Se, din Konung kommer
De två första söndagarna i advent kallas på latin Adventus humilitationis och Adventus glorificationis. De talar om Kristi tillkommelse, den första om Kristi ankomst i förödmjukelse, och den andra talar om när Kristus kommer tillbaka i härlighet.
Det märkliga är att den judiska rabbinska traditionen lärde att om folket var redo att möta Gud, så skulle Messias komma i härlighet, enligt Dan. 7:13, men om folket inte var redo att möta sin Gud, så skulle Messias komma ödmjuk, ridande på en åsna, enligt Sak. 9:9.
Nu kom Jesus ridande på en åsna, folket hälsade Honom med det messianska Hosianna-ropet ur Ps. 118, men folket kände inte igen Honom.
Jesu ankomst ridande på en åsna innehåller alltså mycket. Det var tecknet på att folket inte var redo. Det var också tecknet på Guds nåd, att Han inte vill att någon skall förgås utan att alla skall omvända sig (jfr 2 Petr. 3:9).
Kristi andra tillkommelse (Adventus glorificationis) anknyter förutom till Dan. 7:13 (läs!) till Sak. 12:10:
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
Texten antyder att detta sker efter korsfästelsen. Texten ger intrycket att Israel skall omvända sig (jag skall utgjuta nådens och bönens Ande så att de ser upp till mig, som de har genomborrat). Ibland har jag undrat om Pauli ord om sig själv som "ett ofullgånget foster" ( 1 Kor. 15:8), dvs en prematur, en som föddes för tidigt, också anknyter tilll denna profetia ur Sakrjas bok. Paulus mötte Kristus på himmelens skyar, och detta ledde till hans omvändelse (Apg. 9). Månne Paulus tänker att han, en jude, fick uppleva Sakarjas profetia på sig själv "före tidtabellen"? Detta kan man bara meditera över. Jag vill inte yttra mig för säkert, men intressant är hur Paulus ofta antyder att han står i tacksamhetsskuld till sitt folk, till judarna, över att han har fått något som de ännu inte fått.
I vissa översättningar, t.ex. i den nya finska (1992), har översättningen blivit ngt otydligare. Det står faktiskt om "mig, som de har genomborrat."
Det är ofattbart att judarna på Jesu tid inte kände igen sin Messias. Men egentligen är det samma verklighet som varje människa står inför, tills hennes ögon öppnas. Jesus är tecknet, som skall bli motsagt.
Adventstiden är en tid av beredelse. "Den lilla fastan" före jul handlar om för-beredelse att möta Herren som kommer.
Välsignad är Han som kommer!
Henrik
Det märkliga är att den judiska rabbinska traditionen lärde att om folket var redo att möta Gud, så skulle Messias komma i härlighet, enligt Dan. 7:13, men om folket inte var redo att möta sin Gud, så skulle Messias komma ödmjuk, ridande på en åsna, enligt Sak. 9:9.
Nu kom Jesus ridande på en åsna, folket hälsade Honom med det messianska Hosianna-ropet ur Ps. 118, men folket kände inte igen Honom.
Jesu ankomst ridande på en åsna innehåller alltså mycket. Det var tecknet på att folket inte var redo. Det var också tecknet på Guds nåd, att Han inte vill att någon skall förgås utan att alla skall omvända sig (jfr 2 Petr. 3:9).
Kristi andra tillkommelse (Adventus glorificationis) anknyter förutom till Dan. 7:13 (läs!) till Sak. 12:10:
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
Texten antyder att detta sker efter korsfästelsen. Texten ger intrycket att Israel skall omvända sig (jag skall utgjuta nådens och bönens Ande så att de ser upp till mig, som de har genomborrat). Ibland har jag undrat om Pauli ord om sig själv som "ett ofullgånget foster" ( 1 Kor. 15:8), dvs en prematur, en som föddes för tidigt, också anknyter tilll denna profetia ur Sakrjas bok. Paulus mötte Kristus på himmelens skyar, och detta ledde till hans omvändelse (Apg. 9). Månne Paulus tänker att han, en jude, fick uppleva Sakarjas profetia på sig själv "före tidtabellen"? Detta kan man bara meditera över. Jag vill inte yttra mig för säkert, men intressant är hur Paulus ofta antyder att han står i tacksamhetsskuld till sitt folk, till judarna, över att han har fått något som de ännu inte fått.
I vissa översättningar, t.ex. i den nya finska (1992), har översättningen blivit ngt otydligare. Det står faktiskt om "mig, som de har genomborrat."
Det är ofattbart att judarna på Jesu tid inte kände igen sin Messias. Men egentligen är det samma verklighet som varje människa står inför, tills hennes ögon öppnas. Jesus är tecknet, som skall bli motsagt.
Adventstiden är en tid av beredelse. "Den lilla fastan" före jul handlar om för-beredelse att möta Herren som kommer.
Välsignad är Han som kommer!
Henrik
upplagd av Henrik Perret
11:54
4 kommentarer:
Folket var inte redo.
Varför? Det fanns ju dock en utbredd Messiasförväntan i Israel vid tiden för Jesu födelse!
En förväntan som dessutom Döparen förde till kokpunkten!
Ändå var de inte redo.
Hur är det med oss, kristna i Finland, idag? Även om en del av oss väntar på Jesu återkomst är det ingen garanti för att vi är redo.
Alla tio jungfrurna gick ut för att möta brudgummen, men bara fem var redo.
Kanske vi behöver tänka efter varför judarna inte var redo. Ifall vi skulle lida av liknande förblindelser själva. Kanske det hjälper oss på väg om vi förutsättningslöst lyssnar till Johannes Döparens predikan!
Vägröjarens röst tystnade för snart tvåtusen år sedan, men vägröjandets principer torde vara oförändrade.
"Gör bättring och tro evangelium!"
Av
Anonym, Klockan
söndag, december 09, 2007 4:09:00 em
Hej! Jo, fem var redo men alla somnade. Ngt av detta upplever man nu... Kanske tiden är nära?
Beredelsen - det handlar nog om att Gud bereder oss, självberedelse går inte.
mvh Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
söndag, december 09, 2007 5:11:00 em
Jodå, det var ju Gud som sände Döparen, initiativet är alltid Hans. All ära till Honom!
Ändå var det inte likgiltigt för fortsättningen hur Vägröjarens förkunnelse togs emot - eller inte togs emot - av hans åhörare.
Mänskan har i sig själv ingen fri vilja, det är klart. Ska det kunna komma ett ja till Gud från oss, någon lydnad i oss, då är det nog Gud som ska verka både vilja och gärning i oss.
Men är det ändå inte så, att även om tron, förmågan att ge sitt ja, alltid är en Guds gåva, så tar Gud dock inte ifrån oss vår medfödda förmåga att säga nej till Honom den dag Han av nåd genom sin kallelse ger oss förmågan att säga ja?
Om så vore, då var vi inte längre mänskor, bara programmerade robotar - en del förprogrammerade för helvete, andra för himmel. (Och ja, jag känner till både den enkla och den dubbla predestinationsläran)
Alla somnade, fem hade olja i lamporna. Deras lampor lyste, alltså. De övrigas slocknade. "Låt ert ljus lysa inför mänskorna, säger Jesus, så att de ser era goda gärningar, och prisar er Fader i himlen!"
Utan smicker vill jag säga att jag ser dig, Henrik, som ett föredöme och ett exempel för oss andra vad det gäller den saken. Men visst hade du, om du så hade velat, kunnat strunta i allt det mänskovårdande arbete du varit engagerad i, och i stället bara gå in för att lyfta din lön och hålla dina gudstjänster och förrättningar och därmed jämt?
Inte tog väl Gud ifrån dig din förmåga att säga nej, när Han visade dig alla de gärningar Han förut hade berett åt dig, och som du med villigt hjärta gått in i?
Vad skulle Herrens "Väl gjort, du trogne tjänare" ha för verklig innebörd, om du bara robotmässigt hade gått efter ett program, som Gud installerat i dig här under din tid på jorden?
Jag ser alltså dig, och andra med dig, som ett exempel på hur mänskor gör bättring och tror evangelium = i gärning och sanning följer sin Mästare, inte för att bli rättfärdiga av det, utan för att de redan av nåd fått bli det, och fått så pass mycket syn på sin synd, att de också verkligen förstår något av nåden.
Och jag tror i mitt hjärta att för att vi ska få någon början på den vägen i våra liv behöver vi Vägröjarens budskap. Vi behöver väckarklockan. Vi behöver få inse, att allt inte står så väl till som vi kanske inbillade oss.
"I en stund då ingen väntar det kommer Mänskosonen att komma åter", säger Jesus. I fråga om brudgummens ankomst kommer vi alltså alla att sova. När basunen ljuder lär vi nog vakna!
Frågan är vad vi har gjort under tiden fram till Hans ankomst. Har vi ätit och druckit och slagit våra medtjänare, eller har vi hållit ut med att ge Guds husfolk mat i rätt tid? Har vi brytt oss om att klä de nakna, mätta de hungriga, besöka de sjuka och fängslade? Har vi sökt de förlorade?
"Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad"
(Och ja, jag vet att Luther kallade Jakobs brev en halmepistel. Ändå uttalade han själv sig ungefär så här: "Tron allena frälser, men om den är en rätt tro är den inte allena, utan har med sig gärningar.")
Nu är det inte min mening att polemisera mot dig. Därtill har jag för stor respekt för dig. Ville bara litet klargöra hur jag tänkte när jag skrev mitt förra inlägg här! God advent!
Av
Anonym, Klockan
måndag, december 10, 2007 6:37:00 em
Ja, som Sven Danell skriver: Oväntat, men ickr oväntad!
Tack för kommentarer!
H
Av
Henrik Perret, Klockan
måndag, december 10, 2007 8:04:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida