Hbt-bibeln versus hbt-ideologin i Bibeln

En av dagens diskussionsämne är den s.k. hbt-ideologin, konceptet bakom regnbågsmässor, välsignelsedebatter angående samkönat partnerskap osv.

Först av allt vill jag betona att ingen människa skall behöva känna det så att det jag nu skriver utdömer honom eller henne som människa, att man måste vara rädd för mig eller någon annan, att man inte får tala om hur man har det och vem man är, också om och när det skulle handla om sådant som här kommer att beröras.

En homosexuell person är lika mycket älskad av Gud som en heterosexuell.

Däremot skriver jag inte under satsen att Gud har skapat människan homosexuell, i strid med vad skapelseberättelsen understryker om människan. Att man är född som homosexuell, eller kanske snarare att den homosexuella identiteten föds mycket tidigt och har orsakssammanhang som inte behöver vara beroende av vederbörande person, eller ens av andras medvetna påverkan, vågar jag däremot säga.

Samtidigt säger en lång "praktik" och många samtal och livsöden att det ofta tyvärr kan handla om utnyttjade personer, om människor som på olika sätt störts i sin sexuella identitet, kanske under speciellt känsliga skeden under uppväxttiden. Därmed säger jag dock inte att alla homosexuellas personlighet skulle kunna förklaras med det, och inte i någon händelse att jag skulle ha någon speciell insyn i uppkomsten av det som i många avseenden förblir en gåta. Man läser mycket, en del helt trovärdigt. Tyvärr finns mycket skrivet som kunde klassificeras som en argumentation för den egna identiteten.

Man kan inte diskutera homosexualitet och heterosexualitet eller någon annan form av sexualitet utan att också alltid föra en etisk diskussion.

För en kristen människa handlar det om vad Bibeln säger och hur den skall förstås i dagens värld, dvs både om den exegetiska och den hermeneutiska diskussionen.

Man hör ofta sägas att de "klassiska" texterna i Bibeln som behandlar homosexualitet (1 Mos. 1-2, som behandlar det heterosexuella och monogama äktenskapet, 3 Mos. 18:22, 20:13; Rom. 1:18-32, 1 Kor. 6:9-10, 1 Tim. 1:10) bör förstås i ljuset av etiska eller oetiska sexuella relationer. Det som Bibeln fördömer, säger man, är själviskheten och utnyttjandet av andra. Exempel på detta är t.ex. homosexuell prostitution eller homosexuell våldtäkt.

Frågan är om detta håller streck. Eller rättare sagt: man behöver inte ens fråga så för ett närmare studium av texterna visar att så inte alls är fallet.

Robert A. J. Gagnon, bitr. professor i NT vid Pittsburg Theological Seminary har skrivt en ca 500 sidor omfattande bok i ämnet, som blivit en klassiker, prisad och noterad i alla teologiska läger: The Bible and Homosexual Practice (2001), Texts and Hermeneutics.

Han skriver bl.a. om de grekiska termerna malakoi och arsenokoitai:

”The occurrence of malakoi and arsenokoitai in the vice list in 1 Cor. 6:9, and of arsenokoitai in the vice list i 1 Tim. 1:10, confirm our reading of Rom. 1:24-27. In 1 Cor. 6:9 the term malakoi has most in view males who actively seek to transform their maleness into femaleness in order to make themselves more attractive as receptive or passive sexual partners of men; arsenokoitai has most in view men who serve as the active sex partners of the malakoi. Neither term can be widened in meaning to include heterosexuals or narrowed in meaning to exclude certain non-exploitative forms of homosexual intercourse. The context for 1 Cor. 6:9 and 1 Tim. 1:10, colletcively indicate that the term arsenokoitai has intertextual connections to the Levitical prohibitions of homosexual intercourse and so the exclusive endorsement of monogamous, heterosexual marriage in Gen. 1-2, in the Decalogue prohibitions of adultery, and in Deuteronomic expulsion texts. Both vice lists clearly establish that in the authour’s view believers who do not turn away from participating in homosexual intercourse are among those who will be excluded from God’s coming kingdom.”

(Robert A. J. Gagnon: The Bible and Homosexual Practice, 2001, Texts and Hermeneutics, s. 338-9)

Gagnon hävdar alltså att det är omöjligt att bredda eller beskära betydelsen av texterna så att Rom 1, 1 Kor. 6 eller 1 Tim 1 skulle handla också om heterosexuella förhållanden eller alternativt bara en del av de homosexuella förhållandena, Paulus talar enligt Gagnon om alla homosexuella samlag.

I GT och också i den judiska traditionen är därför också argumentet "mot naturen", dvs redan skapelseordens "till man och kvinna skapade han dem" implicerar ett heterosexuellt förhållande och märk väl ett avståndstagande från dess motsatser och alternativ såsom para fysin, i strid med, bortom naturen.

När kyrkan tar ställning till denna för många människor mycket tunga problematiken, är det skäl att se hela perspektivet inklusive det som Gagnon i slutet av det ovan anförda citatet hänvisar till: den som inte vänder sig bort från homosexuellt samliv ställer sig utanför det kommande Gudsriket.

Kyrkan begår ett allvarligt brott om den förespråkar eller inte avvisar utlevd homosexualitet som synd. Det kallas i Bibeln förförelse. Det innebär att lära människor att de inte behöver förlåtelse för sådant som Gud i sitt Ord säger att kan utestänga dem från frälsningen. Det är ingen marginell fråga. Varje präst eller biskop som här handlar i strid med Ordet är inte en rätt herde. Det är helt klart, och det är inte min idé.

Att det finns mycket annat som tillhör samma kategori är en annan sak. Självklart. Hela Bibeln bör tas på allvar. Samtidigt som man alltså på goda exegetiska grunder kan slå fast att de klassiska texterna inte kan bortförklaras, kan man sammanfatta detta med att konstatera att Paulus helt entydigt, i linje med GT, tar avstånd från utlevd homosexualitet, men samtidigt kan man konstatera att Paulus inte är särskilt upptagen av homosexualiteten. Många andra frågor finns högre på hans agenda, också vad synd och okristligt liv beträffar.

Det finns också många texter från antiken som visar att påståendet att man i antiken inte skulle ha känt till det "osjälviska homoerotiska förhållandet" vid sidan av det oetiska utnyttjande eller det själviska njutandet inte håller. I Chrys Caragounis' utmärkta lilla småskrift Homoerotik finns många exempel som visar att sådana påståenden är nonsens.

Men det finns nog någonting som i det i och för sig nödvändiga avståndstagandet av den utlevda homosexualiteten som inte är tillräckligt. Detta måste kompletteras med en inklusiv inställning till varje människa. I stället för en "medmänsklighet" som leder till fördärvet, måste en omsorg om en homosexuell medmänniskas hela livstituation, hans eller hennes vardag, bli viktig för församlingsgemenskapen. Varje mässa måste vara en mässa för homosexuella, en mässa där han eller hon får kraft och livsglädje att söka Guds välsignelse i sitt liv, att kämpa mot synden i alla dess former, precis som heterosexuella människor skall bekämpa otukten i alla dess uttrycksformer.

En ny debatt håller nu på att födas kring polygamin och polyamorösa förhållanden. Argumentationen är förbluffande lik den argumentation som nu anförs visavi homosexualiteten. Det handlar först om en privatisering av den etiska diskussionen: varför skall staten, kyrkan eller någon överhuvudtaget blanda sig i hur jag löser mina sexuella och personliga relationer. För det andra skymtar också på fullt allvar ett annat välkänt argument fram: man försöker göra skillnad på själviska och "osjälviska" förhållanden. Om förhållandet är etiskt, dvs frivilligt och tillför alla de inblandade något, så kan det inte fördömas. Både i Sverige och Finland - för att inte tala om andra europeiska länder och USA - har man på fullt allvar framfört förslag om att också polyamorösa förhållanden skall skyddas i lag.

Kyrkan har nog mycket att lära sig när det gäller att möta den drabbade människan. Den attityd som Jesus hade och har skall vara ledstjärnan: denne tar emot syndare och äter med dem. Men Jesus bejakade syndaren, inte synden.

Att kyrkomötet nu indirekt skall avgöra en fråga som är föremål för en utredning (genom att godkänna en formulering för stadganden om diskriminering som innebär att en tjänsteinnehavares sexuella inriktning och familjeförhållanden inte får avvisas) genom att i förvaltningsapparaten avgöra frågan så att man först avgör frågan juridiskt, och därefter i något skede får veta om man handlade rätt eller fel, är ju vansinne. Att utredningen blir ett beställningsverk, som kommer att bejaka det "osjälviska homo- eller heterosexuella" partnerskapet/äktenskapet, torde vara ganska sannolikt.

Men Bibelns ord förblir gällande, såsom ett ljus över människan, med upprättande och helande kraft. Samtidigt gäller att Guds ord är en dom över dem som lär annorlunda, och inledningen till "terminalskedet" för en kyrka som förnekar Guds Ord.

Men för dem som söker HERRENS ansikte och Guds vilja finns alltid en framtid. Det löftet gäller oss alla. Må vi be om nåd för egen del och för vår kyrka att inte ta steget ut ur Guds välsignelse.

Henrik