Om en lem lider?
Det var en gång två präster... Jari Rankinen och Vesa Pöyhtäri. Skall man måsta säga så en gång? För nu handlar det kanske om att de var präster, det ser bekymmersamt ut.
Båda dessa bröder hotas av avstängning från tjänsten, och kanske kan de i förlängningen mista prästämbetet.
Samtidigt medan deras kolleger frimodigt förkunnar att Kristus dog i onödan, det finns ingenting att frälsas från, Jesus dog inte för oss utan med oss, Paulus ansåg inte Jesus vara Guds Son, inte ens gudomlig... osv osv i all oändlighet.
Kvinnliga kolleger har välsignat samkönade par - hänvisningen till att det var en "privat tillställning" är ju helt inadekvat. En annan präst än den först åsyftade har enligt en finsk veckotidning förgyllt livet genom att välsigna ett lesbiskt pars registrering i närvaro av "ett femtiotal" personer. Sannolikt gäller detta även manliga kolleger. Och efter Helsingfors domkapitels beslut kan den verkliga soppan börja; många kan se detta som ett prejudikat.
Jag tänker inte börja någon klappjakt på någon, inga besvär från min sida är att vänta, det är meningslöst och helt ointressant. Jag har ingen lust att bråka heller, för sådant skall inte avgörs genom domstolsbehandlingar utan genom studium av och samtal om Guds Ord.
Men jag får inte det att gå ihop: Jari Rankinen och Vesa Pöyhtäri bekänner sig till den tro som en gång för alla meddelats åt de heliga (Judas v.3), och de hotas av avstänging från ämbetet (först sannolikt från tjänsten).
Jag har skrivit på en lista till förmån för försonlighet - till den verkan den hava kan (sannolikt ingen).
Det finns många präster som helt uppenbart avviker från kyrkans tro, som inte kan skriva under vår apostoliska trosbekännelse. Samtidigt finns då dessa "defekta" bröder som tror som kyrkan tror, men som inte kan acceptera en nyordning som några kyrkor gått in för.
De får inte fortsätta som präster, de andra nog, de som avviker från kyrkan på centrala punkter: no problem!
Detta är och förblir ofattbart och oacceptabelt.
Jag hoppas att detta skall gå in i hjärtat och samvetet på berörda biskopar och alla biskopar i motsvarande situationer!
Jag hoppas också att vi som har den gamla synen skall agera och uppträda korrekt och medmänskligt, och inte blanda in annat än biblisk teologi i dessa situationer. Det finns nämligen intet försvar för ovänlighet, för envishet eller bråkighet, nog för brokighet.
Jag hoppas också att kristna människor, inte minst i deras församlingar men också andra, nu reagerar och säger vad de önskar. Vi präster är ju dock församlingens präster och tjänare.
Nu har nästa fråga kommit. Kanske den kommer att väcka många fler.
Nyligen hemkommen från Österbotten kan jag berätta att många (spontant) kom fram och diskuterade frågan om välsignelse av samkönade par, och man sade "vi är många för vilken det blir droppen"...
Bara någon biskop också skulle reagera i sak, inte bara fly undan genom att hänvisa till vad enskilda präster kommer till för slutsatser i "själavårdande" samtal. För också i själavården gäller Guds Ord. Både lagen och evangeliet.
Man frågar sig nog dessa tider:
Om en lem lider? Lider då de andra lemmarna med den?
Ibland tänker jag: "Herre, huru länge...?"
Henrik
Båda dessa bröder hotas av avstängning från tjänsten, och kanske kan de i förlängningen mista prästämbetet.
Samtidigt medan deras kolleger frimodigt förkunnar att Kristus dog i onödan, det finns ingenting att frälsas från, Jesus dog inte för oss utan med oss, Paulus ansåg inte Jesus vara Guds Son, inte ens gudomlig... osv osv i all oändlighet.
Kvinnliga kolleger har välsignat samkönade par - hänvisningen till att det var en "privat tillställning" är ju helt inadekvat. En annan präst än den först åsyftade har enligt en finsk veckotidning förgyllt livet genom att välsigna ett lesbiskt pars registrering i närvaro av "ett femtiotal" personer. Sannolikt gäller detta även manliga kolleger. Och efter Helsingfors domkapitels beslut kan den verkliga soppan börja; många kan se detta som ett prejudikat.
Jag tänker inte börja någon klappjakt på någon, inga besvär från min sida är att vänta, det är meningslöst och helt ointressant. Jag har ingen lust att bråka heller, för sådant skall inte avgörs genom domstolsbehandlingar utan genom studium av och samtal om Guds Ord.
Men jag får inte det att gå ihop: Jari Rankinen och Vesa Pöyhtäri bekänner sig till den tro som en gång för alla meddelats åt de heliga (Judas v.3), och de hotas av avstänging från ämbetet (först sannolikt från tjänsten).
Jag har skrivit på en lista till förmån för försonlighet - till den verkan den hava kan (sannolikt ingen).
Det finns många präster som helt uppenbart avviker från kyrkans tro, som inte kan skriva under vår apostoliska trosbekännelse. Samtidigt finns då dessa "defekta" bröder som tror som kyrkan tror, men som inte kan acceptera en nyordning som några kyrkor gått in för.
De får inte fortsätta som präster, de andra nog, de som avviker från kyrkan på centrala punkter: no problem!
Detta är och förblir ofattbart och oacceptabelt.
Jag hoppas att detta skall gå in i hjärtat och samvetet på berörda biskopar och alla biskopar i motsvarande situationer!
Jag hoppas också att vi som har den gamla synen skall agera och uppträda korrekt och medmänskligt, och inte blanda in annat än biblisk teologi i dessa situationer. Det finns nämligen intet försvar för ovänlighet, för envishet eller bråkighet, nog för brokighet.
Jag hoppas också att kristna människor, inte minst i deras församlingar men också andra, nu reagerar och säger vad de önskar. Vi präster är ju dock församlingens präster och tjänare.
Nu har nästa fråga kommit. Kanske den kommer att väcka många fler.
Nyligen hemkommen från Österbotten kan jag berätta att många (spontant) kom fram och diskuterade frågan om välsignelse av samkönade par, och man sade "vi är många för vilken det blir droppen"...
Bara någon biskop också skulle reagera i sak, inte bara fly undan genom att hänvisa till vad enskilda präster kommer till för slutsatser i "själavårdande" samtal. För också i själavården gäller Guds Ord. Både lagen och evangeliet.
Man frågar sig nog dessa tider:
Om en lem lider? Lider då de andra lemmarna med den?
Ibland tänker jag: "Herre, huru länge...?"
Henrik
upplagd av Henrik Perret
13:25
3 kommentarer:
Hej. jag har alls ingen kommentar till ditt inlägg utan försöker bara komma i kontakt med dig på det här sättet. Du skrev en nekrolog över Helge Degerman i Hbl för någon tid sedan, jag undrar om vi kunde få använda densamma eller en något förkortad version av den i Resonans, sång- och musikförbundets medlemstidning som utkommer i nästa vecka? Isåfall vore jag tacksam om du tar kontakt via e-post, resonans@fssmf.fi, och om du kan skicka den på det sättet är det väldigt bra.
hälsningar Anne Sjökvist/resonansredaktör
Av
Anonym, Klockan
torsdag, februari 15, 2007 10:28:00 fm
Det borde inte få vara så att präster med konservativ ämbetssyn ska uteslutas ur gemenskapen, så länge de inte trampar någon på tårna. Även om många kvinnor känt sig illa behandlade av konservativa kolleger borde det inte behövas några hämndåtgärder mot dem som framhärdar i sin ämbetssyn. Ämbetssynen spelar knappast någon synlig roll vid de flesta förrättningar. En annan sak är att jag nog alltid utgick ifrån att biskopen skulle kunna acceptera kvinnliga präster och vi fick ju en sådan biskop.
Vad gäller välsignelse av partnerskap har jag kommit till den uppfattningen att den homosexuella läggningen som sådan inte är någon synd. Hur är det då att leva som sambo, begå äktenskapsbrott, stjäla och supa eller vara självisk? Vi är nog ganska snara att förlåta och gå vidare.
Det är nog pedofili (eller pederasti) det är frågan om i Pauli brev. Och det är väl inte sådant man sysslar med i de partnerskap som Finlands lag tillåter. Då kan man lika väl ifrågasätta äktenskap mellan man och kvinna, ifall de inte ingås uttryckligen för att sätta barn till världen?
Bara några tankar som jag hoppas att ni i de konservativa kretsarna kan ta till er. Vi behöver ömsesidig förståelse!
Carola
Av
Anonym, Klockan
måndag, februari 19, 2007 6:23:00 em
Hej Carola, tack för din kommentar!
Jag har egentligen tidigare kommenterat detta, men bara som kommentar att det är Guds Ord som ska avgöra rätt och fel, och det sker av Guds goda om oss alla. Det finns både heterosexuell och homosexuell synd.
Det går nog att påvisa att Paulus inte enbart eller ens främst talar om pederasti; "arsenokoites" betyder ju en som ligger med män (delar säng med) och det finns en liten bok på svenska som heter Homoerotik av en professor i Lund (Chrys Caragounis) som man kan beställa genom våra bokhandlar, jag tror att också SLEF har den.
Jag säger som Paul von Martens härim veckan att Gud inte skapade Adam och Evert utan Adam och Eva, det handla inte bara om livets förbestånd, men detta finns givetvis centralt med.
En annan sak att vi ska - som du riktigt påpekar - bemöta varje människa med förståelse och erkännande.
med vänlig hälsn
Henrik
P.S. Du kan se i mina tidigare inlägg om det intresserar. Vi ska sluta gräla om ämbetssynen, men vi ska inte sluta samtala om den. För det enda som gäller är att förstå Guds Ord och sedan underordna oss detta välsignade Ord.
Av
Henrik Perret, Klockan
måndag, februari 19, 2007 8:52:00 em
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida