Lya eller hem?

Igår lyssnade jag på en föreläsning av ecklesiastikrådet Seppo Häkkinen från kyrkostyrelsen. Han hade många intressanta synpunkter, se hans föreläsning på STI:s hemsida (www.teolinst.fi).

En av de frågor som han uppmärksammade var att alla goda företag vill hålla kontakt med sina kunder minst 5 ggr per år, något som i sig inte kan vara idealet för en församling, men som kan sporra oss att söka nya vägar till människor.

Vi har ju många positiva nyheter för kyrkan. Dop och skriftskola är nog populära. Men trenden är klart sjunkande, vilket kanske säger mycket mera åt oss nu än att procenterna ännu är rätt höga. Vigslarna är däremot tydligt på väg neråt, ett minskande antal människor vill vigas kyrkligt.

Men samtidigt skulle det gälla att finna nya produkter, ett ord som man egentligen inte får använda i andliga sammanhang. Men det får stå här nu, därför att det var det ord som Seppo Häkinen använde och därför att det innehåller en medveten strategi: att kyrkan inte i huvudsak ägnar sig åt att försvara sitt förflutna, utan att skapa sin framtid.

En av dessa framtidsmöjligheter kunde välsignelse av hemmet bli. "Från lya till hem" - kämpästä kodiksi - är en god idé, om och när den fylls med rätt innehåll.

För allt hänger på vad kyrkan bjuder på när människorna får kontakt med kyrkan.

Vi har oerhörda möjligheter, om de inte sumpas bort och sugs upp i tidsandan så att kyrkan inte har något specifikt att bjuda. Men möjligheter har kyrkan nog.

Frågan är om vi kunde låta bli att fastna i gräl och inbördes kiv och i stället låta oss övertygas att de som tänker annorlunda inte gör det av illvilja.

Kanske ribban kunde sänkas ytterligare litet. Man kan kanske inte förvänta sig att en ömsesidig överenskommelse kan avskaffa meningsskiljaktigheterna, men att vi kunde komma till att låta dem arbeta för Kristi sak som så vill. Må så Gud ge växten, 30-falt, 60-falt eller förhoppningsvis 100-falt.

Månne inte alla villiga kristna behövs, också de som nu hotas av utestängning?

Henrik