Henriks kommentarer

05 februari 2010

Han, hon, hen, hin, hän...

Kyrkans tidning har en notis, som kanske låter som en ordlek, men som nog är något mera bedrövligt. Där står:

Han, hon eller hen — välj mellan tre kön
Sedan i höstas ska den som söker jobb på Sensus studieförbund uppge ett av tre genus: han, hon eller hen. Han, hon eller hen — välj mellan tre kön
Sedan i höstas ska den som söker jobb på Sensus studieförbund uppge ett av tre genus: han, hon eller hen.

Vad “han” och “hon” är vet vi sedan skapelsen, men “hen” är en nyskapelse (av människan):

“.. det nyskapade könsneutrala pronomen ”hen”, som är hämtat från queerteorin, och som ibland används inom HBT-rörelsen av personer med genderöverskridande identitet.”

Finskan har ju löst detta så att “hän” betyder både han och hon. Ibland kan ju detta skapa problem, men vanligtvis är det uppenbart vad som avses.

Vad eller rättare sagt vem “hin” är, vet åtminstone de som är litet äldre.

Det är mycket tragiskt när människan kommer därhän att hon inte vet vem hon är.

På något sätt tror jag svaret finns i detta:

Jag sökte mig själv, men fann mig icke.
Jag sökte min nästa, men fann honom (henne) icke.
Jag sökte min Gud och fann alla tre.

“Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

Bliv det du är.

Henrik

upplagd av Henrik Perret 00:31

7 kommentarer:

  • Att människor väljer att använda sig av pronomet "hen" betyder inte per automatik att människan inte vet vem hon är. Det handlar snarare om att personen i fråga inte anser sig passa in i de klassiska genusmönstren. Att välja pronomet "hen" är inte samma sak som att vara osäker och förvirrad.

    Av Blogger ordningsfrun, Klockan fredag, februari 05, 2010 2:26:00 em  

  • Tack för din kommentar.

    MIn fråga blir: är det skillnad på att vara någon och att känna sig som någon?

    OM man har en konstruktivistisk människosyn, att man "bygger sin identitet" kan man naturligtvis landa i olika lösningar och identiteter.

    Men i skapelsen fanns det bara "man" och "kvinna", och säkert gäller det att det bland de flesta - om inte alla - finns många frågor som gäller ens identitet. Men någon könlös människa finns inte.

    Jag känner naturligtvis till queerteorier och vet hur man resonerar. Men jag frågor om "hen" är en lösning i linje med naturen, eller en avvikelse "från naturen".

    För mig får varje människa vara det de är. Men lösningar som skiljer mellan kroppslig och själslig identitet tror jag inte riktigt på.
    Det kan väl inte vara ett normaltillstånd att ha en mans kropp men vilja vara kvinna? eller tvärtom. Eller ngt annat.
    Det betyder ju inte att man vill fördöma andra människor - men "naturligt" är det väl inte?

    Henrik

    P.S. Varför skriver du inte under eget namn?

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, februari 05, 2010 4:14:00 em  

  • Ja, i Bibeln kan vi läsa att Gud skapade människor till man och kvinna. Punkt. Men ska vi utifrån den meningen dra slutsatsen att Gud inte skapat intersexuella människor, eller människor med någon annan form av psykisk eller fysisk könsidentitet som inte är entydig? Jag tycker inte det, eftersom jag tror att Gud skapat alla människor. Därför tycker jag också att ordet "hen" har sin rättmätiga plats i svenska språket.

    Jag anser inte heller att vi i vårt språkbruk kan utgå från kristna normer och värderingar, även om jag själv är kristen.

    Du använder ordet "normalt" flera gånger i ditt svar. Jag vet inte riktigt vad du lägger in i ordet. Är normalt = något som majoriteten gör/är? Eller är normalt något som inte bryter mot mänskliga eller gudomliga normer? Eller något annat?

    Är det ett normaltillstånd att t ex ha en mans kropp men en kvinnlig könsidentitet? Det beror helt på vad du lägger i ordet "normalt". Det är inte vanligt förekommande, och kan därmed sägas vara onormalt. Men det är inte sjukt, äckligt eller syndigt.

    Jag är för övrigt en alldeles vanlig kvinna (både till det yttre och det inre) som dessutom är heterosexuell och gift.

    Av Blogger ordningsfrun, Klockan fredag, februari 05, 2010 4:35:00 em  

  • Hej igen!

    Nej, jag tycker inte heller att det är äckligt eller syndigt att ha en kvinnlig könsidentitet i en mans kropp. Vi kanske skriver förbi varann

    Jag har en god vän, som jag lärde känna "i en kvinnas kropp". Men jag har alltid upplevt henne som man. Nu är hon det (efter könsbyte). Det kan finnas mycket komplicerade livssituationer - allt annat än svartvitt.

    Men är det naturligt? I den meningen använder jag "normal". Paulus talar om ngt som är "para fysin", mot naturen.

    Men det är nog en "störning" - med vilket jag inte avser ngt förenedrande. Lika fullt människor är alla, och alla skapade av Gud.

    Jag tror dock att det är nödvändigt att skilja mellan "skapad som" och "född som" - allt som vi människor har från födseln behöver inte vara normalt även om ingen av oss skulle komma på tanken att skuldbelägga ngn individ för det.

    Jag tror att det är naturligt att en kvinna är kär i en man och vice versa, det är onaturligt att en man förälskar sig i en annan man och en kvinna i en annan kvinna. Att detta sker vet jag. Att jag inte betraktar dem som sämre människor för det, hoppas jag du tror.

    Jag tror på maximen "bliv det du är" - men då måste min bild vara det du är i skapelsen, inte i betydelsen "tuta och kör". Detta gäller lika fullt heterosexuella som homosexuella, bi- och trans-.

    Jag undrar om "hen" kommer att stanna. Varken i Västerbotten eller här i södra Finland tror jag att det kommer att slå igenom.

    Men vi får väl se.

    Hälsn Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, februari 05, 2010 4:47:00 em  

  • En något sen, uppföljande kommentar:

    Jag är fortfarande lite osäker på vad du lägger in i ordet "normalt".

    Jag och min man har frivilligt avstått från att bli föräldrar. Ingen av oss har någon längtan efter barn. Är detta onormalt eller ovanligt? Ovanligt, ja. Om det är onormalt beror på vad ordet normal betyder.

    Om "normalt" betyder "det som majoriteten gör/är", ja då är naturligtvis frivillig barnfrihet något onomalt. Om det däremot betyder "ej önskvärt, felaktigt" så tycker jag inte att det är onormalt.

    Jag vet inte heller om pronomet hen kommer att slå igenom. Vad jag däremot är helt säker på är att vi i svenska språket skulle behöva ett könsneutralt pronomen.

    Av Blogger ordningsfrun, Klockan tisdag, februari 09, 2010 1:36:00 em  

  • Hej, inte är det väl så viktigt vad jag tänker. Men med "normalt" tycker jag att man åtminstone måste lägga in "i enlighet med naturen", då är vissa saker "mot naturen" (para fysin) som Paulus skriver.

    Att sedan avstå är kanske en annan sak. Jag har fyra barn och fyra barnbarn och vill inte vara utan ett enda, gärna flera om Gud ger (barnbarn i detta skede:-)

    Jag vet heller inte varför vi behöver ett könsneutralt ord? Finskan har ju "hän" som betyder både han och hon, i finskan finns ju dessutom "isoäiti eller isoisä" (ordagrant "stormor" och storfar), men ordet säger inte om det är mormor eller farmor som avses (för att ta ett exempel).

    En svensk professor (feminist av den äldre sorten) berättade i SVT att hon hade sagt åt en studerande: men du är ju också kvinna. Den unga damen blev arg och sade: det är jag inte alls, jag är jag.

    Detta ser jag nog som en tragedi och en kris i vår tid. Konstruktionalismen tänker att man kan "bygga sin identitet" och själv besluta. Kön är ju ngt som definitivt är i motvind. Men VARFÖR? Inte utplånar "hon" eller "han" det mänskliga, det förenande, lika litet som det stryker bort det individuella och personliga.

    Däremot finns det mycket som måste ändras, och orättvisor som måste rättas till.

    Om du eller andra vill säga hen, så var så goda. Inte är det jag som avgör. Men jag tycker det är tragiskt om en människa inte är "du" med sitt kön.

    mvh Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan tisdag, februari 09, 2010 5:16:00 em  

  • Samhälls-Hädelse a la Hitler och andra antikrister kombinerat med moderna högtekonologiska miljögifter eller höga koncentrationer av i naturen förekommande gifter kan åstadkomma de mest vansinniga skador och missbildningar på människor.Fysiskt och psykiskt!!!+
    Framförallt när det gäller kroppen och tex genitalier eller avsaknad av sådana för att nu inte tala om vad kärnstrålning mm åstadkommer. Till Både Henrik och "ordningsfrun" vill jag säga att vi människor i vårt tekonlogiska högmod har medverkat till att "förfärliga syner" (eller var det "fruktansvärda syner" har visat sig också i "oskyldiga" människors livsfrukt.
    Back to basics= Till Gud =den Helige Ande och "låt oss bruka jorden" d v s utöva kultur i Guds Skriftenliga anda med minnet av hur JESUS botade sådana som var ofärdiga från moderlivet.
    Vad människorna i övrigt beträffar har det inte i någon som Helst tid varit många som velat tro Hemläxan som Bibeln och Romarbrevet i möjligast oförfalskade form ständigt påminner om. Gud, ta inte så helt ditt Ord ifrån oss utan låt oss ta vara på omvändelsens möjlighet så länge tron predikas rätt. Rätt man på rätt plats i omsorgen om de svaga. Heder åt Puonti - frågetecken åt ordningsfrun och förlåt om ni tycker jag jamsar. mvh Ulrik Fagerholm

    Av Anonymous Anonym, Klockan tisdag, februari 16, 2010 7:09:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida