Dags för "eld upphör"?
Jag börjar mer och mer tycka att det nu skulle vara dags för eld upphör.
Jag tror att alla parter borde enas om detta eld upphör. För tiden är knapp. Snart är det av allt att döma för sent, om det inte redan är det.
Alternativet till att låta folk leva enligt sin övertygelse innanför det som konstateras vara rätt lära är att folk alltmera börjar organisera sig i registrerade föreningar och motsvarande. Det är en i grundlagen tryggad rättighet, att samlas, att bilda föreningar, att få ha sin övertygelse. Och det sker säkert. Den verksamhet som är utanför kyrkans inklusive biskoparnas jurisdiktion kommer att växa. Det är resultatet av en målmedveten och systematisk hetskampanj som kyrkan har accepterat.
Vill vi det? Vill vi verkligen det?
HERREN är trofast, han skall styrka oss och bevara oss från det onda.
Det onda är inte de som har annan åsikt än vi. Det onda är det som den onde vill få oss att göra, allt det som har sina rötter i hans uppror mot Kristus.
I de ljuset skall vi bedöma sådant som missionsmedel, nattvardslov och annat. Där syns ett ansikte. Är det Kristi?
Må var och en bedöma detta i bön.
Men låt mig tillägga: till samma kategori som måste prövas och bedömas hör bloggar, yttranden, åsikter och ageranden, allt som förekommer bland oss. Det onda är inte som bovarna i Kalle Anka; både utseendet och namnet avslöjar dem. Men i verkligheten är det så att Satan förskapar sig till en ljusets ängel.
Låt oss be om att vi alla, en och var, skulle få stå på Jesu sida i kampen mot mörkrets makter.
Henrik
Jag tror att alla parter borde enas om detta eld upphör. För tiden är knapp. Snart är det av allt att döma för sent, om det inte redan är det.
Alternativet till att låta folk leva enligt sin övertygelse innanför det som konstateras vara rätt lära är att folk alltmera börjar organisera sig i registrerade föreningar och motsvarande. Det är en i grundlagen tryggad rättighet, att samlas, att bilda föreningar, att få ha sin övertygelse. Och det sker säkert. Den verksamhet som är utanför kyrkans inklusive biskoparnas jurisdiktion kommer att växa. Det är resultatet av en målmedveten och systematisk hetskampanj som kyrkan har accepterat.
Vill vi det? Vill vi verkligen det?
HERREN är trofast, han skall styrka oss och bevara oss från det onda.
Det onda är inte de som har annan åsikt än vi. Det onda är det som den onde vill få oss att göra, allt det som har sina rötter i hans uppror mot Kristus.
I de ljuset skall vi bedöma sådant som missionsmedel, nattvardslov och annat. Där syns ett ansikte. Är det Kristi?
Må var och en bedöma detta i bön.
Men låt mig tillägga: till samma kategori som måste prövas och bedömas hör bloggar, yttranden, åsikter och ageranden, allt som förekommer bland oss. Det onda är inte som bovarna i Kalle Anka; både utseendet och namnet avslöjar dem. Men i verkligheten är det så att Satan förskapar sig till en ljusets ängel.
Låt oss be om att vi alla, en och var, skulle få stå på Jesu sida i kampen mot mörkrets makter.
Henrik
8 kommentarer:
Är det möjligt med eld upphör?
"Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet."
Jag förstår det så att det är Fienden som vill få oss att ensidigt utlysa eld upphör.
Av Anonym, Klockan fredag, februari 29, 2008 8:53:00 em
Ett eldupphör vore mycket välkommet. Då kunde kyrkan åter förenas kring det som är hennes huvudsakliga ärende, att förkunna Kristus.
Situationen är oroande. Tankarna går till aspotelns oro för sin församling:
"Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra." (Gal 5:15)
Esa Killström
Av Anonym, Klockan fredag, februari 29, 2008 9:59:00 em
JO, vi menar litet olika saker.
"Det kriget får aldrig stanna, som kallas för Herrens krig. Lyft upp din unga panna, reveljen gäller dig!
Här finns ingen vapenvila och inga fredsfördrag. Så länge du lever och andas, flammar kampens dag.
Det jag avser är att kristna människor skjuter på varann. Med det avser jag inte att låta udda vara jämnt.
Jag vet inte om någon förstår. Och ändå så hoppas jag att kristna människor inte ska gräla.
Men det går inte att avsluta detta genom våld, inte heller genom att tiga om det man tror att är sant. Det sistnämnda betyder bara att man fort byter sida i striden...
Jag ber och hoppas om att Guds folk ska få en kunskapens och uppenbarelsen Ande över sig, att vi ska finna en större konsensus på Ordets grund.
Men jag hoppas inte att vi ska strunta i vad Bibeln säger och säga laissez-faire, "could not care less.."
Hälsn i natten
Henrik
Av Henrik Perret, Klockan fredag, februari 29, 2008 10:02:00 em
Jo, jag känner igen bekymret från den konflikt jag var involverad i för tio år sedan. Jag försökte då påvisa att vår gemensamma fiende satt på en skild stol vid sidan av oss andra, och att vi inte skulle betrakta varandra som inbördes fiender.
Men vi är också tvungna att lyssna till Tit 3:10 och inte i det oändliga betrakta villolärarna som medkämpar, utan som fiendens redskap. Och i krig gäller det att märka ut fienden. Jesus kunde ju också säga: "Ni har djävulen till er far." Och det gällde inte uppenbara ogudaktiga, utan de mest ansedda bland judarna.
Det här är ytterst smärtsamt för alla, och inget vi längtar efter.
Av Anonym, Klockan lördag, mars 01, 2008 9:48:00 fm
Den sista meningen i Henriks inlägg säger väldigt mycket.
"Den som inte är för mig är mot mig", säger Jesus på ett ställe.
"Den som inte är mot mig är för mig", säger han på ett annat.
Det är alltså vars och ens förhållande till Herren Jesus, som är det avgörande.
Vem kan då sägas vara för? Kan det vara så enkelt, att den som med vad han har av gåvor och tillgångar är engagerad i det Jesus befallde oss att göra, alltså i att föra människor till tro, och de troende till mognad, den människan är "för" Jesus, medan den som ägnar sig åt andra "viktigheter" i grund och botten är "mot"?
Och kan det vara så, att ju mer vi engagerar oss i det arbetet, desto lättare kommer vi också att ha att hitta och känna igen varandra som bröder och systrar i Kristus?
Jag har svårt att förstå hur någon skulle kunna sägas vara för Jesus, samtidigt som man inte ser det viktigt att åtlyda Hans mest grundläggande befallning.
Ingmar R
Av Anonym, Klockan lördag, mars 01, 2008 10:01:00 fm
Ingmar, kolla ordalydelsen, Matt. 12:30, Mark. 9:40.
Jag tror nämligen att det är principiellt viktigt att Jesus inte säger att den som inte är mot mig är för mig. Han säger mot oss.
Men om Jesu person gäller bara Matt. 12:30. Den som inte är med, är mot, den som inte församlar med mig, han förskingrar.
Finns det någon poäng i att det används olika ord (metá= med, hyper=för, på vår sida)? Jag tror det.
Förhållandet till Jesus kan bara vara "med mig" - annars mot.
Hälsn Henrik
Av Henrik Perret, Klockan lördag, mars 01, 2008 10:24:00 fm
Bra point!
Det här understryker på ett sätt bara ännu mer det jag ville säga!
Om vi tar texten från Luk 9:49-50, där Jesus också säger just att den som inte är emot er, han är för er, så sägs detta i en situation där de tolv ville hindra en, som inte hörde till deras grupp, från att verka i Jesu namn.
Jag ser det här som det första försöket till partibildning i kristenheten. "Om han inte hör till vårt kotteri så måste det ju vara något fel på honom".
Jesus har uppenbarligen en betydligt generösare inställning till saken än så.
Han ser tydligen denne "outsider" som en som församlar med Honom, och således är för Honom!
Jag antar att du kanske avser det faktum att det kan finnas mänskor som är positivt inställda till de kristna utan att själva ha bekänt Jesus som Herre? Och att vi inte kan utgå från att allt står väl till med deras gudsförhållande bara för att de har sympatier åt det kristna hållet.
Det håller jag helt med om.
Även om jag inte tror att detta gäller mannen i berättelsen ovan.
Det fungerade ju inte så bra i Apostlagärningarna, när de som inte själva var personligt troende försökte använda Jesu namn som trollformel...
Det jag var ute efter är detta, att jag tror att vi begår ett misstag om vi alltför snävt börjar dra gränser för vem som ska "godkännas" eller ej, gränser som bestäms av om någon "följer med oss" i betydelsen "vår åsiktsriktning", istället för att vi skulle mera se i termer av "församla med Jesus" eller "förskingra med Hans fiender"
Men det här har vi varit inne på tidigare här, den gången broder Ola och jag, när vi för ett par månader sedan tillsammans begrundade vem som ska betraktas som villolärare, så det är väl knappast nån idé att dra den följetongen en gång till här på din blogg.
Personligen vill jag i varje fall stå tillsammans med var och en som jag ser vara med och församla med Jesus i enlighet med mitt inlägg här ovan, oberoende av vad de har spikat upp för partibeteckningar ovanför sina bönhusdörrar!
(Eller institutdörrar med, för den delen :-)
Och går det inte av läroskäl att stå tillsammans i arbetet i Guds Rike vill jag i varje fall inte göra något för att hindra - lägga krokben - för någon "församlare"!
Välsigna kan man alltid!
Ingmar R
Av Anonym, Klockan lördag, mars 01, 2008 12:59:00 em
Ett tillägg ännu. Du började med att skriva om behovet av ett "eld upphör".
Kanske vi kunde modifiera det lite grann, och i stället tala om behovet av att få slut på "friendly fire"?
Jag tror ju att det egentligen är det du avser.
Ingmar R
Av Anonym, Klockan lördag, mars 01, 2008 9:17:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida