Äktenskapet som en profetisk provokation i postmodern tid
Maria Widl, professor i pastoralteologi och religionspedagogik vid den katolska teologiska fakulteten vid universitetet i Erfurt, har skrivit en mycket intressant artikel om äktenskapet. Anders Brogren fäste min uppmärksamhet på denna artikel på sin intressanta hemsida
http://www.brogren.nu/hemsida.htm.
Så skriver prof. Widl:
“Äktenskapet befinner sig i kris och är inte längre det normala civilståndet för vuxna människor. Allt fler människor avstår från att gifta sig eller gifter sig flera gånger. Par lever tillsammans utan att vara gifta med varandra och människor lever i olika typer av samlevnad. Skilsmässobarnen blir fler och fler och de bor tillsammans med sin ensamstående mor eller växelvis hos föräldrarna och vid veckosluten reser de ibland långväga för att besöka sin far. Allt fler barn lever som ”bonusbarn” till ”plastföräldrar” då barn från parternas tidigare förhållanden lever tillsammans med sina nya halvsyskon. Många par är på grund av sitt yrkesliv i åratal hänvisade till att bara träffas under veckosluten med eller utan barn. Individualism och det moderna livets geografiska rörlighet och höga anspråk på konsumtion och fritid leder till att många inte längre vill ha barn. I motsats till detta strävar homosexuella par efter att så långt som möjligt uppnå likaberättigande genom att få ingå äktenskap.”
Artikeln finns publicerad i den katolska tidskriften Signum 5/2009.
Läs hela artikeln:
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=3926
Henrik
http://www.brogren.nu/hemsida.htm.
Så skriver prof. Widl:
“Äktenskapet befinner sig i kris och är inte längre det normala civilståndet för vuxna människor. Allt fler människor avstår från att gifta sig eller gifter sig flera gånger. Par lever tillsammans utan att vara gifta med varandra och människor lever i olika typer av samlevnad. Skilsmässobarnen blir fler och fler och de bor tillsammans med sin ensamstående mor eller växelvis hos föräldrarna och vid veckosluten reser de ibland långväga för att besöka sin far. Allt fler barn lever som ”bonusbarn” till ”plastföräldrar” då barn från parternas tidigare förhållanden lever tillsammans med sina nya halvsyskon. Många par är på grund av sitt yrkesliv i åratal hänvisade till att bara träffas under veckosluten med eller utan barn. Individualism och det moderna livets geografiska rörlighet och höga anspråk på konsumtion och fritid leder till att många inte längre vill ha barn. I motsats till detta strävar homosexuella par efter att så långt som möjligt uppnå likaberättigande genom att få ingå äktenskap.”
Artikeln finns publicerad i den katolska tidskriften Signum 5/2009.
Läs hela artikeln:
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=3926
Henrik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida