Henriks kommentarer

12 mars 2008

Vem är diskriminerad?

Ännu en gång måste jag ta till orda i ett ämne som jag helst skulle vilja vända mig bort ifrån.

Denna gång är det inte bara ämbetsfrågan, utan den förföljelse som präster med traditionell ämbetssyn utsätts för. Jag ber var och en läsa Jari Rankinens blogg. Den som kan läsa, med ögon och öron öppna, förstår vad det handlar om. Den behandling som han utsätts för är direkt skamlig.

Hur långt från den anda som rådde efter beslutet i kyrkomötet 1986 är vi inte!! Jag satt med i den arbetsgrupp som leddes av biskop Rimpiläinen och som med (sedermera, dvs. nuvarande) bl.a domprosten i Esbo utarbetade prästförbundets s.k. körregler.

Nu är det svek över hela linjen.

Jag hoppas att Du läser, och oberoende av Din inställning i ämbetsfrågan, att du reagerar mot denna orättfärdighet.

Jari Rankinens son är med i den skriftskola som han inte nu får hålla. Jag tror att de flesta kan ana hur detta kränker. Att detta ingenting har med kristet herdaskap att göra, detta att gillra fällor för sina medmänniskor, torde nog för alla innerst inne vara klart.

Herre, förbarma dig! Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra.

Det har länge varit klart för många, kanske dock inte för alla, var de verkligt diskriminerade i vår kyrka finns.

Jag anser att biskoparna, i aktiv tjänst och pensionerade, nu har ett mycket stort ansvar.

Henrik

Läs här: http://rankinen.blogspot.com/

12 kommentarer:

  • Skulle man ha en kyrklig seismograf som kunde registrera kriser i kyrkan, så tror jag att det skulle vara lätt att se var och när läget förvärrades markant.

    Jag hävdar att det började med biskop Heikkas arbetsgrupps rapport och framför allt med biskopsmötets redogörelse.

    Efter det har vi haft rättegångar, processer, tjänstledigheter, samvetskval osv. Knappast resultat av god pastoral behandling.

    Om detta tiger jag inte, för jag anser att det kan påverkas: våra biskopar kan, om de vill och när de vill, vända policyn på denna punkt. Det behöver inte leda till att ngn kvinnlig präst drabbas, ingen behöver förlora.

    Inte försvinner ju någons åsikt genom att man gör någons liv till något av ett helvete. Det är som om att inför pistolmynningen säga vid altaret: jag lovar att älska dig i nöd och lust.

    Vem vill ha en sådan lösning, en sådan kärlek?

    Köpt eller hotad trohet är ingen trohet.

    Detta är åtminstone min åsikt.

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan onsdag, mars 12, 2008 7:59:00 fm  

  • I en sådan här situation skulle det vara viktigt att höra den andra partens version innan man tar kraftigt ställning.

    Tyvärr är det inte alldeles omöjligt att hitta exempel på oönskvärt beteende (en del skulle kanske säga "skamligt") även hos kvinnoprästförespråkare.

    Av Anonymous Anonym, Klockan onsdag, mars 12, 2008 8:00:00 fm  

  • Skriv sådant med eget namn, tack!

    Jag tänkte också på det. Faktiskt. Men sedan beslöt jag att ändå skriva vad jag faktiskt tänker. Här är en del av orsakerna:

    Jag har försökt skriva till khden, men han har vägrat svara. Mitt mail gällde bara en fråga, det innehöll ing krav på hur han borde agera. Det kan jag inte som outsider säga åt en kyrkoherde.

    Jag har ingen anledning att betvivla Jari Rankinens blogg, nu handlar det ju inte om annat.

    Rankinen skulle ju inte lämna den skriftskola där hans egen son är med, om han inte vore absolut tvungen till det. Det förstår väl alla?

    Det alternativ (litet längre tjänstgöring, inklusive skriftskola och konfirmation av sin egen son) han redogör för på sin blogg, har han väl ingen anledning att välja bort, annat än i det fall att det han skriver stämmer??

    OM du får fram andra fakta, är jag villig att offentlig här i samma forum ta tillbaka eventuella överord. Jag ber dig kolla saken!

    Jag angriper inte någons principiella inställning i ämbetsfrågan. Jag är inte - i motsats till vissa på den andra sidan - ute efter att kränka någons rätt. Jag hävdar också minoritetens skyldighet att väja vid konflikter till förmån för majoriteten.

    Men vad jag inte kan förstå är att man gillrar en fälla, skapar en konfliktsituation om vilken man själv vet att kommer att bli problem för en broder i Kristus.

    Sådant ger jag ingenting för.

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan onsdag, mars 12, 2008 8:10:00 fm  

  • Rankisen kohtelu Vammalassa ei näytä olevan ihan asiallista. Tosin, Oulun hiippakunnassa naispappeja syrjittiin vastaavalla tavalla 13 vuotta 1986 jälkeen, ja paikoittain syrjitään vieläkin. Edellinen piispa ei kutsunut naispuolisia pappeja pappien kokouksiin, eikä noteerannut heitä millään tavalla. Käänsi selkänsä jos tapasi. Että ei Rankisen kohtelu nyt mitään ainutlaatuista ole. Samaa syrjintää ovat naiset kokeneet kirkossamme kauan. Rankinen nyt vain on MIES. Ja NYT nostetaan haloo, että kirkko on kriisissä.

    Av Anonymous Anonym, Klockan onsdag, mars 12, 2008 8:30:00 fm  

  • Hei, kiitos kommentistasi!

    MInusta tuntuu että ainoa tapa purkaa nyt syntynyt tilanne on luoda keskustelupiirejä joissa yritetään vaikuttaa "omien" asenteisiin niin ettei ketään loukattaisi.

    Syrjityksi tulemisen tunne sekä konkreettiset toimet ovat eri asioita. Olen iloinen sinun ensimmäisestä lauseestasi.

    Ymmärrän ettemme ainakaan nopeasti pääse syrjityksi tulemisen tunteesta. MIkäli kuitenkin yrittäisimme vaikuttaa sellaisiin tekoihin ja toimiin joihin pystymme vaikuttamaan, olisimme jo pitkällä.

    Kaikissa ristiriitatilanteissa on luonnollisesti toimittava enemmistön kannan mukaan. Mutta ristiritatilanne on hiukan venyvä käsite. Jos hauaa, niin sellaisia syntyy joka päivä, jos haluaa välttää, niitä ei välttämättä ole joka päivä.

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan onsdag, mars 12, 2008 8:38:00 fm  

  • För oss i Sverige är det frustrerande att inte kunna läsa finska. Som kyrkohistoriker har jag ofta beklagat denna brist, då det gör att jag saknar tillgång till många texter som berör mitt eget land. I dessa datortider borde det dock inte vara något problem att använda ett översättningsverktyg, men något sådant mellan våra två språk har jag inte lyckats hitta. Finns det? Häromdagen blev jag tipsad om en interaktiv språkkurs. Jag kanske skall tas den ibruk, även om jag avskräcks av Hugo Odebergs berömda uttalande: "Finska är ett svårt språk - det tog fjorton dagar att lära sig".

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, mars 14, 2008 10:40:00 fm  

  • Hejsan Henrik!

    Jag har följt Jari Rankinens situation via hans blogg i nästan ett och ett halvt år. När jag fick höra att han skulle säga upp sig blev nästan chockad eftersom jag hoppades att situationen skulle lösa sig. Efter att ha läst att Jari redan nu säger upp sig hade jag ärligt talat svårt att tro mina ögon (inte öron eftersom jag läste om det). På något sätt går inte det hela ihop för mig. Varför kunde man inte sköta det hela på ett sätt som man kommit överens om? Jag kan knappt förstå hur Jari känner sig, men nog är det ett knivhugg i ryggen.

    Personligen anar jag att det handlar om att man vill göra Jari till ett skrämmande exempel för andra präster.

    Sättet att gå till väga kan väl knappast hamna i kategorin kristen kärlek? Den här "doften" som du skrev är om (rubriken "Väldoft") är för mig inte kännbar i det här fallet. Min fråga till dig Henrik är att, om det inte är ett verk av den helige Anden, vems är det då? Är det "fria" människan eller den Onde själv, som än en gång lyckats gömma sig i någon annans kläder?

    Av Anonymous Anonym, Klockan fredag, mars 14, 2008 6:40:00 em  

  • Jag har nog svårt att tro att detta kommer från Herren. Snarare från hans motståndare. Men då vill jag nog understryka at det ofta i konflikter handlar om att när man försöker reda ut allt, sitter trådarna ingenstans fast. Den onde kan bara skapa kaos.

    Därför ser jag i första hand dessa agenter (= personer som har agerat) mera som objekt för den ondes listiga angrepp än som (med)subjekt.

    Men ansvaret har vi nog alla kvar, hur vi förvaltar vårt ämbete.Vi måste be om Guds skydd och hjälp, ingen klarar det på egen hand.

    Jag kan inte förstå att inte några gudstjänster, inklusive Jaris sons konfirmation, kunde skötas gentlemannamässigt. Men situationen är så låst. Läs Jaris blogg så får du tilläggsinformation. Jari har ju bett en opartisk part utreda om det han skriver om tf khdens agerande är överord, förvrängt eller om det är objektivt sant.

    Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att vi kunde ta några steg tillbaka, och försöka finna framkomliga vägar. Men det kan inte ske genom att tvinga någon - gäller alla parter - att handla i strid med sitt samvete.

    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan fredag, mars 14, 2008 7:28:00 em  

  • När Jesus överlämnades att korsfästas kunde knappast någon heller tro att det var Guds vilja. Att Kaifas profeterade om Jesu ställföreträdande lidande och död var ingivet av Gud, trots att det såg ut som att allt var i djävulens våld.

    Tänk om det är så att Gud vill visa något med detta? Tänk om han måste låta djävulens ondska komma fram så här starkt för att få oss att inse att han vill något annat än att till vi till varje pris ska stå sida vid sida med dem som förföljer Guds ord och församling? Tänk om det är så att Gud inte vill att det ska finnas framkomliga vägar i detta sammanhang? Att vi ska välja en annan väg och tydligt markera att vi inte kan ha något att göra med detta regemente?

    Av Anonymous Anonym, Klockan lördag, mars 15, 2008 7:45:00 fm  

  • Broder Ola har nog en poäng här, tycker jag åtminstone. Djävulen är fortsättningsvis "Guds bandhund". Han kan inte gå längre än kopplet räcker. Det som händer är, om inte ett uttryck för Guds aktiva vilja, så åtminstone ett uttryck för Hans tillåtande vilja.
    Kanske detta är en fingervisning om att det är dags att definiera orden "församling" och "kyrka" på ett mera skriftenligt sätt?
    Grundtvig kallar fokkyrkan "en världslig inrättning, inom vilken Guds Ande och levande kristendom blott kan finnas och verka som en främmande gäst".
    När gästen börjar kännas alltför främmande är det väl bara naturligt att han blir utsparkad - eller i varje fall klart blir upplyst om att han inte längre är önskvärd.
    Då blir det problem, om gästen har gjort sig så hemmastadd på det främmande stället, att han har börjat betrakta det som sitt hem, och börjat se dem han gästat hos som sin familj!
    Jesus gör mycket klart vem som är hans mor och hans bröder. Knappast vill han att vi ska lägga oss till med andra systrar och bröder. Luk 8:19-21

    Ingmar R

    Av Anonymous Anonym, Klockan lördag, mars 15, 2008 12:15:00 em  

  • Han leder, vi följer Honom. Det är svaret. Då avgör Han vart vi skall ledas, kanske den ene si, den andre så, eller så att Han för oss samman (också i yttre lösningar).

    "...än mer det gäller med Jesus fram!


    Henrik

    Av Blogger Henrik Perret, Klockan lördag, mars 15, 2008 2:02:00 em  

  • Samman har Han redan fört oss - i sig själv. Han är vinträdet, vi grenarna. Det finns bara ett Vinträdet Jesus.
    Vi får be om att också vi "grenar" mer och mer skulle upptäcka vad Han redan har gjort med oss!
    På den vägen kanske vi också hittar fram till mer av yttre enhet, vi som tror på Jesus och håller Hans Ord i ära.
    Grunden är ändå redan lagd, om vi sedan ser mer eller mindre av det. På Golgata.
    Var alltså välsignade, bröder!

    Ingmar R

    Av Anonymous Anonym, Klockan lördag, mars 15, 2008 6:33:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida