Myter om min blogg - eller sant?

Jag får ibland höra – senast idag för övrigt – om att jag “bara skäller och kritiserar” på min blogg, att jag inte ser något positivt någonstans, att främst biskopar är föremål för min kritik.

Eftersom alla bloggar finns tillgängliga för alla, kan ju påståendet kontrolleras och verifieras eller omkullkastas.

Ibland (som jag tycker) har jag haft anledning att kritisera biskoparna. Jag har på denna blogg publicerat biskop Gustav Björkstrands öppna brev i Kyrkpressen och även publicerat mitt svar. Jag har även öppet kritiserat hanteringen av “fallet H. Sandell”, som jag tycker har fått orimliga proportioner och varit närmast förföljelse. Jag har påtalat biskoparnas redogörelse, som jag ser som en av orsakerna till många problem för prästerna.

Men i övrigt kan jag inte såhär spontant påminna mig om kritik av vårt stifts biskop.

Jag blev också ganska nyligen beskylld för samma saker av en biskop i ett finskt stift. När jag försökte få honom att konkretisera, för at få veta vad som upplevts sårande och kränkande, fick jag inget svar.. Jag ber om dokumentation.

Ibland får jag det intrycket att det är en myt att min blogg bara går ut på att kritisera kyrkans ledning. Med detta menar jag ju inte – om nu någon trodde det – att jag skulle hävda att jag är fel fri. Säkert inte. Det trodde väl ingen heller.

Men att jag skrivit om både glädjeämnen och sådant som är svårt eller sjukt eller orättfärdigt, det förnekar jag inte.

Men bedöm själv!

Jag tror att jag måste kolla själv också, kanske är jag närblind. Jag är en människa som skriver av mig, och det finns nog många saker som oroar mig. Men jag är också glad över mycket, också i vår kyrka. Jag har haft goda möjligheter att i mitt arbete koncentrera mig på det positiva vid besök i många församlingar i hela vårt land!

Men en sak kan vara att vi inte är vana att samtala om svåra frågor. Vi kan inte ifrågasätta något utan att det upplevs som personkritik. Det är synd. För jag tror att det är nödvändigt att tala öppet.

Jag hoppas att läsarna vågar – och vill – diskutera öppet. Detta är dock ingenting jag kan förutsätta. Men jag förutsätter att om man gör det – undantag kan finnas – så gör man det som regel under eget namn.

Jag hoppas verkligen (!) att min blogg inte skadar någon, med detta ber jag inte om ursäkt för mina åsikter (de kan ändras om så visar sig vara nödvändigt i ljuset av Guds Ord), men nog om jag har sårat någon eller kränkt någon.

Kanske min bön ska vara att Gud ska göra mig till en mera inklusiv och positiv människa!

Henrik