"Folkhemskyrkans dagar räknade"
Läs vad komminister Yngve Kalin i skriver om Svenska kyrkan.
http://kalin.nu/spt08_1.htm
Det är viktigt att inte fastna vid de dystra framtidsutsikterna, det är inte därför jag hänvisar till denna artikel ur Svensk pastoraltidskrift.
Poängen är att väcka oss kristna i Norden till att inse nödvändigheten av att tända moteldar. Nu gäller det för oss att verka, möjligheter finns.
Inför sjusovardagen, som jag firar i Kotka på havsdagarna, är det skäl att fråga:
Broder Jakob, sover du?
Sover jag?
Henrik
http://kalin.nu/spt08_1.htm
Det är viktigt att inte fastna vid de dystra framtidsutsikterna, det är inte därför jag hänvisar till denna artikel ur Svensk pastoraltidskrift.
Poängen är att väcka oss kristna i Norden till att inse nödvändigheten av att tända moteldar. Nu gäller det för oss att verka, möjligheter finns.
Inför sjusovardagen, som jag firar i Kotka på havsdagarna, är det skäl att fråga:
Broder Jakob, sover du?
Sover jag?
Henrik
upplagd av Henrik Perret
11:56
2 kommentarer:
Artikeln är saklig och välskriven. Situationen och utvecklingen kan tolkas på olika sätt. Folkhemskyrkan har länge levt på att Sverige varit isolerat från omvärlden och att man burit vidare traditioner från far till son (och framför allt från mor till dotter). Knappast har en speciellt stor del av befolkningen någonsin varit särskilt specifikt kristet förankrad. Den kristna kyrkan har fått kanalisera bl.a. behovet av övergångsriter och ett allmänt religiöst "behov" att känna sig tillhöra ett större kosmiskt sammanhang och att finna en utväg för förundran över existentiella frågor. Då utbildningsnivån stiger och befolkningen konfronteras med alternativa livsåskådningar, religioner och vetenskapliga förklaringar är det naturligt att solidariteten med kyrkan tunnas ut. En del av kyrkans arbetare inser säkert ofråkomligheten av den här utvecklingen men hoppas att kyrkan kunde transformera sig till ett mera modernt, ekumeniskt och mindre specifikt format för att bättre motsvara det stora flertalet kyrkomedlemmars världsbild (vilket knappast kunde annat än litet förlångsamma utvecklingen). Andra resignerar troligen och hoppas att en kollaps inte skall ske innan de når pensionåldern eller att kollapsen sker gradvis. En del reagerar naturligtvis genom att försöka återgå till en missionerande och väckelsebetonad inställning. En sådan kan säkert lokalt och temporärt ha en viss inverkan men det förefaller synnerligen osannolikt att dessa "skällande hundar" kunde i nämnvärd grad påverka karavanen (då alternativet att en erövrare mer eller mindre med våld påför befolkningen sin religion inte längre är realistisk). En snäv religiös inställning (kristen, islamsk eller annan) är helt enkelt i längden svår att upprätthålla (annat än i ghettoliknande förhållanden) i ett mångkulturellt samhälle med hög utbildningsnivå. Detta problem brottas både konservativa muslimer och kristna med. På samma sätt som tränaren för ett ishockeylag som ligger under stort inför sista perioden trots allt försöker ingjuta hopp i sina adepter försöker en del kristna ledare naturligtvis hålla stridsmoralen hög och övertyga sina anhängare att allt inte ännu är förlorat. Det är en fin inställning. Man skulle nästan önska att oddsen inte var så dåliga. Det är inte lätt att acceptera att allting förändras och att man kanske satsat på fel häst (gäller närmast en del präster). Det betyder ju inte att ens liv för det skulle ha gått till spillo.
Av
Anonym, Klockan
söndag, juli 27, 2008 9:58:00 fm
För folkhemskyrkans del har tåget förmodligen gått. Detta innebär tack och lov inte att tåget har gått för kristendomen i Norden.
Det som händer kan också tolkas som att gränserna blir tydligare - den allmänreligiositet som under århundraden haft en kristen fernissa börjar nu se ut för vad den är.
Att Gustav Vasas politiska importprodukt, alltså lutherdomen, aldrig gick så värst långt in i den svenska folksjälen kan jag väl hålla med Matti V om. Med undantag för väckelserna på 1800-talet och första halvan av 1900-talet, alltså just när delar av svensk kristenhet satsade på evangelisation och inremission!
Nordisk kristenhet har att välja mellan att antingen på ett helt nytt sätt bli väckelsebetonad och evangeliserande, eller lägga sig ner och dö, om jag får uttrycka mej drastiskt.
Det kommer kanske att betyda att folkkyrkorna går under - det kommer att bli många som säger "detta är ett hårt tal", och sedan går sin väg, om Kristus verkligen blir predikad, men kristendomen får sin chans att leva upp!
Ingmar R
Av
Anonym, Klockan
söndag, juli 27, 2008 11:05:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida