Stå upp för din tro och övertygelse!

Det är uppmuntrande att läsa att nye rektorn för Lunds universitet Per Eriksson, är en bekännande kristen, medlem av Evangeliska frikyrkan.

I en intervju i tidningen Dagen säger han att trots att hans utnämning har väckt debatt och att han utsatts för kritik av vissa lärare på universitetet, kommer han att att fortsätta vara sig själv.

"Alla andra är redan upptagna" (Oscar Wilde).

Per Eriksson, professor i signalbehandling, som i nu varit generaldirektör för Verket för innovationssystem (Vinnova), och tidigare bla varit rektor för Blekinge tekniska högskola, säger:

Sedan är det min övertygelse att det i regel är bäst att man inte döljer sin tro och övertygelse utan står upp för den. Offentligt om så krävs.

Det är mycket befriande att höra sådana röster idag! Jag tror också att sådana människor vinner respekt.

Tänk vad en rätt man på rätt plats kan betyda! (obs! betoningen är inte på man, annat än i det fall personen är man..)

Alltså:

Räds ej bekänna Kristi namn
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn
när allting annat flyr.

Henrik

Tapio Puolimatka vann läsarnas förtronde

Prof. Tapio Puolimatkas nyaste bok Usko, tieto ja evoluutio vann första pris i läsarnas omröstning. På bokmässan blev Tauno Väinöläs bok Virsikirjamme virret riksdagsman Timo Soinis val och därmed officiellt Årets kristliga bok.

Trots allt måste man konstatera att Tapio Puolimatkas böcker (i fjol 2 pris för en bok om Bibeln, i år 1 pris för sin bok om Tro, vetande och evolution) har noterats oerhört starkt. Årets kristliga bok utses av en person, medan läsarnas val är många människors gemensamma omdöme om vilken av dessa böcker som de ställer främst.

Därför är det anmärkningsvärt att prof. Puolimatka två år i rad har vunnit läsarnas förtroende, och detta år alltså första pris.

Henrik

A serious case could be made for a deistic God.

En debatt har ägt rum mellan John Lennox och Richard Dawkins, både professorer i Oxford.

Här följer en kommentar till debatten:

Dawkins was badly caught off-balance by Lennox’s argument precisely because, possibly for the first time, he was being challenged on his own chosen scientific ground.

This week’s debate, however, was different because from the off Dawkins moved it onto safer territory– and at the very beginning made a most startling admission. He said:

A serious case could be made for a deistic God.

Detta är märkliga ord som du kan läsa i sitt sammanhang!

http://www.spectator.co.uk/melaniephillips/
2543431/is-richard-dawkins-still-evolving.thtml

Kanske Richard Dawkins ännu blir en ny Saulus, som konfronteras med HERREN som ensam kan övertyga en människa. I så fall skulle kristenheten få en mycket begåvad personlighet.

Låt oss hoppas det, och be om det.

Därför:

“De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus”. 2 Kor. 10:5

Det kanske låter offensivt och aggressivt. Men det är själva fridens/fredens innersta centrum.

Henrik

Guldet blev till sand

I dagens nyhetsrapporter möts vi av katastrofala rapporter om börsras, om hur alla kurser rasar. Med början idag i Asien har effekten drabbat Europa och även vårt land. Helsingforsbörsen visar ett ras på ca 10% (vid stängningsdags till all lycka bara ca -3%, kl 20.00), i Europa på knappt 10% och när Wall Street öppnade sjönk Dow Jones Index genast till 5%, och frågan är var detta slutar.

I Ryssland har raset resulterat i att börsen stängdes, enligt uppgift.

Guldet blev till sand.

Detta visar hur Jesu ord är aktuella:

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Matt. 6:19-20

Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? Matt. 16:26

Hela världen - eller din själ?

För många kanske alternativet är lätt. Vad betyder jag, vad betyder något "sedan en gång" mot det ljuva livet idag.

Men: livet kan avbrytas förr än Du tror - vilket jag har fått erfara i min släkt.

Jesus säger om den rike kornbonden (Luk 12:20): Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop?

Vem skall få vad du samlat ihop?

Poängen är nog inte att man inte skall planera, analysera risker, bedöma, beräkna kostnader.

Poängen är snarare den att "det vi samlat ihop" inte kan rädda någons själ, sen när det gäller.

Men Jesus kan. Han är den fattiges vän.

Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. Rom. 10:12

Det är vår livsgrund och vår trygghet, vårt ankare i tider som gungar och skapar oro. Herren är med sitt folk, sin Kyrka.

Henrik

Fruktansvärt!!!!

Det har varit mycket diskussion om den abortvideo som visades för en grupp konfirmander (bara en del av dem såg den).
Via en islamisk sajt upptäckte jag en video på Finska Missionssällskapets hemsida (2 avsnitt) där den första videon visar en kvinnlig omskärelse, dvs stympning av hennes yttre könsorgan.
På den islamiska hemsidan sägs att videon inte borde ses av under 15 år gamla, eftersom materialet bygger på Mekane Yesus-kyrkan och dess upplysningar.

Videon är fruktansvärd, minst lika hemsk som abortvideon (som jag också har sett).

Jag tror dock att Finska Missionssällskapet har den på sin hemsida för att väcka avsky mot en sed som egentligen inte har sina rötter i islam, utan sägs härstamma från Egypten (från en kvinna - Faraos hustru - som inte ville att vackra unga kvinnor i hennes närhet skulle bli föremål för Faraos uppvaktningar).

Efter att ha sett videon blir det uppenbart för alla hur förnedrande, obarmhärtigt och kvinnofientligt detta brutala ingrepp är. Det har lett till faror vid förlossningar, till sjukdomar och infektioner osv.

Det finns kanske sidor i mänsklighetens liv som bara kan väckas genom äckligt och fruktansvärt material. Man kan faktiskt säga att i den mån sådan videofilmer kan leda till verkliga förändringar så finns det något etiskt försvarligt i att visa det. Ingen kan påstå att sådant leder till “mersmak”, utan det handlar om videofilmer som vill avskräcka och varna för och hjälpa människor att vända sig bort från sådant.

En helt annan typ är olika våldsfilmer och videosnuttar, som kan vara “inspirerande”. Till denna kategori hör t.ex. skolskjutningar, förevisning av videor som handlar om skjutvapen, rasistiska videor mm.

I dessa diskussioner finns två sidor. Den etiska huvudfrågan: avbrytande av liv (abort), ingrepp på Guds skapelse och på människans integritet (könsstympning). Den andra frågan är om man skall yttra sig så drastiskt i diskussionerna så att man använder avskräckande bildmaterial. Om detta är relevant, dvs om man strävar efter att bryta ett barbariskt beteende, så måste frågan få djupare perspektiv än diskussioner som inskränker sig till frågan om "man skall visa". Frågan kan - i rätt sammanhang sagt - ställas: får de veta vad som sker...
Jag vill inte förespråka sådana metoder som skadar människor, men jag tror alltså att frågeställningarna är mycket allvarligare än så.

Jag efterlyser en ny och saklig diskussion om sådant material.

Om Halvar Sandell ställs till svars för sin video, vilket nu åtminstone polisen avvisar, bör då inte FMS ställas till ansvar för att tillhandahålla sådant material?

Mitt svar är i vartdera fallet att detta skall tas allvarligt och vara föremål för grundlig prövning och eftertanke. Men samtidigt tror jag, bl.a på basen av 25 år bland ungdomar på valborgsnätter, skolavslutningar, rockfester och motsvarande att ibland är det bara drastiskt material som kan väcka oss till etiskt handlande.

Dags att avskriva processerna? Dags att återta anmärkning? Dags att börja samtala – på allvar?

Henrik

P.S. http://www.mission.fi/aineistopankki/videot/naisten_sukuelinten_silpominen/ - varnas för hemska bilder!!

Över 5100 besök..

Den 22.09.2008, för en månad sedan, ungefär 23.30 öppnade jag den nya räknaren. Då var det ca 61.300 besök på ett drygt år. Nu har allt börjat igen och på en månad (om en dryg timme) har 5100 besök noterats. Om man räknar alla besök, alltså sådana som ett par, tre gånger besökt bloggsidan samma dag så handlar det om närmare 6800 besök.

Det som litet förvånat mig är de olika länder som är representerade. De överlägset flesta besök kommer från Finland, följt av Sverige, och "okänt", sedan Nederländerna, USA, Estland, Ryssland, Spanien, Danmark, Italien, Storbritannien, Peru, Norge, Filippinerna och Portugal.

Förklaringarna kan i några fall vara misstag, i andra fall kan det handla om bekanta, eller t.ex. missionärer osv.

Jag skriver detta som en kuriositet, därför att det ju också säkert gäller andra bloggar, och säkert alla som kommenterar på min bloggsida.

Internet är nog en märklig företeelse. Vilka möjligheter, vilket ansvar!

Ibland hörs kritiska röster, inte bara när det gäller åsikter, utan folk kan säga att mitt tonfall är ironiskt, hatiskt eller något sådant. Jag beklagar om jag uppfattats så, just det har jag försökt undvika! I vissa fall har jag "fått fast" kritiker genom att det är uppenbart att de inte har läst vad jag de facto skrivit. I samma blogg som de kritiserat har jag kunnat skriva saker som de menar att jag missat, eller de har tolkat mig på ett sätt som jag i samma bloggtext tillbakavisar.

Jag tror att detta kan ge något att tänka på.

För det första visar det betydelsen av med vilken förhandsinställning vi läser texter och inlägg. Det styr tolkningen i skrämmande hög grad.

För det andra betydelsen att läsa rätt innantill, vi läser tyvärr inte vad som skrivits, utan vad vi tror att har skrivits.

Men för det tredje, och det tror jag gäller all kommunikation på nätet, något väsentligt är borta när man inte hör tonfall, ser minspel, kroppsspråk osv. Detta gäller mail, chat, bloggar och allt motsvarande. Det är både en fördel och en nackdel att känna någon, dels kanske man förstår bättre, men ibland förefaller det som om det också kunde blockera.

Jag tror också att det är viktigt att inse vad en blogg är. I en mening är det något som sägs i offentligheten och som man alltså är ansvarig för. I en annan mening är det skillnad på ett uttalande och t.ex. kåseri, det är skillnad på en dikt och på kommunikétext.

En blogg har alltid något enligt min mening sett över sig, utan att detta upprepas i varje sats.

Det är att vädra sina tankar och åsikter, att utrycka sina förhoppningar, att fundera och grubbla över livets mångahanda.

Jag hoppas att denna blogg, som minsann inte är världens centrum, skall få vara till mera nytta än skada.

Att den ska få bygga Guds rike och samla till Kristus, inte skingra, inte driva bort.

Henrik

Att ha rätt och att få rätt

Pastor Jari Rankinen, som varit i offentligheten på grund av sin konservativa syn i ämbetsfrågan, har skrivit en bok om sina upplevelser. Han kom till Vammala församling för många år sedan, med löfte att få verka enligt sin övertygelse (som alltså var känd av församlingen när han valdes till kaplan och redan tidigare).

De senaste åren har varit svåra för Jari. Hans t.f. khde har gjort livet surt för honom, och har bl.a sänt ganska osakliga SMS till Jari. Jari Rankinen anhöll om tjänstledighet och verkade under 6 månader som präst i Afganistan (de finländska truppernas militärpastor).

Jari talar i sin bok ganska öppet om sina upplevelser som till slut ledde till att han måste be om avsked.

Det märkliga är att han när han publicerar en del av de osakliga scenerna (inklusive meddelanden), så skriver Helsingin Sanomat att han (Jari) går åt sin t.f. khde. Plötsligt blir den orätt som Jari fått smaka, hans fel.

Det är skillnad på att ha rätt och få rätt.

I denna situation vågar jag verkligen skriva så.

Hans tf khde anklagar dessutom oss “gammaltroende” med det gamla men lika ohållbara argumentet att “om man godkänner den apostoliska tidens etik i kvinnoprästfrågan, måste man enligt samma etik också godkänna slaveriet och det att en hustru är sin mans egendom på samma sätt som mannens ko.”

Jari Rankinen konstaterar att det är ett egendomligt påstående. Han frågar om hans t.f. khde ”anser att katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkan godkänner slaveriet och att man enligt dessa kyrkosamfund kan jämföra sin fru med sin ko?”

Frågan – retorisk – avslöjar den ihålighet som följer på den smädelse som gammaltroende utsätts för.

Därmed inte sagt att alla behandlar de gammaltroende så.

Jag har hört khde Aino Vesti (khde i Masku församling utanför Åbo) inför hela kyrkomötet (inklusive alla biskopar, präster och alla ombud) säga att hon vill tillhöra samma kyrka som de som avvisar kvinnliga präster, att hon känner många av dem och att de är gentlemän och fina kristna.

Modigt sagt av en kvinna, som lätt kan beskyllas för att “svika kvinnornas sak”.

Hur annorlunda är inte livet med sådana människor, trots att vi ser olika på frågorna.
Vi söker svar tillsammans och enskilt, i smågrupper och per mail ibland.

HERREN må leda allt, och förnya sin kyrka. Kanske skall det en dag visa sig att sanningen var annorlunda än vi hade tänkt oss, kanske annorlunda än någon förstod. Men var och en av oss må kämpa vidare i ärlighet inför en öppen Bibel och finna oss i att inte få rätt också om vi ngn gång skulle ha rätt.

Henrik

P.S. Läs Jari Rankinens kommentar: http://rankinen.blogspot.com/

Två kyrkliga röster om Bibeln

Biskop emeritus Bertil Gärtner har också börjat blogga. På hans blogg läser jag några rader som är mycket intressanta. De förmedlar två röster. Den ena är hans, Bertil Gärtners, tidigare biskop i Göteborgs stift. Den andra är Ingemar Ströms, tidigare biskop i Stockholms stift.

Så skriver Bertil Gärtner:

"Fick ett brev att Theofil i Lund måste flytta. Man har inte fått tillräckligt med respons. Det är synd. Ett så fint bibliotek. Och en så fin målsättning: utvecklas som teologer och växa som kristna i tro på Jesus Kristus. Kan det möjligen vara så att en förening med mottot: “Tilliten till Guds Ord har varit en ledstjärna…” i dagens kyrka knappast är attraktiv? inte ens bland teologie studeranden? Eftersom erfarenheten säger att ingen väckelse eller andlig förnyelse sker utan en tillit till Guds Ord så finns där en förklaring till den kraftigt nedgående kurvan i Svenska kyrkan när det gäller deltagare i huvudgudstjänsterna. Finns det i kyrkans historia någon andlig förnyelse byggd på liberalteologi och liberal bibeltro? Där det idag växer bland kristna I vårt land så är det där man lyssnar helhjärtat till Bibeln och inte plockar fram ur den bara det som passar in i dagens sekularisering.

Litet senare i hans blogg citerar han en f.d. kollega, biskop Ingemar Ström:

Jag minns en diskussion på kristna journalistklubben i Stockholm för en del år sedan. Ingemar Ström vädrade sin pessimism när det gällde bibelläsning. Ibland vore det lika bra att folk inte läste sin Bibel, tror jag att han till slut sa. “Det kan leda till en mängd problem i församlingarna!”

Läs gärna biskop Bertil Gärtners blogg, han berättar gripande exempel om Bibeln från sina resor i Centralamerika och Afrika!

http://bertilbloggar.wordpress.com/

Henrik

Berättigad fråga

En bok, The God Delusion, skriven av den kände naturalisten och ateisten Richard Dawkins har sålt bra och är en av de böcker som man ofta hänvisar till på ateistiskt håll idag.

Det finns ingen Gud och Dawkins är hans profet, kunde man säga med travesti på det som sades om Ingmar Hedenius i tiden.

Men ett av Dawkins' argument besvaras bra av Alister McGrath, professor i teologi vid samma universitet (Oxford), besvarar detta enkelt och övertygande.

Dawkins säger att Bibeln, tron på Gud och allt det där är som tron på julgubben, dvs barnsagor, som man växer ifrån med stigande ålder och bildning.

McGrath frågar i sitt svar (The Dawkins Delusion) när man har hört talas om någon som i vuxen ålder börjat tro på julgubben. (för svenska läsare: jultomten). Och det är en berättigad fråga!

Alister McGrath är nämligen själv f.d. ateist, med en doktorsavhandling i molekylär biofysik. Han själv är ju ett motargument. Men McGrath nämner som exempel Anthony Flew, världens mest kända ateist, som har meddelat för några år sedan att han inte längre är ateist. Han anser att man inte kan förklara tillvaron utan tro på en personlig Gud.

McGrath hävdar dessutom att Dawkins i sina framträdanden blivit allt mera ironisk och att han tyr sig till förenklingar, något som han inte använde under tidigare skeden.

Dawkins är en varm förespråkare av evolutionsteorin, även om han inte egentligen är naturvetare. Hans professur var en professur i etologi (han studerade me andra ord djurens beteende).

Förhoppningsvis är Richard Dawkins' framtid sådan som Saulus' en gång var. Han var oerhört engagerad i motståndet mot gudstro, han förföljde de kristna (vilket mig veterligen Dawkins inte gör). Men Dawkins är en lysande talare och debattör. Vad kunde det inte bli av en omvänd Dawkins!?

Men argumentet att ökad bildning och stigande ålder, utbildning i kritiskt tänkande mm, skulle leda till förkastande av Bibeln och den kristna tron motsägs av de tusen och åter tusen f.d. ateister, som efter att ha utbildat sig har funnit tron på Kristus.

Svaret på Richrd Dawkins' bok har nu publicerats på finska. Den är skriven av McGrath och hans fru.
För den som vill ha svar.

Henrik

Problem i församlingarna

Jag har mycket den senaste tiden tänkt på Nya testamentets brev och på den förkunnelse som finns där.
Ett av de drag som jag tycker att präglar hela NT är att man både säger “ja” och “nej”.

Apostlarna drar sig inte för att konkretisera. De avvisar bestämda läror. De säger nej till okristliga livsstilar. De varnar för villolärare, de nämner flera av dem vid namn!

Ett sanningskriterium är alltså att den kristna förkunnelsen “polemiserar” mot det som är fel och falskt. Utan lagens förkunnelse, utan förmaningar, utan avslöjanden av falskhet blir också det stora Ja, som evangeliet är, fel.

Nu är inte en blogg jämförbar med apostlarnas texter. Det som sägs skall prövas just i ljuset av apostlarnas texter. Det vi säger i förkunnelsen, i tal eller skrift, i samtal och debatter, skall vara i enlighet med Guds Ord.

Det skall också sägas i kärlek.

I varje fall tycker jag att det är hälsosamt för oss nutidskristna att ställas inför några av de många texter i NT som talar om problem.


Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.
 Rom. 16:17,18

  Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. 12 Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus".
 1 Kor. 1:11,12

Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.
1 Kor. 5:1
Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.
1 Tim. 1:18-20

Som du vet, har alla i Asien vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes.
2 Tim. 1:15
Gör allt du kan för att snart komma till mig. 10 Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. 11 Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst. 12 Tykikus har jag sänt till Efesus. 13 När du kommer, så ta med dig manteln som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, och böckerna, framför allt pergamentskrifterna. 14 Kopparsmeden Alexander har gjort mig mycket ont. Herren skall vedergälla honom efter hans gärningar. 15 Du måste också själv vara på din vakt för honom, ty han har häftigt satt sig upp mot vår förkunnelse. 16 När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Måtte inte detta tillräknas dem. 17 Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att jag skulle fullfölja förkunnelsen och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap. 18 Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
 2 Tim. 4:9-18

Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
 2 Petr. 2:1
Mycket mera kunde sägas.

Pröva allt, och behåll vad gott är!

Vi är alla beroende av Guds nåd. Och det innebär också att vi skall avvisa det som är fel och falskt.

Henrik

Nu är den här!

Nu är den här! Diskussionen om att det inte räcker med enbart den gamla diskussionen hetero- och/eller homosexualitet.

I gårdagens Helsingin Sanomat intervjuas en "sexualanarkist" som säger att äktenskapslagstiftningen och diskussionerna kring den inte beaktat alla varianter av mänsklig kärlek, inte t.ex. månggifte.

Denna sexualanarkist säger att homosexuella ska tillbaka till allmänna WC:n, död åt heterokulturen. De anser att också Seta, som arrangerade Pridemarschen, är för liberala.

Detta är säkert ett ytterlighetsfenomen, men Helsingin Sanomat ger mycket spaltutrymme ( sin bilaga NYT).

Detta vore inte ens värt ett omnämnande, men jag tror alltså att trenden kommer att bli ungefärligen denna:

Det blir så småningom slut med diskussionerna kring s.k. registrerat partnerskap. Dessa diskussioner kan nog pågå ännu några år. Men de kommer att ersättas, som i NOrge och Sverige, av en annan diskussion.

Det registrerade partnerskapet, diskrimineringsdiskussionerna mm är endast taktiska led i en utveckling som kommer att leda till krav på en könsneutral äkstenskapslagstiftning.

"Äktenskapet" måste omdefinieras. Det är kravet. Det kommer att kunna bli en överenskommelse mellan man och kvinna, mellan två män eller två kvinnor. Det gör det hela mycket enklare än om man kör med parallella lagstiftningar, tillämpningar mm.

En ideologisk grund för detta är att man säger att äktenskapet tillhör det privaträttsliga området.

Samhället har inte rätt att blanda sig i hur människan sköter sina relationer.

Jag tror - men hoppas givetvis inte - att också månggifte kan komma in i bilden. Om vuxna människor frivilligt vill bilda olika förbund, två män dela en kvinna (med henne samtycke), eller några kvinnor och en eller två män vill bilda ngt slags äktenskapskolhos, så ska det bli möjligt.

I Sverige har flera ungdomsorganisationer på allvar i den offentliga debatten förespråkat polyamorös kärlek.

Kanske en klangmatta utgörs av det faktum att många i det uppväxande släkten inte har sett, inte har personliga erfarenheter av ett lyckligt äktenskap.

Klart är i alla fall att detta blir ett andligt sett nedbrytande skede i hela vår västerländska kultur. Nu behövs det kristna människor på barrikaderna.

Samtidigt så hoppas jag innerligt att dessa för varje samhälle viktiga etiska diskussioner skall kunna föras i en saklig och konstruktiv anda, så att inte de människor som kämpar med sin sexuella identitet i ännu högre grad blir offer.

Det är därför det är viktigt med tio Guds bud. Det är därför det är viktigt att julevangeliet läses i våra skolor, att psalmer sjungs, att man talar om vår kristna tradition. En annan sak är att mycket mera bör göras, men det är nog en viktig del av det som också bör ske.

Henrik

Tampereen ev.lut.seurakuntien "vastahyökkäys"

Eroa kirkosta-sivut ovat herättäneet huomiota, varsinkin sen jälkeen kun asia sai lisää julkisuutta. Päivittäin kerrotaan kuinka monta ihmistä palvelun kautta on eronnut kirkosta (eilen 417).

Ny Tampereella ollaan lähdetty "vastahyökkäykseen".

Sivusto on tietoisesti tehty niin että se painii "samassa sarjassa".

Käy katsomassa: http://www.eroakirkosta.info

Monta hyvää asiaa, "kristitty, älä pakoile, käy päin"!

Mutta kyllä osittain on syyllistytty popularismiin. Miksi?

Ja, niin kuin eräs hyä ystäväni huomautti, jos kirjoitat sanan Jeesus, niin saat vastaukseksi

Hakusi ei tuottanut yhtään tulosta!

Mistä se kertoo?

Henrik

"Jag förmår ej draga himlen till mig ner"

Lämna kyrkan, anslut dig till kyrkan - på olika hemsidor finns alternativ för varje behov. Tillsvidare verkar det som om "lämna kyrkan" skulle ha större framgång än "anslut dig till kyrkan" - kanske delvis därför att de flesta ännu tillhör kyrkan.

Häromdagen fick jag ett brev av en kvinnlig kollega som berättade att hon böjt knä, bekänt sina och folkets synder och bett Gud förbarma sig över vår kyrka. Hon nämnde också ett par namn, som hon särskilt ororade sig för.

Igår sade en vän sedan många år, en pastor i en av våra frikyrkor, att "också vi inom frikyrkorna oroar oss för Borgå stift och för den lutherska kyrkan. Snart måste Ni väl nog bilda en egen luthersk frikyrka!?"

De senaste månaderna och veckorna har dessa och liknande kommentarer blivit allt vanligare.

Men jag ser ett tredje alternativ, åtminstone ännu. Och det är att kyrkan måste förnyas.

Problemet är att jag inte vet hur det skall ske.

Jo, jag vet att vi frimodigt skall arbeta, förkunna evangeliet om Kristus, hålla fast vid Bibelns undervisning, vilket också betyder att avvisa falsk lära. Och vi skall be flitigt.

Men med psalmförfattaren till en av våra psalmer måste jag bekänna jag förmår ej draga himlen till mig ner".

De senaste tidernas besök på nätet, i böcker och tidskrifter visar att vi här har att göra med en världsvid företeelse, som mig veterligen inte har fötts genom organisatoriska eller motsvarande beslut.

Jag har redan tidigare skrivit om GAFCON, här finns uppgifter om en gemenskap, Covenant (förbund), inom Church of England, med många evangelikaler bland undertecknarna till ett upprop - "La crème de la crème of British evangelicalism skriver en kommentator.

Ropet och bönen är densamma: håll fast vid biblisk och klassisk kristendom! Ta avstånd från dem som välsignar samkönade par, eller förespråkar det osv.

Här kan du t.ex. läsa om det:

http://jimhamilton.wordpress.com/2007/01/17/n-t-wright-and-john-stott-on-different-sides-of-the-issue/

http://www.anglican-mainstream.net/2006/12/12/a-covenant-for-the-church-of-england/

I vårt land har utvecklingen nog försvårats för oss som har en traditionell ämbetssyn. Vesa Pöyhtäri, Jari Rankinen, Markus Malmivaara är namn som förknippas med åtgärder från kyrkans sida.

I vårt eget stift har Halvar Sandell varit illa ute, låt vara att biskop och domkapitel åtminstone än så länge har reagerat förhållandevis milt jämför med de finska domkapitlen. Men den behandling som Halvar Sandell fått utstå i medierna och i offentligheten, som nog också sammanhänger med "kyrkliga" ställningstaganden, har varit outhärdlig.

Jag tror - och hoppas - att församlingarna inte stilla tigande skall tolerera vad som helst. Detta skriver jag också till dem som är djupt oeniga med mig och mina slutsatser.

Jag tror att en allt större grupp inom kyrkan tycker att det börjar gå för långt. Å ena sidan har vi ett "mannen och kvinnan tiger i församlingen när det gäller känsliga frågor, vilket nog långt uppfattas som samtycke eller åtminstone som likgiltighet. Å andra sidan har vi beklämmande exempel på en kyrka som överger Bibelns lära.

Jag har strukit exemplen, för jag vill inte peka ut någon person. Men de flesta läsare vet hur det är!

Vi har en undervisning om synd och nåd som inte alls räknar med förtappelsens möjlighet. Vi har alla möjliga uppfattningar om de mest elemnetära frågor i den kristna tron.

Ungefär som i dikten i ett tidigare inlägg som bla säger såhär:

They all believe in love and goodness.
They only differ on matters of creation,
sin, heaven, hell, God, and salvation.

De (religionerna) tror alla på kärlek och godhet, de skiljer sig endast i fråga om skapelse, synd, himmel, helvete, Gud och frälsning.

Steve Turner talade om de olika religionerna. Men vad ska man säga om detta gäller vår egen kära lutherska kyrka?


NU förstår väl alla att det inte är synd och förtappelse som jag vill förkunna. Jag skulle som första präst falla ut om Gud gav igen, om jag bokstavligt talat blev uppskattad efter förtjänst. Nej, jag får nog som David med tre olika ord vrida mig i min syndabekännelse (Ps. 51) och hoppas på Guds oförtjänta nåd.

Någon kanske reagerar mot det att man lyfter fram problemområden i vår kyrka och prästernas förkunnelse.

Men läs NT, och se hur många problem som de nytestamentliga texterna nämner: synder som nämns vid namn, personer som omtalas som ställer till förtret för apostlarna och de kristna, villoläror, partisinne osv.

Om det skall bli någon förändring, måste Gud själv stå för den.

Det är många av oss som hoppas på en sådan, så får också HERREN själv bestämma vad och hur och när det skall bli.

Henrik

Desinformation, diskriminering, förföljelse

I senaste nr av Kristet perspektiv skriver Johan Candelin några tänkvärda ord om en tendens som går igen i kyrkans historia och liv.

Desinformation - diskriminering - förföljelse.

Igår fick vi veta att pastor Markus Malmivaara blivit avstängd från prästtjänst i 3 månader (Vammala församling). Idag får vi veta att pastor Jari Rankinens besvär över domkapitlets i Åbo ärkestift beslut om att avstänga honom från prästämbetet i 3 månader förkastats.

Detta betyder att Jari Rankinen mister sina prästrättigheter under en period av 3 månader.

Jag uttalar fortsättningsvis min förundran över att tjänstemannarättsliga åtgärder - eller vad är det annars - tillämpas på en präst, trots att en präst ännu inte i samhälllets mening är tjänsteman. Detta paket förkastades första gången av kyrkomötet och nu kommer det i nygammal tappning igen.

Men förvaltningsdomstolens förkastande av Rankinens beslut kan kanske läsas också så (=åtminstone så) att förvaltningsdomstolen konstaterar att domkapitlet inte förfarit olagligt utan att därmed säga att domkapitlet hade varit tvunget att handla så. Detta är dock bara en tolkning, en möjlighet. Förvaltningsdomstolarna svarar ju i allmänhet inte prejudicerande, utan de svarar endast på den frågeställning som är anhängiggjord.

I vilket fall som helst är situationen mycket sorglig.

Den förman som bidragit till detta kallar Rankinen för kyrkans rötägg number one, och skriver andra svinaktigheter åt Rankinen (som har publicerats i Rankinens bok).

Vilka åtgärder tänker biskop Kari Mäkinen vidta mot denne uppenbart olämpliga förman?

En präst med kyrkans tro avstängs, medan andra som handlar mot bibel och bekännelse frias eller frikänns eller har frihet att verka utan några som helst hotbilder.

Är detta rätt?

Det blir snart kaos. Bibeln har inte ändrat. Läs kyrkans gamla betänkanden (bara några tiotal år gamla - de skulle inte accepteras idag). Vad säger detta om oss?


Henrik

Biskoparnas samtalsinlägg om sexualetik och kärlek

I ett tidigare, kanske renatv alltför spontant inlägg har jag kommenterat biskoparnas nya bok om kärlek och sexualetik.

Jag ville försöka förverkliga 8. budets förklaring, där Luther som känt uppmanar oss att tänka och tyda allt till det bästa. Därför skrev jag bl.a att biskop Gustav Björkstrand yttrade sig mot abort.

Någon har kontaktat mig efter att ha läst Hbl:s kommentar och ett mera preciserande ställningstagande skulle säkert vara av behovet påkallat. De facto så talade biskopen om aborternas höga antal, om det att kyrkan alltid försvarat liv och stått på livets sida - något som jag ville tolka som ett tal mot abort (med undantag av nödfall). Han talade också om att samhället inte får utöva påtryckningar mot väntande mammor med ekonomiska bitankar, dvs de inte helst skulle få föda foster med ett sannoliktt eller konstaterat handikapp.

Jag har intervjuat närvarande och kollat mitt intryck. Jag konstaterar tyvärr att biskopen ingenting sade om sin personliga uppfattning om att abort är fel, och ett brott mot femte budet. (Om jag har missförstått ger jag rum för ett korrigerande yttrande på "bloggutrymme" - ej endast som kommentar). Biskopen har förstås också mera meningsfulla och viktigare fora än min blogg.

Alltså: tack för goda ord i rätt riktning, men fram för mera klara etiska besked och tydliga signaler i en högaktuell fråga! Det gäller ju livet!

Vad boken i övrigt beträffar landar vi redan nu i den frågeställning jag antydde: "vi måste leva med delade meningar".

Biskoparna konstaterar att kyrkan inte kommer att uppnå enighet i frågan om homosexuell välsignelse, men säger att vi är kallade att bevara kyrkans enhet.

Men detta är ju en omöjlighet! Och detta är ju klart fel!

Den inställning som BIbeln avvisar måste kyrkan klart och tydligt avvisa som en lösning som inte är en hjälp för en kämpande medmänniska!

Även om denna fråga kommer i och med nästa bok (biskopsmötets betänkande om homosexualiteten), syns svaret redan nu. Detta kommer att allvarligt hota kyrkans enhet.

Vidare kan man säga att boken inte är klart när det gäller äktenskapet; man lämnar dörren öppen för samboförhållanden och även andra lösningar. Äktenskapet är "den bästa" lösningen, men inte den enda.

Här skulle man nog önska sig mera civilkurage och klarhet.

Men goda saker sägs nog om trohet, om kärleken, om familjen, och om - en av bokens förtjänster - "vardagskärleken" - att vanlig vardagskärlek räcker mycket långt.

Den diskussion om Esbo domkapitels beslut, som redan dagstidningarna gör sig lustiga över (se t.ex. Helsingin sanomat idag) med konstaterandet att "först säger man att man välsignar, sen säger man att bad bara litet". Detta måste ju ge ett underligt intryck åt alla parter. Läs för övrigt också kyrkpressens biskopsintervju, www. kyrkpressen.fi, denna veckas nummer).

Nu gäller det att hålla fast vid och "kämpa för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga. Judas v.3

Henrik

Bygg inte hus på sand

Tidningen Dagen publicerar idag en nyhet som jag gärna förmedlar:

Påven: Bygg inte hus på sand

Finanskrisen visar att tron på Gud överträffar ett liv som ägnas åt att jaga materiell välfärd. Det sa påven Benedikt XVI på måndagen i ett uttalande.

- Vi ser det nu i en kollaps av de stora bankerna att pengar försvinner, de är ingenting, sa påven, enligt nyhetsbyrån Reuters.
De senaste veckornas kris har fått företag och institutioner som ansetts mycket stabila att vackla eller falla. Påven använde sig av en biblisk metafor när han påpekade att de människor som förlitade sig på det materiella mer än Gud, "byggde sina hus på sand". Han hänvisade i sitt tal till Jesu ord i Matteusevangeliet 7: "Den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand."
- Bara Guds ord är grunden för all verklighet, sa Benedikt XVI.
Påvens uttalande gjordes i samband med att han öppnade en biskopssynod i Vatikanen.

Säga vad man vill, men så talar en biskop.

Henrik

"En familjebok"

Jag har precis kommit från biskoparnas informationstillfälle med anledning av utgivningen av den nya boken Kärlekens gåva, Biskoparnas uttalande om familj, äktenskap och sexualitet.

Vid tillfället sades många goda saker om familjen, om äktenskapet, om kärleken mellan man och kvinna som jag tacksamt noterar.

Boken innehåller nog de tendenser som jag i min förra blogg hänvisar till, och detta kommer väl säkert mera att synas i det kommande betänkandet.

Vid presskonferensen medverkade tre biskopar, ärkebiskop Jukka Paarma samt biskoparna Huovinen och Björkstrand. Alla biskopar betonade familjens och äktenskapets centrala roll. Ärkebiskopen påpekade att av de ca 1 miljon äktenskap som finns i Finland, är 84% sådana som är såväl mannens som kvinnans första äktenskap.

Biskop Björkstrand uttalade sig också mot abort och oroade sig över den höga abortstatistiken.

Så det finns en hel del att glädja sig åt.

I frågorna skymtade hela tiden parförhållanden, regnbågsfamiljer mm fram. Kanske hade många förväntat sig att denna problematik skulle komma tydligare fram.

Men också i denna bok behandlas denna fråga, och till hela boken får vi anledning att i olika sammanhang återkomma.

Det handlar ju om vad man säger och inte säger. I varje fall finns det mycket positivt att säga om det som sades på presskonferensen, låt vara att där fanns frågetecken.

En av behållningarna var det som både ärkebiskopen och särskilt prof. Tuula Tamminen (barnpsykiatri i Tfors) betonade: kunskapens/informationens relation till värderingarna. Att kunskap, särskilt sådant som gäller dessa områden alltid är förbunden med värderingar.

Tuula Tamminen sade även att en vuxen kan älska också som frånvarande, men ju yngre ett barn är, desto mera tydligt blir det att barnet kan älska bara det närvarande, ungefär så.

Men först ska vi veta, sedan tycka.
Läs den! Tyck och tänk!

Henrik

"Vi får lära oss att leva med detta"

På tisdagen kommer biskoparnas bok att ges offentlighet, en sexualetisk bok, vet inte riktigt vad den till alla delar kommer att omfatta.

Utan att försöka vara profetisk antar jag att vi inte får ett enigt och entydigt svar i fråga om homosexualiteten heller. Enligt ryktet så har två biskopar inte undertecknat texten, vilket - om det alls stämmer - är en principiellt intressant markering. Vad som därmed sägs beror ju på innehållet.

Jag misstänker att en ton i boken blir vi får lära oss att leva med detta. Jag hoppas min misstanke är obefogad, men skriver ut den i varje fall - detta har blivit ett allt vanligare svar i kyrkliga sammanhang. Kyrkan har svårt att enas om någonting.

Å ena sidan är denna sats "vi få lära oss att leva med detta" en ärlig bekännelse. Sanningen är ofta(st) den att man inte kan komma fram till ett svar som alla kan enas om, det må sedan gälla nästan vad som helst. I och för sig är detta en redovisning av det faktiska läget: hur göra när man helt enkelt inte kan övertyga varann?

Å andra sidan är det något mycket beklämmande över en sådan tes. Men felet är kanske inte att man säger så, det är ju i överensstämmelse med verkligheten, utan det faktum att teologin idag inte kan lösa teologiska problem på ett övertygande sätt. Det är med andra ord inte fel på svaret, det är fel på instrumentet som skall ge svar, på teologin.

Vi har hamnar i en situation där demokratin och inte teologin blir avgörande. Av hänsyn till de olika grupperingarna kan man inte fastlå något så absolut att inte de andra åsiktsgruppernas positioner skulle synas i slutresultatet.

Orsakerna finns säkert redan i utgångsläget. Det handlar om en ofta oredovisad och icke verkställd uppgörelse med de olika förförståelserna. Därför blir diskussionen svår.

I dessa diskussioner är Bibeln centralt med, men inte alltid som norma normans.

Det är detta som är kyrkans verkliga kris.

Nu behövs en teologi som har sina rötter i Bibeln. Detta är redan en sats som för många framstår som en omöjlighet, eftersom Bibeln för många per definitionem inte kan ge något entydigt svar.

Men detta är inte kyrkans bekännelse. Tvärtom talar såväl KL 1§ och KO 1§ om grunden för kyrkans tro: den heliga Skrift, dess profetiska och apostoliska skrifter.

Vi måste återvända till det bibliska mönstret att bejaka sanningen och att avvisa villfarelsen. Det går inte att leva med både ett ja och ett nej.

Men om denna kända tes används nu, återstår alltså att se.

Henrik

Den centrala frågan

Med anledning av föregående text om beslutet i Esbo, konstaterar jag att (precis som i ämbetsdiskussionerna, åtminstone i vissa skeden) är man i stort sett enig om Bibelns ståndpunkt när det gäller utlevd homosexualitet.

Man återupprepar den argumentation som användes i ämbetsdiskussionerna. Oenigheten gäller inte så mycket den exegetiska frågeställningen, utan den hermeneutiska: gäller detta idag? Är det tillämpbart på vår situation?

Medan den enda sidan säger att detta är normerande för kyrkan, säger den andra detsamma, men med det principiella tillägget att Bibeln avvisar sexuellt våld, utnyttjande, homosexuell prostitution osv. Däremot konstaterar man att Bibeln inte känner den form av homosexuell, osjälvisk vänskap, som är betecknande för dem som vill sluta "etiska förbund" och lova varandra trohet och osjälviskhet, precis som vid heterosexuell kärlek.

Den centrala frågan (i denna diskussion alltså) blir denna:

Kände Paulus och de andra apostlarna, för att inte tala om GT, den form av homosexuell kärlek som vi nu talar om att välsigna?

Jag är övertygad om att man kan svara jakande på den frågan.

Till detta måste vi återkomma mera grundligt, för detta handlar om svåra och känsliga frågor.

Henrik

Förbön?

Esbo domkapitel har beslutat att inte vidta åtgärder mot prosten Liisa Tuovinen, som har välsignat ett lesbiskt par i ett kyrkligt rum.

I motiveringarna säger biskop Mikko Heikka att det handlade om förbön, och att Handbokens formulär för förbön användes i tillämpliga delar.

Jag har tidigare hört att kontrahenterna planerade ceremonin tillsammans med Liisa Tuovinen, att tre frågor ingick (som besvarades med vigselformulärets ord "tahdon", "jag vill" eller "Ja" som det heter på svenska), att ringar växlades, och att tillfället var reserverat under ordet "bröllop" (det sistnämnda argumentet tar jag lätt på).

Avsikten var att få detta att framstå som en vigsel, och paret betraktar sig som gifta enligt vad som framkommit i intervjuer mm.

Var och en kan bedöma om detta är felaktiga slutsatser genom att se en kort del av ceremonin som senare kommer att sändas i TV som helhet.

http://www.hs.fi/kotimaa/artikkeli/
Piispa+Heikka+uskoo+homoparien+vihkikaavaan/1135239851439

(obs! videon finns på ovannämnda sida, texten delad på två rader av praktiska skäl)

MItt intryck är definitivt att detta skulle klassas som vigsel.

Endast lagfarne assessorn, docenten i kyrkorätt Pekka Leino tog avstånd från beslutet.

Biskop Heikka anser att domkapitlets majoritet ville argumentera utg från teologin, medan lagfarne assessorn ville hålla sig till juridiken.

Sanningen är dock den att Pekka Leino både stod för juridiken och teologin. Han hänvisar i sitt avvikande yttrande till Guds Heliga Ord.

Enligt de flesta kristna kyrkor är detta ett för en kristen kyrka omöjligt steg.

Äktenskapet är ett förbund mellan en (1) man och en (1) kvinna.

Det är å andra sidan klart att kyrkan kan be för alla människor. Men hållbarheten i resonemanget att detta bara är en förbönsakt framkommer om man testar formuläret på andra etiskt diskutabla förhållanden.

Jag är förvånad över att Domkapitlet i Esbo kunde gå in för detta. Ännu mera förvånad och sorgsen är jag över att Pekka Leino blev ensam om att avvika från majoritetens ställningstagande.

Efter detta frågar man sig ju:

1. För vem behövs någon utredning efter detta? De som bejakar detta gör ju det utan lov, utan formulär, utan tillstånd, oberoende av alla utredningar? För oss andra räcker det som står i Guds Ord, entydigt och klart.

2. Vad har Bibeln för ställning i vår kyrka?
Jag förenar med mig prof. Antti Laato, som i kyrkans utredning om homosexualiteten ("Voiko Raamatun sanasta "ei" tulla "kyllä"? i boken Homoseksuaalisuus Raamatussa ja kirkon opetuksessa), för svenska läsare: "Kan Bibelns "nej" bli ett "ja":

"Rent allmänt kan man säga, att om kyrkorna skulle komma till det slutresultatet att Bibelns "nej" förändras till ett "ja", så skulle Bibelns hermeneutik resultera i en fullständig ekumenisk kris. I Bibeln skulle inte efter detta finnas någon sak eller någon detalj, som man inte om man så ville skulle kunna förändra med motsvarande hermeneutiska argumentering."

Nu hoppas man att kyrkor över hela linjen tar avstånd från denna heresi och detta avsteg från klassisk kristen tro och att detta förblir en provinsiell "olycka" i kyrkans arbete.

Det låter som barmhärtighet, som acceptans och medmänsklighet, men är det det?

Låt mig sist försöka betona att detta inte är den hjälp vi skall ge våra homosexuella medmänniskor. Det för dem in i en återvändsgränd och i en värld som Guds Ord tydligt tar avstånd från.

Känslan vänjer sig vid det mesta, men Ordet förändras inte.

Hur många andra frågor, också sexualetiska, borde här anföras från den heterosexuella verkligheten, som på samma sätt innebär avsteg från den gemenskap som Gud har välsignat i tidens begynnelse.

Ingen går fri, alla har samma kamp, att söka de lösningar som Guds Ord anbefaller. Och vi har alla ansvar för varann, för varandras ensamhet och känsla av utsatthet i livets mångahanda situationer.

Henrik

Ripittäytyminen

Mies meni rovastin luo ripittäytymään ja sanoi: "Vanhoja syntejä kadun ja uusia suunnittelen."

Henrik