Man måste protestera!
Jari Rankinen skriver i sin blogg om sin f.d. kollega i Vammala församling (ärkestiftet) Markus Malmivaara att han (Malmivaara alltså) avstängs från prästämbetet för tre månader (1.12.08-28.2.09) för att han vägrat samarbeta med kvinnliga präster.
I brevet från domkapitlet står det vad Markus Malmivaara inte får göra under denna tid: han får inte förrätta gudstjänst, inte förvalta sakramenten, inte sköta kyrkliga förrättningar, inte ha enskild själavård, inte heller ta emot bikt och förkunna avlösning..
Denna situation är skrämmande. Den syn, som kyrkan haft i 2000 år ungefär, är inte längre rumsren. Samtidigt får personer som handlat i strid med tydliga bibelord fortsätta som präster som om ingenting hänt. Detsamma gäller präster som lever i registrerat partnerskap.
Jag tycker - och skriver - att detta är fel.
Är det en ödets ironi att Markus Malmivaara är släkt med Nils Gustaf Malmberg, som i mitten av 1800-talet avstängdes från prästämbetet under 6 månader för att han hållit andliga möten och tagit upp kollekt till missionen, i strid med den kyrkliga ledningens beslut?
Nu är det dags för oss att avsäga oss detta. Ingen får mig att tro att detta är det enda sättet att handlägga sådana frågor, det är inte staten som är vårt problem, det är kyrkan, hur hemskt det än är att skriva detta!
Jag tycker det är viktigt att folk i församlingarna vet detta. Om situationen ens hade varit den att pastor Malmivaara hade försökt hindra någon kvinnlig kollega att förrätta prästerlig tjänst, att utöva prästämbetet, skulle man ha haft en större förståelse för domkapitlets ingripande.
Detta kan inte vara rätt. Jag tror att kristna människor inser detta, oberoende av vilken åsikt man har i ämbetsfrågan. Detta är inte vägen!
Som jag ser det har den onde lurat oss i kyrkan in i en situation där vi till sist slaktar varandra.
Stjäla, slakta och förgöra. Det är som känt hans (hins) tema.
Hur långt från Jesu liv och övernog är inte detta!?
Man måste protestera. Prostestera betyder som känt att vittna för något.
Läs Jari Rankinens kommentar på rankinen.blogspot.com.
Henrik
Ur Rankinens bloggtext:
Tuomiokapitulin kirjeessä oli lueteltu ne tehtävät, joihin Markus ei saa osallistua pappisvirasta pidättämisen aikana: hän ei saa toimittaa jumalanpalvelusta, jakaa sakramentteja, hoitaa kirkollisia toimituksia, suorittaa yksityistä sielunhoitoa eikä toimia ripin vastaanottajana ja synninpäästön julistajana.
I brevet från domkapitlet står det vad Markus Malmivaara inte får göra under denna tid: han får inte förrätta gudstjänst, inte förvalta sakramenten, inte sköta kyrkliga förrättningar, inte ha enskild själavård, inte heller ta emot bikt och förkunna avlösning..
Denna situation är skrämmande. Den syn, som kyrkan haft i 2000 år ungefär, är inte längre rumsren. Samtidigt får personer som handlat i strid med tydliga bibelord fortsätta som präster som om ingenting hänt. Detsamma gäller präster som lever i registrerat partnerskap.
Jag tycker - och skriver - att detta är fel.
Är det en ödets ironi att Markus Malmivaara är släkt med Nils Gustaf Malmberg, som i mitten av 1800-talet avstängdes från prästämbetet under 6 månader för att han hållit andliga möten och tagit upp kollekt till missionen, i strid med den kyrkliga ledningens beslut?
Nu är det dags för oss att avsäga oss detta. Ingen får mig att tro att detta är det enda sättet att handlägga sådana frågor, det är inte staten som är vårt problem, det är kyrkan, hur hemskt det än är att skriva detta!
Jag tycker det är viktigt att folk i församlingarna vet detta. Om situationen ens hade varit den att pastor Malmivaara hade försökt hindra någon kvinnlig kollega att förrätta prästerlig tjänst, att utöva prästämbetet, skulle man ha haft en större förståelse för domkapitlets ingripande.
Detta kan inte vara rätt. Jag tror att kristna människor inser detta, oberoende av vilken åsikt man har i ämbetsfrågan. Detta är inte vägen!
Som jag ser det har den onde lurat oss i kyrkan in i en situation där vi till sist slaktar varandra.
Stjäla, slakta och förgöra. Det är som känt hans (hins) tema.
Hur långt från Jesu liv och övernog är inte detta!?
Man måste protestera. Prostestera betyder som känt att vittna för något.
Läs Jari Rankinens kommentar på rankinen.blogspot.com.
Henrik
Ur Rankinens bloggtext:
Tuomiokapitulin kirjeessä oli lueteltu ne tehtävät, joihin Markus ei saa osallistua pappisvirasta pidättämisen aikana: hän ei saa toimittaa jumalanpalvelusta, jakaa sakramentteja, hoitaa kirkollisia toimituksia, suorittaa yksityistä sielunhoitoa eikä toimia ripin vastaanottajana ja synninpäästön julistajana.
8 kommentarer:
Intressant att domkapitlet förjuder också själavård och bikt... Jag som trodde att det var något som ALLA kristna skulle göra, inte blott präster...
Skrämmande, faktiskt!
Av Anonym, Klockan onsdag, december 17, 2008 1:17:00 fm
Ja, tänk!
Obegripligt.
H
Av Henrik Perret, Klockan onsdag, december 17, 2008 1:35:00 fm
What's next? Kommer domkapitlet förbjuda en präst att utöva sin religion under en bestämd tid?
Av Anonym, Klockan onsdag, december 17, 2008 6:01:00 em
Vid första anblicken förundras man onekligen över förbudet mot enskild själavård och bikt.
Vid närmare eftertanke är beslutet kanske inte helt omotiverat: en person som är avstängd från prästämbetet är implicit också befriad från den med prästämbetet förknippade bikthemligheten och den stränga tystnadsplikt som denna innebär - och det "skydd" ämbetet medför.
Av Esa Killström, Klockan onsdag, december 17, 2008 8:25:00 em
Det du säger har ett visst fog för sig, Esa, men bara om den avstängde underlåter att underrätta konfidenten om sakernas tillstånd.
Om den avstängde uppträder som en vanlig kristen, delaktig i det allmänna prästadömet, borde ingen kunna förbjuda honom att bedriva enskild själavård.
Eller blir man avstängd från det allmänna prästadömet också? I så fall är det fråga om mer än prästämbetet i evlut. Då är det fråga om uteslutning ur Kristi kyrka.
Ingmar R
Av Anonym, Klockan onsdag, december 17, 2008 10:08:00 em
Litet fundersam blir jag också över din formuleringen "där vi till sist slaktar varandra", Henrik.
Att Jari, Markus & co blir utsatta för förgörande angrepp håller jag helt med om. Att den onde ytterst ligger bakom likaså.
Däremot kan jag inte se ömsesidigheten, alltså att de i sin tur skulle ha bedrivit någon slaktarverksamhet.
Det är inte "vi som slaktar varandra" inom kyrkan, det är en grupp som med alla till buds stående medel bedriver klappjakt på en annan.
Protestanten vittnar.
Martyren likaså.
Ingmar R
Av Anonym, Klockan onsdag, december 17, 2008 10:17:00 em
Prästens tystnadsplikt handlar gäller vad som yppats vid bikt och vid själavårdande samtal.
Det handlar inte om att personen i fråga skulle förvägras rätten att bedriva själavård - den rätten ingår ju, som redan antytts, i det allmänna prästadömet. Tänker man efter handlar förbudet om rätten att uppträda som _präst_ i sådana sammanhang. Den som inte är präst åtnjuter inte heller det lagfästa skydd bikt- och själavårdshemligheten innebär för just präster.
Detta för att bringa lite klarhet i begreppen.
Av Esa Killström, Klockan onsdag, december 17, 2008 10:30:00 em
Där tolkar du Esa i och för sig redan in ganska mycket, eftersom det du antyder verkar fattas i domkapitlets brev.
Men kanske du har rätt.
Men fruktansvärt bedrövligt är det ändå!
Av Anonym, Klockan torsdag, december 18, 2008 12:50:00 fm
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida