egna religion på ett sätt som du antagligen aldrig gjort själv. Vad jag menade med exemplen är fall där trångsynt uppfostran som baserar sig på en enda absolut sanning (den ena i form av religion, den andra i form av politik (se mitt första inlägg)) har väldigt negativa följder. De negativa följderna har uppstått trots att undervisarna är fullständigt övertygade om att de står för vad som är gott.

    Det är där jag vill dra en parallell till trångsynt kristen uppfostran. Jag tror inte det spelar nån roll vilken religion eller politisk ideologi som är den som lärs ut, det är inte det som är det farliga. Det farliga ligger i delen "trångsynt". Om man baserar uppfostran på fundamentalism, lär man upp barn som tänker "den som inte är för mig, är emot mig" och som är färdiga att göra omänskliga saker för att försvara det dom är övertygade om att är sanningen.

    Jag tycker inte att mänskligheten längre har råd med intolerant fundamentalism, varken religiös eller politisk, oberoende vilken religion eller politik det är som står för den. Om vi inte på allvar tar itu med ekumeni, både religiöst och politiskt, väldigt kvickt, kommer vi nog snart att spränga upp hela mänskligheten.

    Dessutom tycker jag att det är ganska betecknande att du/ni som talar för fritt, kritiskt tänkande och förnuft inte tror så mycket på det du/ni säger att ni vågar stå för det med eget namn... :)

    Jag försöker absolut inte gömma mig bakom anonymitet. Jag är på Internet (och i en del kretsar utanför Internet också) mycket bättre känd enligt min nick. Dessutom har jag erbjudit en länk till min hemsida (om du klickar på nicken), var mitt officiella namn finns att finna. Jag har som vana att stå för vad jag säger.

    Av Anonymous Anonym, Klockan lördag, oktober 27, 2007 2:56:00 em  

  • Jag vet inte om Nyman syftade även på mig gällande anonymitetspåståenden; jag har presenterat mig med helnamn i denna blogs andra inläggs kommentarer. Jag heter Anton Tamminen, inte har jag något att dölja gällande det. Freenerd är egentligen bara det som jag råkade registrera mig med på googles tjänst(som blogger.com är).

    Jag tycker största problemet med det som Waino kallar fundamentalism ligger i hur uttrycket för det går i relation till kristna ideal och budskap. Hur kan en perfekt, älskande, ofelbar gud beordra "Gå till deras land och gör dem onska. Plåna deras folk och land. Våldta deras döttrar och döda deras mödrar. Gå till deras land och utför barnamord!"? Den kristna gudabilden som iaf. i Finland idag bibehålls, har helt enkelt inte utrymme får en sådan gud. Men kan vi bara ta och välja bort vissa delar av gud? Vårt val påverkar inte guds natur, på samma sätt som sanning inte förändras oberoende hur mycket lögner som sprids. Däremot förvrids människans uppfattning om sanningen.

    Jag bifogar verser ur Fjärde Moseboken:
    4 Mos 31:1 Herren talade till Mose:
    4 Mos 31:2 Kräv hämnd för israeliterna av midjanterna. Sedan skall du förenas med dina fäder.
    4 Mos 31:3 Och Mose talade till folket:
    Rusta en del av era män till strid. De skall gå mot Midjan för att utkräva Herrens hämnd.
    4 Mos 31:4 Tusen man från var och en av Israels stammar skall ni sända ut i strid.
    4 Mos 31:7 De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.
    4 Mos 31:9 Midjaniternas kvinnor och barn togs till fånga av israeliterna, och alla dragdjur, all boskap och all egendom tog de från midjaniterna som byte.
    4 Mos 31:13 Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret.
    4 Mos 31:14 Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget.
    4 Mos 31:17 Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man.
    4 Mos 31:18 Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.

    Jag kan inte tänka mig någon respekt för en gud som beter sig värre än sina skapelser. Sådan ondska sår endast en kosmisk Saddam Hussein. Jag kan inte heller tänka mig hur en kristen faktiskt kan godkänna en sådan guds akter, mer liknelsebara med ren ondska. Men det verkar som om denna bild blir mer och mer allmän genom politisk uppvigling.

    Någon kanske försvarar en sådan gudasyn med "Vi kan inte bedöma gud". Varför kunde vi inte? Hur kan gud kräva mer av sina skapelser än av sig själv? Ifall denna ovan beskrivna gud är verklighet, fungerar det inte som ett argument: Det att gud har makt, ger inte honom rätt.

    Sådana akter av pur, odjurisk råhet och ondska kan inte försvaras, oberoende vem det är som utför dem, oberoende på vems order de utförs. Ingen rättvis gud kan beordra någon att begå sådana brott.

    Inte desto mer kan sådana akter berättigas med religions- och samvetsfrihet, oberoende individens religions- och samvetslag.

    Av Blogger freenerd, Klockan lördag, oktober 27, 2007 7:30:00 em  

  • Det skulle finns mycket att säga angående Stig-Arnes och Antons inlägg här ovan, men jag tror åndå att det är dags att avsluta denna diskussion - åtminstone för min del. Dels har vi kommit så långt från ämnet för denna bloggtråd att jag inte med gott samvete kan fortsätta, dels upplever jag att trots att vi alla tre skriver på svenska så klarar vi inte av att förstå vad den andra sidan säger. Vi pratar helt enkelt "om varandra".(Gäller båda vägarna.)

    Jag antar att detta beror på att vår grundsyn på Gud, oss själva och tillvaron är så fundamentalt olika. Om vi ska få någon rättsida på diskussionen borde vi därför börja riktigt från grunden, och det för tyvärr alltför långt i detta sammanhang.

    Av Anonymous Anonym, Klockan söndag, oktober 28, 2007 7:10:00 fm  

  • Ja, och så glömde jag att skriva under det ovanstående. På tal om att stå för det man skriver... :)

    Kristian Nyman

    Av Anonymous Anonym, Klockan söndag, oktober 28, 2007 7:12:00 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida