Paulus mot Jesus?

I många olika sammanhang har aposteln Paulus blivit beskylld för att vara den som förändrade “Jesu enkla lära” till något annat. Ibland har man sagt att Paulus förändrade kristendomen till att bli något annat än en judisk sekt. Jesus var, enligt denna uppfattning, en judisk rabbi, som undervisade sina lärjungar i linje med vad andra judiska lärare gjorde. Paulus kom sedan och gjorde kristendomen till en egen religion.

En annan variant av detta är att säga att vi på något sätt måste göra en skillnad mellan det som Jesus sade och det som hans apostlar sedan sade. Paulus, som har skrivit 13 brev i Nya testamentet, är den som också då blir föremål för kritik.

Paulus var “ett barn av sin tid”, heter det - något som för övrigt också Jesus från Nasaret har blivit beskylld för -  och vår uppgift är att söka ledning i Jesu ord för att “vaska fram” det som är genuin kristendom. Paulus kände inte t.ex. till den ansvarskännande form av homosexualitet, som nu diskuteras; han kände endast till homosexuella missbrukare, liksom han kände till heterosexuella missbrukare.

Stämmer det?

Jag vågar påstå att det finns knappast någon teologisk princip som är mera främmande för Nya testamentet än dessa påståenden. I NT betonas tvärtom enheten mellan apostlarnas undervisning och Jesu ord. Det var den apostoliska undervisningen som de första kristna bevarade (Apg. 2:42). Det var ur Pauli brev som de första kristna trosbekännelserna växte fram. I alla tider har apostlarnas ord varit lika självklart auktoritativa som Jesu egna ord.

En god vän berättade för mig att han en gång sagt, när han läste Luk 24 om Emmausvandrarna och Jesus: tänk om man hade fått vara med och kunde få veta vad Jesus sade åt lärjungarna när han berättade vad som i hela GT var skrivet om honom (Luk. 24:27,44)! En gammal prästman, som hörde hans kommentar, såg honom djupt i ögonen och sade: jag tror att vi vet vad Jesus sade på Emmausvägen. Det är det som vi har i de apostoliska breven i Nya testamentet!

Det är nytestamentlig lära, det är kristen tro.

Vår tid är full av mästare, som vet bättre än Herrens apostel Paulus.

En dam, rektor för en högskola, sade på en kurs ganska nyligen att hon tror på 90% av det som står i NT.

-   Hur är det med 10%, frågade min kollega Leif Nummela, är den flyttbar..?

Han ville antyda att “det flyttbara” och ifrågasatta just är det som i tiden är föremål för angrepp. Ofta handlar det om Paulus. Förr handlade det om ämbetsfrågan, om äktenskapet, och nu kan det handla om parförhållanden och sexualitet, eller om skapelsetro.

Jesus har själv gett uppdraget åt sina apostlar att “lära dem att hålla allt vad jag har befallt er”. Det är denna undervisning som vi har i de nytestamentliga breven. Och det är allt det som vi skall föra vidare.

Jesus sade: “Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig." Luk. 10:16

Så talar kyrkan också idag. Paulus skriver i 1 Tess. 4:8, efter att han gett undervisning om etiska och moraliska frågor:

“Den som avvisar detta, avvisar inte någon människa, utan Gud.”

Luther var på samma linje. I sin skrift “Om kyrkans babyloniska fångenskap” säger Luther:

"Om vi medgiva, att något av Pauli brev eller ett enda ställe i hans skrifter icke gäller i den allmänna kyrkan, då är hela Pauli auktoritet tillintetgjord. Ty då skola korintierna säga, att vad han lär om tron i romarbrevet icke gäller dem. Kan något mera hädiskt och vansinnigt upptänkas än denna galenskap? Vare det fjärran, fjärran, att en enda bokstav skulle finnas någonstädes hos Paulus, som icke hela den allmänna kyrkan vore pliktig att följa och iakttaga! Så hava icke fäderna tänkt ända till dessa farliga tider, då det enligt Pauli förutsägelse skulle komma sådana, som vore gudsförsmädare och blinda och galna - bland vilka denne broder är en och det den allra främste."

Till eftertanke och efterföljd.

Henrik