Kyrkorätt och kyrko-orätt
För alla som kan läsa finska vill jag peka på tidningen Kotimaas nätsida (finns på www.kotimaa.fi/kotimaa) och diskussionerna om kyrkorätten, som utgår från en artikel av docent Hannu Juntunen.
Jag kan personligen inte instämma i allt vad Juntunen säger, men han kommer med många intressanta påståenden. Bl.a visar han att uppfattningen (och lösningen av diskussionerna) är teologisk, han konstaterar att en stark och klar intention i biskop Sariolas kläm är att betona att den gamla hållningen inte är en villolära.
Men ännu starkare än Juntunens sakliga artikel (och det är fint att han seriöst vill samtala!) är Jyrki Anttinens och Arto Seppänens kommentarer, som finns på hemsidan. Så läs!
Jag ska se hur diskussionerna fortsätter, på olika håll, och fundera på om artikeln om kyrkorätten i Kp skall få några kommentarer till.
Jag finner att nyckelfrågorna i diskussionen är:
(1) Är förrättandet av gudstjänsten religionsutövning? (Juntunen medger att det är så)
(2) Vad har det blivit av det som Konstitutionsutskottets ordförande sade i sitt första inlägg när den avgörande diskussionen började: att Konstitutionsutskottet inte föreslår en klausul----för denna typ av frågor avgörs bäst av arbetsfördelningar ("työnjaoin"), regleringar av lediga dagar och semesterdagar mm.. Alltså man förespråkar precis det som nu skall förbjudas!! Säger detta något?
(3) De ändringar i lagberedningar efter beslutet år 1986 har inte förändrat den rättsliga grunden på något sätt. Grundlagens skrivningar är kvar, och i framställningen till ny kyrkolag i samband med ämbetsbeslutet år 1986 (framställningen gjordes 1987) finns klämmens text med i regeringens proposition till beslutet. Detta är en principiellt stor fråga. Det visar ju sig att det är kyrkan, inte staten, som ändrat sig.
(4) Det måste påvisas att väjandet i sig är diskriminering. Detta är en trossats, det är ju själva frågan. Vart skulle en sådan tes föra oss, om vi vägrar delta i moskéns fredagsbön (eller vice versa), diskriminerar man då muslimer?
Men jag försöker hålla mig till bara detta: för jag anser att vi inte kommer någon vart med detta ständiga processande och hotande om rättegångar, domstolar, böter, sanktioner osv.
Kyrkan måste ta frågan tillbaka, och lösa den enligt principen Abraham och Lot, Paulus och Silas...
Det går nog. Livet också inom kyrkan måste få chansen att växa så som det vill - så länge det är kristligt och bibliskt.
Henrik
Jag kan personligen inte instämma i allt vad Juntunen säger, men han kommer med många intressanta påståenden. Bl.a visar han att uppfattningen (och lösningen av diskussionerna) är teologisk, han konstaterar att en stark och klar intention i biskop Sariolas kläm är att betona att den gamla hållningen inte är en villolära.
Men ännu starkare än Juntunens sakliga artikel (och det är fint att han seriöst vill samtala!) är Jyrki Anttinens och Arto Seppänens kommentarer, som finns på hemsidan. Så läs!
Jag ska se hur diskussionerna fortsätter, på olika håll, och fundera på om artikeln om kyrkorätten i Kp skall få några kommentarer till.
Jag finner att nyckelfrågorna i diskussionen är:
(1) Är förrättandet av gudstjänsten religionsutövning? (Juntunen medger att det är så)
(2) Vad har det blivit av det som Konstitutionsutskottets ordförande sade i sitt första inlägg när den avgörande diskussionen började: att Konstitutionsutskottet inte föreslår en klausul----för denna typ av frågor avgörs bäst av arbetsfördelningar ("työnjaoin"), regleringar av lediga dagar och semesterdagar mm.. Alltså man förespråkar precis det som nu skall förbjudas!! Säger detta något?
(3) De ändringar i lagberedningar efter beslutet år 1986 har inte förändrat den rättsliga grunden på något sätt. Grundlagens skrivningar är kvar, och i framställningen till ny kyrkolag i samband med ämbetsbeslutet år 1986 (framställningen gjordes 1987) finns klämmens text med i regeringens proposition till beslutet. Detta är en principiellt stor fråga. Det visar ju sig att det är kyrkan, inte staten, som ändrat sig.
(4) Det måste påvisas att väjandet i sig är diskriminering. Detta är en trossats, det är ju själva frågan. Vart skulle en sådan tes föra oss, om vi vägrar delta i moskéns fredagsbön (eller vice versa), diskriminerar man då muslimer?
Men jag försöker hålla mig till bara detta: för jag anser att vi inte kommer någon vart med detta ständiga processande och hotande om rättegångar, domstolar, böter, sanktioner osv.
Kyrkan måste ta frågan tillbaka, och lösa den enligt principen Abraham och Lot, Paulus och Silas...
Det går nog. Livet också inom kyrkan måste få chansen att växa så som det vill - så länge det är kristligt och bibliskt.
Henrik
upplagd av Henrik Perret
09:09
4 kommentarer:
Här är konstitutionsutskottets ordförandes, biskop Kalevi Toiviainens inledningsanförande till diskussionen (se ovan):
Ensimmäisen puheenvuoron käytti perustevaliokunnan puheenjohtaja piispa Toiviainen, joka totesi mm. että perustevaliokunta ei ehdottanut mietinnössä tarkemmin mainituista syistä mitään ns. omantunnon klausuulia. Toiviainen toteaa lisäksi mm. seuraavaa:
”Valiokunta on varma siitä, että paremmin kuin klausuuleilla voidaan myös vastustajien tilannetta helpottaa siten, että se hoidetaan esim. työnjaoin, vapaapäiväjärjestelyin, lomasuunnitelmien ja muiden sellaisten yhteydessä. Käytännössä tämä merkitsee, että modus vivendi toteutetaan seurakunnassa, rovastikunnassa ja hiippakunnassa työjärjestelyin. Sillä tavalla voidaan saada myös vastustajien kannalta parempia käytännön ratkaisuja kuin vetoamalla klausuulein ilmaistuihin periaatteisiin, joille kuitenkin olisi löydettävä käytännön sovellutukset. Tämän vuoksi perustevaliokunta tahtoo, että asia hoidetaan mahdollisimman lähellä sitä kohtaa, missä ongelmat käytännössä ehkä esiintyvät ja luottaa siksi piispainkokoukseen, niin kuin siinä ponnessa
sanotaan. Piispainkokous sanoo perustevaliokunnan mietinnöstä antamassaan lausunnossa, että niillä kirkon jäsenillä ja viranhoitajilla, jotka suhtautuvat torjuvasti pappisviran avaamiseen naisille, tulee edelleen olla täysi toiminnan vapaus ja mahdollisuus tulla vihityiksi ja nimitetyiksi Suomen evankelis-luterilaisen kirkon eri virkoihin. Perustevaliokunta toteaa tämän johdosta, että se pitää omaa pontta n:o 3 riittävänä ja että piispainkokous on tuolla lausunnollaan
esittänyt missä hengessä se aikoo käsitellä ponnen n:o 3 mukaisia kysymyksiä.”
Nu, bästa biskopar och andra, skall vi ta upp detta spår, som vi under åren har förlorat, och vad andan och lösningsinriktningen beträffar följa denna vilja att respektera varandra.
Bara det inte är för sent. Hoppas inte!
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
onsdag, februari 20, 2008 12:45:00 em
Henrik, jag förstår att det är svårt att acceptera att evl.fi nu demonstrerar sitt avfall så här tydligt, men en grundfråga kvarstår: är det rätt att samverka i gudstjänst med MÄN som företräder uppenbart falsk lära, medan det är fel att samverka med KVINNOR?
Av
Anonym, Klockan
torsdag, februari 21, 2008 7:58:00 fm
Svar: nej!
Henrik
Av
Henrik Perret, Klockan
torsdag, februari 21, 2008 8:12:00 fm
Tack!
Av
Anonym, Klockan
torsdag, februari 21, 2008 9:42:00 fm
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida